Google

Translate blog

onsdag 6 januari 2016

Det verkade som ett mysterium när ett antal exoplaneter i storlek som Jupiter saknade den mängd vatten i atmosfären vilket enligt modelltänkande skulle finnas där.

Stora planeter i solsystem utanför vårt med ett närmare avstånd till sin sol än våra jätteplaneter borde ha en atmosfär innehållande mer vatten än de verkar  ha.

Nu tror man sig ha funnit anledningen. Vissa är nog likväl gasjättar och andra ligger så nära sin sol att vattnet likt på Mars försvunnet och atmosfären istället där denna finns är av samma slag eller liknande som på Venus. Inget vatten utan andra slag av atmosfär av svavel etc.

Kan det vara så att det i första hand likt i vårt solsystem finns vatten reservoarer  i första hand under ytan på (med undantag av Jorden)  och månarna (här undantas vår måne).

Kan det vara så vilket det är  i vårt solsystem att vatten i större mängd vilket inte kan existera på en gasjätte istället samlats i eller på gasjättens måne eller månar? Exempelvis månen Enceladus runt Saturnus vilken har kilometertjock saltvattenis.

Där vatten finns på en planet i större mängd blir det tvärtom som på vår måne vilken inte har större tillgångar på vatten.

Då det gäller jätteplaneterna ovan både gasjättarna och de jättar av ev fast material kan det vara så att det finns för våra teleskop  osynliga månar runt dem vilka innehåller stora vattenmängder.

Vatten vet vi idag är universellt och mycket vanligt. Men ska inte förväxlas med att det alltid har samma sammansättning som här på jorden eller att det betyder liv.


Bilden ovan är Venus från wikipedia.

tisdag 5 januari 2016

Soleruptioner vilka kan störa datortrafiken kan teoretiskt uppstå 1000 gånger kraftiga än hittills skett.

Soleruptioner sker hela tiden och med en periodicitet av 11 år sker större eruptioner vilka idag riskerar datatrafiken på Jorden.

Hittills har enbart smärre problem uppkommit vid dessa utbrott. Exempelvis elavbrott i större omfattning  av solstormar orsakade av soleruptionen. 

1972 slog en geomagnetisk storm ut telefonförbindelserna i den amerikanska delstaten Illinois. 1989 orsakade en solstorm ett strömavbrott som drabbade sex miljoner människor i den kanadensiska delstaten Quebec. I månadsskiftet oktober-november 2003 slog en solstorm ut satelliter i omloppsbana.


Men vad skulle ske om soleruptioner tusen gånger kraftigare än hittills kända skulle ske på vår sol likt de som sker på dubbelstjärnan  KIC9655129.

Det skulle bli katastrof och slå ut allt kanske hela mänskligheten på köpet. Risken är mycket liten att så skulle ske men inte omöjlig. Omöjligheter är endast det som inte tros kunna ske tills det sker.


måndag 4 januari 2016

Fotografier har nu tagits som visar var omfattande vattenflöden en gång fanns i västra Sahara.

Floder och grönska var en gång något  man inte trodde fanns i den torra Saharaöknen. Men nu har det bevisats inte bara att det var så utan var dessa floder och flöden gick genom Sahara ut till  Atlanten.

En grönskande yta som numera sedan lång tid är en torr, varm öken.  Det finns uttorkade sjöar och floder under sanden. Men i dessa säkert fröer från tider när vattnet forsade här. Troligen fröer vilka skulle kunna gro igen om väta nådde dem.

Det finns även stora sjöar långt under sanden med mycket gammalt vatten. Troligen kan liv av något slag finnas här.

Funderingarna blir om ex det är samma sak på Mars. Här har floder och sjöar en gång funnits. Men finns underjordiska hav kvar här? Troligen bör det finnas något kvar. Då är frågan om det i dessa skyddade underjordiska vattensamlingar på Mars finns liv?

Frågan är berättigad och svaret får vi kanske veta en gång i framtiden.


söndag 3 januari 2016

Ett nätformat område av smågalaxer sammanhållna av mörk materia existerar ca 11 miljarder ljusår från oss.

Området av detta nät av smågalaxer upptäcktes i början av december 2015 av Atacama Large Millimeter/Submillimeter Array, ALMA en grupp av 66  radiotelekop i Chiles öken.

Galaxhopen verkar hållas samman av trådar av mörk materia enligt radioastronomerna.

Ett slags nät vilket förundrar upptäckarna och självfallet oss alla som är det minsta intresserade av universums mysterier. Det är ett som de uttalar det monstruöst stort område av smågalaxer sammanhållna av trådar av mörk materia.

En gång för länge sedan fanns det monstruöst begreppet använts igen av dessa astronomer av stora galaxer av monstruöst slag. dessa finns dock inte att se idag då det var i början av universums skapelse och dessa troligen idag har spritts ut i mindre kluster av galaxer. Men minigalaxhopen 11 miljarder ljusår bort finns kvar att skåda.


Det spännande med denna upptäckt är att mörk materia verkar hålla dessa galaxer i ett nät och det ger nya uppslag på vad universums är och hur det är uppbyggt. Nya teorier kommer därför säkert i framtiden om universums uppbyggnad hur det uppkom och om vad det kanske är.

lördag 2 januari 2016

Äntligen verkar mysteriet med de blänkande punkterna på Ceres vara löst.

Ceres  är den största asteroiden i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Ända sedan rymdsonden Dawn besökte närområdet runt Ceres och på nära håll fotograferade de starkt blänkande ytsegmenten på Ceres har frågan om vad de är förundrat mänskligheten.

Jag har haft mina funderingar på rhodium men som det ser ut nu är mysteriet löst. Upptäckten att vattenånga ibland kan ses stiga från yran på vissa platser ger bevis på att hårt sammanpressad is troligen finns under ytan.

Detta ska visa att en gång fanns vatten och salt på platsen vilket senare sjönk in i asteroiden. Att man kan undra hur vatten kan ha bildats eller blivit kvar på en så liten kropp där atmosfär och tungkraft är minimal är en annan fråga.

Men underökningar idag ger svaret att ytan fått kratrar från nedslag där dessa saltisavlagringar kommit fram till ytan och att det är dessa som ger de starka ljusreflexer vilka förundrat mänsklighetens fantasi sedan mars 2015.


Sannolikheten att dessa ca 130 ljusa fläckar på Ceres består av en typ av magnesiumsulfat kallat  hexahydrite är nu vad som gäller i forskarvärlden om nu inte nya överraskningar väntar i framtiden.

fredag 1 januari 2016

Akatsuki är framme vid Venus.

Japanska farkosten Akatsukiskulle redan den 6 december 2010 ha varit framme vid Venus för att mäta dess atmosfärförhållanden. Men problem uppkom och sonden fick göra en fem år lång resa runt solen för att åter rätt förhållanden skulle uppstå för att den skulle nå fram till Venus.

Nu har dess bana fastställts för ett lyckat resultat Akatutski är på väg dit den skulle gått 2010. Senast i april 2016 ska den ha lagts sig i rätt bana runt Venus och kan börja ett ca två års uppdrag runt Venus för att undersöka Venus moln, väder och atmosfär. Målet är att förstå varför Venus är och blev så het som den är.


Fem år försent enligt planerna kommer Akutski fram. Men bättre sent än aldrig.

torsdag 31 december 2015

Tvillingplaneter finns, vad som skulle ske om ett par fanns i den beboeliga zonen runt en stjärna är troligen problem av slaget, krig mm.

Tvillingplaneter i en bebolig zon där båda har sin bana  runt en stjärna har ännu inte hittats. Däremot finns ett tvillingplanetssystem runt Kepler 36 en stjärna i stjärnbilden Svanen, Kepler 36a. Om detta skulle finnas med två exoplaneter där båda var bebodda  i en bana runt en sol vore det bäddat för politiska strider av skilda slag och troligen krig. Detta även om en planet av dem var bebodd och den andra var på väg att koloniseras


Men avståndet från solen är för kort för liv i det fall som nu hittats för att liv som vi känner det skulle existera här. Här bör ca 1000 grader Celsius vara normaltemperaturen på båda platserna.

Men möjligheten att tvillingplaneter finns med liv på båda existerar. Då uppkommer frågan hur det skulle gå? Vi tänker då utifrån jordiska förhållanden och dess historia. Vi är inte bortskämda som mänsklighet med fred utan vår historia präglas av krig och misstro. Bakåt i tiden, likt idag.

Hur länge skulle ex två jordliknande intelligenser kunna existera på två planeter på så kort avstånd som på Kepler36a och b? Troligen mycket kort eller inte alls  innan krig och miljö skulle förstörts. Men vi ska kanske inte bedöma utefter Jordisk intelligens då den visat sig omöjlig att leva under en längre tid utan krig.

Frågan är då hur det ska gå om vi kan kolonisera Mars. Hur länge efter det dröjer det sedan innan vi kommer i krig. Hur länge efter det vi koloniserat rymdens närområde tar det innan vi sänder farligt avfall upp till månen eller någon annan himlakropp för att bli av med det. Hur länge innan vi deporterar människor vi inte önskar på Jorden eller Mars.


Tips vi kommer aldrig till det stadiet när vi koloniserar en annan planet. Jordisk intelligens förhindrar detta genom sin krigiska konstruktion. Kanske människan ska var konstruerad så för att vi under vårt liv här ska lära oss något. Något som att använda vår fria vilja och göra rätt val för en bättre tillvaro för allt och alla. Vi är ju enligt bibeln satta här för att ta hand om Jorden och människan i godhetens tjänst. Ett mycket svårt sätt för en människa att leva efter.