Google

Translate blog

söndag 24 januari 2016

PÅ Mars nordpol finns en krater vilken har frostsprängningar i ett mönster likt nerverna i ett blad i förstoring. Se detta universala mönster.

Mönster är universella. Kristall liknande mönster kan ses i alla slag av förstoringar av levande material likt väl som i ickelevande. Snöflingor är ex unika ingen är den andra lik. Alla har underbara kristallmönster.

Torrsprickor i lermaterial spricker i liknande mönster överallt.

På Mars likväl som här. Se detta från Mars nordpol i en krater där.

Se detta lerlandskap  nedan från vår planet troligen förstorat och från en åker i Sverige.




Mönster är universella och inbyggda för att visas på ett speciellt vis i naturen. Men kan likväl vara unika som i fingeravtryck och snöflingor och troligen även i lera.


Ovanstående från Mars är dock ej lera utan frostfyllda sprickor men likheten är slående med lersprickor på Jorden och säkert även med sprickor på Jorden av snö och is.

lördag 23 januari 2016

Ju Längre från solen en planet ligger och desto större denna är desto fler månar finns runt planeten. Logiskt bör det vara så och ser även ut att vara så.

Storleken har betydelse likväl som avståndet. Detta gäller planeter i ett  solsystem om man önskar  förstå månarnas läge i detta.

Vår Jord har en måne men ju längre ut från solens bana desto fler månar har planeterna. Utanför oss finns Mars vilken har två månar. Jätteplaneterna med Jupiter som den största med 67 månar är störst och har därmed flest månar infångade runt sin kropp.

Saturnus vilken sedan kommer i storlek 62 månar. Därefter Uranus med 27 st. Neptunus med 14 och till slut dvärgplaneten Pluto med 4.

Ju större planet desto fler månar men även Pluto har fler än vår Jord. Fyra stycken mot vår enda. Utanför vår bana har Mars två.

Men innanför vår bana i riktning mot solen finns två planeter till Venus i storlek som Jorden men utan måne. Innanför dess bana finns Merkurius ej heller denna har en måne.

Säkert har avståndet till solen betydelse för om en planet kan behålla eller fånga in en måne eller asteroid. Att Jorden lyckats behålla sin måne är säkert ett gränsfall hade Jorden  funnits lite närmre solen hade det misslyckats och en drivande måne här hade  åkt  in i solen istället i tidernas början.

Så har troligen även skett med flertal månar. Vilket avstånd från solen som möjliggör fasthållande av en måne kan troligen matematiker räkna ut och har kanske så gjort redan. Jag vet inte. Men någonstans mellan Jorden och Venus går gränsen.


Som väl är fick vi en måne vi behöver denna. Mycket skulle stämma för att Jorden skulle hysa liv. Månen var en förutsättning. Dess dragningskraft för ebb och flod mm  är viktig. Läs något här om hur viktig månen är för oss på denna planet.

fredag 22 januari 2016

I tvillingarnas stjärnbild finns nebulosan där en mystisk neutronstjärna pulserar. Tror vi.

En nebulosa är ett stort dammoln där byggmaterial för nya stjärnor finns. Det  har funnits sedan Big Bang. Äldre stjärnor kollapsar när de inte längre kan existera och blir en nova ibland en supernova. I denna nova finns även stjärnstoff för bildande till nya stjärnor och planeter,
I Tvillingarnas stjärnbild finns en nebulosa kallad CXOU J061705.3+222127 .

Avståndet dit är ca 5000 ljusår.

Här uppkom av någon anledning en explosion för flera tusen  ljusår sedan vilket resulterade i att en neutronstjärna troligen bildades i molnet. Neutronstjärnor bildas när en gammal stjärna dör. I detta fall är blev det  en pulsar. En neutronstjärna vilken blir en pulsar  innebär inte en ny slags stjärna. Det är fortfarande en neutronstjärna men i riktningen mot denna från Jorden räknat finns hinder (troligast i molnet av damm) för ljuset hit vilket gör att stjärnans snabba roterande och utsläpp av röntgenstrålning får avbrott och därför ses ljuset som pulserande när det når oss.

Frågan är om den explosion vilken skedde här bildade  neutronstjärna i molnet?  Alternativt att det i molnet redan  fanns denna stjärna vilken exploderade och blev en pulsar. Molnet i sig är en nebulosa inte en nova. En nova är vad som bildas vid en stjärnkollaps. Kan det eventuellt vara en mindre stjärna i molnet eller dess närhet som blev denna neutronstjärna och vilken blev en nova i nebulosan.


Vi vet inte. Vi vet inte heller om denna neutronstjärna existerar vi antar det bara utefter de mätningar som gjorts här. Dessa visar på att något sker i denna lilla del av nebulosan som kan förklaras av att det finns en neutronstjärna i nebulosan som pulserar ut röntgenstrålar här.

torsdag 21 januari 2016

Någonstans där ute ljusår bort finns kanske spåren av hur liv uppkom. Men var?

Forskning pågår av var i universum livets byggstenar uppkom. Kan vi se de stjärnor eller galaxer där livet en gång uppkom? Vilka kluster som hade dessa möjligheter och varifrån allt spreds i tidernas begynnelse?

Kanske skapades dessa  i samma ögonblick som Big Bang inträffade. I så fall spreds dessa byggstenar åt alla håll och kan aldrig förklaras eller hittas som källa i ett redan expanderande universum.

Då kommer sökandet efter källan aldrig att finnas då denna inte finns. Big Bang var då källan och denna kan heller aldrig finnas bara försökas förstå. En punkt vilken var början på allt i vårt universum som vi försöker förstå vilken aldrig kan finnas.

Men bland annat japaner försöker finna källan till var livets byggstenar först uppstod. Kanske de inte fanns i första expansionen i Big Bang utan uppkom i ett något skede av expansionen, kanske nanosekunden efteråt eller än kortare.

 Då kan kanske källan vara detta skedde i tid och rum och kan ha funnts eller tros ha funnits. Men det vet vi inte. Inget är omöjligt att söka men däremot troligen inte alltid möjligt att finna. Det gäller även det som en gång fanns.

onsdag 20 januari 2016

Monkey King är uppe för att försöka bevisa mörk materias exixtens.

Monkey King är ett teleskop uppskjutit av Kina. Dess mål är att under minst tre år scanna av rymden för att finna och bevisa existensen av mörk materia. Ännu har denna inte kunnat fångas på film eller mätinstrument fast den genom mätningar och teori  ska finnas enligt dagens forskningsresultat.

Detta i så stor mängd att den innefattar ca 95% av all materia i universum.

Förhoppningarna är stora på att materian nu äntligen ska kunna bevisas. Varför den är så svårfångad vet ingen idag.

På tal om namnet Monkey King (apkungen är det ett smeknamn på farkosten och kommer från en kinesisk 1500-talsberättelse. Det vetenskapliga namnet på teleskopet är: The Dark Matter Particle Explorer (DAMPE) Satellite.


Bilden ovan är på Monkey King apguden.

tisdag 19 januari 2016

750 ljusår från oss i riktning mot stjärnbilden Perseus finns en mycket ung stjärna med ett svansformat magnetfält efter utefter sin bana. Varför?

Stjärnan med namnet NGC1333IRAS 4A är enbart 10000 år gammal. Runt denna finns samlat damm och sten grundmaterial för planetbildning runt stjärnan i framtiden.

Det  annorlunda här är att stjärnan med sitt material av någon anledning fått med sig en svans eller spiral av magnetfält från universum i närområdet. Denna magnetslinga är kraftig och kan hjälpa eller stjälpa en framtida planetbildning runt stjärnan.

Det intressanta är att stjärnan är så ung. Hur framtiden blir här beror på vilken effekt det kraftiga  magnetfältet ger. Blir det ett planetsystem runt stjärnan eller blir den en ensamvarg i sitt område. Ingen vet.

Vad som är, gör vad och hur eller varför magnetfältet får den ena effekten eller den andra kan vi ännu inte helt förstå.


Bilden ovan kommer från SMITHSONIAN ASTROPHYSICAL OBSERVATORY.

måndag 18 januari 2016

En enorm svans av röntgenstrålning har upptäckts strömmande ut efter galaxklustret Zwicky 8338. Varför?

Längden på denna svans är otroliga 250 000 ljusår.  Detta är mer än dubbelt mot vintergatans diameter. Avståndet till denna svans är betryggande då det är 700 miljoner ljusår dit.

Teorin är att denna svans kom till när en galax med namnet CGCG254-021 plöjde igenom klustret och då skulle trycket från het gas i klustret gjort att röntgenstrålning och gas svept iväg från klustret genom fysisk lag och att det är detta vi nu ser som en svans av strålning.

Genom att CGCG254-021 har en otrolig massa mycket större än de galaxer som ingår i klustret kan detta även ha betydelse för hur svansen bildades.

Däremot visas det inte att stjärnbildning sker i denna galax fast den har  mycket materia. Kanske det har samband med dess effekter på sin färd genom klustret och att stjärnbildning inte kan ske under färden genom detsamma.

Det finns mycket kvar att lära om universum. Stjärnbildning är ett ännu inte helt förstått område..


Bilden ovan visar området som beskrivs .