Google

Translate blog

onsdag 8 februari 2012

Kan den nye vänsterledaren leda vänstern till att bli större än socialdemokraterna?

Omöjligt är det inte, allt beror nu på hur vänstern agerar. De måste synas och höras i debatten, i samhället och våga ställa krav och visa på alternativ mot segregationspolitiken.

Att just nu kunna visa upp ett större konkret partiprogram och kampvilja i konkurrens med socialdemokraterna kan inte vara svårt. Det är nu chansen finns och det är en större möjlighet än det varit på länge.

Hela hösten har allt inom socialdemokraterna kretsat runt partiledaren, inget annat har synts i media, vad jag kommer ihåg. Nu har det börjat tystna, men då har även partiet i sin helhet också tystnat. Det enda som diskuterats inom socialdemokratin i höstas var partiledaren, en tråkig och ointressant agenda att driva. En oppositionspolitik av noll värde och resultatet blev självfallet att partiet minskar i oppositionsundersökningar.

Nu har vänstern möjlighet, kommer de att ta den?

tisdag 7 februari 2012

Alliansens grymhet mot utförsäkrade fortsätter. Protester meningslösa!

Att vara sjuk är inget nöje. Att vara långvarigt sjuk och inte kunna göra vad man önskar på grund av sin sjukdom är påfrestande och då behövs trygghet och omtanke. Självklart även sjukvård för en eventuell rehabilitering.

Men vad som inte behövs är att ekonomin ska raseras utöver eländet med sjukdomen. Men detta är vad moderaterna fått respons och mandat för att utföra. Detta gör de med stor skadeglädje och svenska folket njuter med dem och stöttar ofoget.

Media uppmärksammar eländet då och då men svenska folket gäspar, de har vant sig vid det hårda kalla moderatstyrda Sverige, vilket håller sig kvar genom jobbskatteavdrag och segregation av sjuka och arbetslösa.

Inga protester hjälper, dessa låtsas inte om och så faller de i glömska. Meningslösheten att protestera har brett ut sig. Någon opposition finns inte inom politiken.

Men en dag i framtiden kommer en reaktion. Det finns en gräns på när vanliga svenskar inte accepterar hårdare segregation. Var gränsen går vet vi inte, men moderaterna kommer att passera den, om det nu inte redan gjorts och missnöjet redan börjat. Om inte förr så kommer den när det inte längre är möjligt att locka med fler jobbskatteavdrag.

måndag 6 februari 2012

Svenska folket har visat i handling att de aldrig ville ha privata apotek. Men moderaterna toppstyr samhället likt Sovjet en gång gjorde

Nu protesterar de privata apoteken mot detta och ska tvinga människor att handla hos dem. Regeringen utreder och kommer säkert att stoppa att för många handlar på gamla apoteket.

Men varför frågar ingen svenska folket vilket apotek de vill handla i? Varför toppstyrs samhället av alliansen, med målet att privatisera där det går och där inte svenska folket - deras väljare - önskar en privatisering?

Har en privatisering av apotek varit ett krav av det svenska folket? Har missnöjet av det statliga apoteket funnits, och i så stor omfattning, att privatisering krävts?

Har läkemedel blivit billigare när nu privatiseringen gjorts? Nej, är svaret. Enbart kaos råder. Om ett privat apotek inte har inne en medicin kan de inte se om något apotek utanför sin kedja har den inne. Då vi hade ett enda apotek var sortimentet större, medicin fanns ofta på lager, och om inte så kunde de se vilket apotek i närheten som hade den inne.

Moderaterna toppstyr samhället. De är värre eller lika som kommunisterna i Sovjet, men med kapitalistisk inriktning istället för kommunistisk.

De bestämmer över våra huvuden att allt som går ska privatiseras, kosta vad det kosta vill. En ideologi som är lika kall och toppstyrd som den stalinistiska, men med annan ideologi.

Arbetsläger och fångläger av sovjetisk modell finns (ännu) inte i Sverige men inspärrning i form av fas3 finns, av människor som inte passar in i arbetslinjen. Arbetslinjen fanns även i Sovjet, alla skulle ha ett arbete och en lön. Det finns stora likheter med systemet av Sovjet och Sverige av idag. Det gjordes skillnad på människor där som här. Det fanns priviligerade, de som sågs som duktiga arbetare, och de som ansågs sämre, vilka fick sämre villkor. Arbetslinjen här sviker och sorterar ut människor i de som har bra ekonomi och de som ska få sämre och sämre möjlighet att klara sig ekonomiskt - de sjuka och arbetslösa.

Men likt i Sovjet tiger allmänheten och dyrkar sin ledare, de säger ja tack till vad som helst. I Sovjet för att de inget annat vågade - i Sverige för att de får jobbskatteavdrag regelbundet.


söndag 5 februari 2012

Sänkt matmoms ansåg moderaterna viktigare än att stoppa fas3 och utförsäkringen.

Men som vi alla visste eller trodde oss veta, så blev det ingen sänkning av priserna på de flesta håll. Det blev bara en möjlighet att få mer pengar i restaurangägarnas fickor. Och det fick till följd att priserna inte höjdes så mycket i år. Subventionerna från moderaterna och dess lakejpartier fick avsedd effekt.

Mindre i statskassan och därför en ursäkt till att inte höja ersättningen till arbetslösa, på grund av för dåliga statsfinanser och löftet att få igenom ett nytt jobbskatteavdrag.

Ryktet säger att Mac Donalds är ett av de företag, ett multinationellt amerikanskt bolag, som stöttar moderaterna och dess lakejpartier ekonomiskt. Då är det inte konstigt att detta företag sänker sina priser på sina restauranger. De önskar ju bekräfta moderaternas ekonomiska politik, stora amerikanska intressen finns, för att Sverige ska få behålla sin segregationsregim.

En amerikanisering av Europa har ju gjorts länge, och Sverige är ett lätt land att påverka i vår tid. Här reagerar ingen på segregation av folket, varken de som ser detta eller de som upplever detta. De svenskar som idag finns är sömniga och ointresserade av något annat än sig själva.

Att demonstrera är främmande för dem, om de ens tänkt tanken. Det var något man gjorde på föräldrarnas tid eller generationen innan dessas, tänker de ungdomar som växt upp idag och inget annat samhälle har att jämföra med än Herr Reinfeldts.

Men vad ska nästa steg bli i segregationsprocessen? Billigare läkarvård för de med arbete? Billigare tandvård för de med ett arbete? Lägre matmoms för de som har ett arbete? Vi får se, inget är omöjligt idag.


lördag 4 februari 2012

Svårare att få a-kassa är ytterligare ett steg i moderaternas omvandling av Sverige till ett ”vi och dom” land.

Färre och färre har rätt till a-kassa idag. Hur rimmar det med moderaternas prat tidigare om att den skulle vara obligatorisk? Med obligatorisk trodde jag man menade att alla då skulle ha rätt till a-kassa vid arbetslöshet.

Men ack så naiv jag var. Hur färre och färre lyckats komma utanför systemet är något som ej förklaras i media. Men säkert är det en dold agenda som fått effekt utifrån moderaternas arbetslinje.

Säkert är detta meningen och ingen ska inbilla mig att folk går ur a-kassan.
Ur facket ja, men inte ur a-kassan. Om det inte är personer med garanterat rätt till arbete som har några få år kvar till pension.

Nej, säkert är kraven på att komma in skärpta och ungdomar får allt svårare att ta sig in på arbetsmarknaden, fastän det skriks om mer utbildning ger fler jobb. Utbildning som konkret oftast leder till arbetslöshet, vilket är raka motsatsen till agendan om mer utbildning.

Vi ska inte tala om fas3are, dessa har oftast a-kassa sedan tidigare, dock är den inte basbeloppsskyddad och sänkningen till 65 % och hårt skattetryck på denna gör att ersättningen är usel.

Men allt beror på moderaternas människosyn som har ett enda syfte, att segregera genom ett mantra som skriks ut i tid och otid: arbetslinjen.

fredag 3 februari 2012

Ylva Johansson försökte väcka ett liknöjt parti.

Socialdemokraterna är snart ett av de mindre partierna. Ingen fast ideologi finns.

Partiet måste vakna! Vad blev det av löftet att göra något åt fas 3?
Protesten lyckades få majoritet i riksdagen, men vad hände sedan?
Varför följdes inte frågan upp, då löftet av moderaterna att ta upp frågan under hösten, aldrig blev av. Varför fortsatte inte protesten?

Svaret är liknöjdhet och stora svårigheter att få partiet att fungera, både inåt och utåt.

Varför accepteras utförsäkringen? Varför accepteras att skattekraft efter inkomst, oberoende av var denna inkomst kommer ifrån, så kallade bidrag eller lön, ska vara högre för de utan arbete?

Varför accepteras stigmatiseringen av svenska folket i ”vi och dom”?
Frågor socialdemokraterna som parti är satta att protestera mot.
Det började hända saker när protesterna kom våren 2011 - partiet ökade i popularitet. Men sedan lyckades media hitta partiledarens akilleshäl och smutskastade denne och då gick luften ur partiet.

Kan partiet väckas? Svaret är negativt. Partiets siffror dalar och chockar ner partiet till ett handlingsförlamat parti som inte hörs och syns. Det enda som hördes det senaste halvåret var Juholts vara eller inte vara.

Kan den nye partiledaren få partiet att agera igen?


torsdag 2 februari 2012

Vissa insamlingar ska bli avdragsgilla för givaren. Uträkningen av vissa är utstuderad.

Varför är det endast vissa insamlingar som är avdragsgilla för givaren?
Läs artikeln som medföljer och ni får förståelse på vad denna förändring av skatteavdrag syftar till.

Det är första steget mot ett socialsystem som finns i många andra länder.
Det att gåvor ska ersätta statens eller kommunens bidrag till fattiga och sjuka som inte har till livets nödtorft.  De insamlingar som har till syfte att ersätta eller komplettera försörjningsstöd blir skattebefriade - andra inte.

Reformen är sent ute då kommunerna idag redan har problem med kostnaderna för socialbidrag, då skatteinkomsten minskat efter alla jobbskatteavdrag.

Människor som har ett arbete ska inte tvingas betala skatt för att försörja de som inte har ett arbete, menas det. Istället ska de som så önskar frivilligt få ge en slant till dessa segregerade grupper.

Förändringen av samhället fortsätter, ännu är inte moderaterna klara med sitt systemskifte. En gåta är hur lätt det var för dem att - utan protester - förändra svenska folkets syn på sina medmänniskor och hur lätt de som var och är utanför accepterade den behandling de får.

Gåtan är även hur socialdemokraterna en gång kunde bygga upp ett samhälle där alla sågs som lika mycket värda och med denna syn regera så många år.
Här finns forskningsfrågor som borde tas tag i.

Hur kunde människor förändras så kapitalt i sin syn på medmänsklighet de senaste åren mot förr? Är det en generationsfråga vi ser, eller vad är det?

Mitt tips är en generationsfråga, och amerikanisering efter alla år med amerikanska talkshows. I dessa underhållningsprogram florerar fördomar mot de som inte har ett arbete.