Bevis börjar hittas för att Jorden och Månen bildades av varandra. Planeten Theia kan ha varit den ursprungliga källan för detta skeende.

Theia  planet vilken setts som fantasiprodukt av många då den anses ha krockat med Jorden för länge sedan och av de spillror som uppkom bildat Jorden som vi känner den och även Månen.

Idag är det fler som anser att Jorden och Månen måste ha samma ursprung än vad som tidigare troddes. Bevis är Apollofärdernas hemtagna material från Månen.

Ett bevis är att Jorden och Månen har samma slag av syreisotoper vilket knappast kan vara en slump. Ett annat bevis är att  av de stenar apollobesättningar tog hem från Månen hade sju stenar exakt samma sammansättning som Stenar tagna från Jordens mantel insamlade i Arizona och på Hawaii.  En nästintill omöjlighet om inte Jorden och Månen skapats samtidigt.

Theia har med detta mer bekräftat sin existens en gång för länge sedan. Theia var i storlek som Mars enligt matematiska beräkningar. Framtiden får visa om mer stämmer för Tehias existens den gången olyckan hände ca 100 miljoner efter det första originaljorden bildats.

Jakten på mörk materia fortsätter.

Jakten och tron på mörk materia fortsätter. Vi har ännu inte funnit mer än antydningar och beräkningar på att den måste finnas. I annat fall har vi totalt misslyckats med våra teorier om vad som finns därute.

Materia har sökts och söks som kan vara uppbyggnaden av denna materia vilken troligast ska ses i samband med mörk energi. Det finns många beräkningar av hur universum är uppbyggt och procenttalen varierar av hur allt ska beräknas.

En beräkning säger att 23% av allt som existerar är mörk materia, 72% mörk energi och resterande materia i form grundämnen och dess blandningar som vi kan se och uppleva i en mängd av  4,6%.

Vi lever därför i en nästan osynlig verklighet då vi enbart kan uppleva ca 5% av verklighet. 

PÅ södra stjärnhimlen finns stjärnbilden Floden där kan man se en av de galaxer vilka liknar Vintergatan men som mystiskt utsänder en stor mängd radiostrålning.

LO95 313-192 är namnet på galaxen vilken ses i Flodens stjärnbild och kan ses som mycket lik vår Vintergatan i utseende. Men där tar likheten slut.

Det var Hubbleteleskopet som upptäckte vad som skilde galaxen från flertalet andra galaxer. Den har en kärna varifrån stark  radiostrålning strömmar ut.

Det verkar som om det finns ännu ett område i galaxen där stark radiostrålning från hela skalan av denna form av strålning sänds ut. Varför vet vi inte. Hur är osäkert. Men en sak vet vi det är extremt ovanligt att så sker i en galax.

Därför är galaxen en källa till forskning för att lära mer om galaxer av detta ovanliga slag och försöka förstå varför det sker här och varför det inte sker i alla galaxer. 

Om 30 miljoner år kraschar ett gigantiskt gasmoln in i Vintergatan. Frågan är om detta är vanliga rutten för detta eller är ett unikt fenomen.

Gasmolnet kallas Smiths Cloud och har sitt ursprung i Vintergatan där det utgick ungefär samtidigt som T-Rex hade sin glansperiod på Jorden.

Molnet av gas med stort innehåll av ex svavel upptäcktes av en Mr Smith på 1960-talet. Gasmolnet  är ca 11000 ljusår långt och 2500 ljusår brett.

Nu har dess bana inte längre riktningen  ut från Vintergatan utan in mot den och om 30 miljoner år är det inne i Vintergatan varifrån det en gång kom.

I molnet finns material räckande till ca en miljon nya solar. Men inget säger att det kommer att ske  någon skapelseprocess när molnet når Vintergatan igen eller sker just nu.

Frågan är om molnet har en omloppsbana av slaget ut och in i Vintergatan sedan tidens början?

Kanske något av molnet används varje gång det kommer in i Vintergatan för bildning av nya solar eller planeter. Grundmaterialet finns där. Molnet hamnar inte heller när de nu kommer tillbaks på samma plats varifrån det utgick.

Galaxens rörelser förhindrar detta. Det ställer frågan om molnet alltid gått ut och in i vintergatan och varje gång  hamnar då stjärnstoff för stjärnbildning?

Det förs även diskussioner om ifall mörk materia tryckt ut det för ca 70 miljoner år sedan vilket då ger teorin att det innan dess alltid funnits inom galaxen.

Jag tror inte detta utan tror på ovanstående mer spännande och enligt mig troliga teori.  Kanske moln av samma slag finns och gör sina banor i alla galaxer och är förutsättningen för ny stjärnbildning? Där så inte sker skulle då ingen stjärnbildning ske. Molnet kanske hämtar något därute varje gång vilket sedan släpps ut i galaxer och detta som då släpps ut är förutsättningen för nya stjärnor?

Röda rektangelnebulosan är en fascinerande nebulosa bildmässigt. Se bilder på medföljande länk.

Röda rektangelnebulosan  är en nebulosa som ligger i stjärnbilden Enhörningen vilken finns  cirka 2 300 ljusår från vår sol. Den har magnitud 9,0 och har katalognummer 

HD 44179.

Det intressanta med denna är dess form när den ses från Jorden.

Vi är vana vid runda eller ellipsform på objekt från rymden. Rundade former ses som normaltillstånd.

Men här ser vi en fyrkantig form. Hur är det möjligt? Slump eller förvrängning av ljus på väg hit?

Vi vet inte men det kan fantiseras över detta vilket säkert har en naturlig men ovanlig förklaring.

Ljus kan spela spratt. Men tills vi vet och ännu senare kan vi se och njuta av detta objekt långt där ute.

Även de gamla babylonierna kunde mycket om geometri.

Geometri verkar ha fötts i det gamla Egypten för ca 5000 år sedan och nog behövdes kunskapen när pyramiderna byggdes.

Men många tror att geometrin kom till under 500-600 talet före Kristus med personer som  Thales och Pythagoras i forna Grekland och områdena däromkring.

NU visar det sig att det även  i Babylon liksom i Egypten  fanns geometrisk kunskap långt för Phytagoras och Thales.

Babylons kunskaper hade stora likheter med Egyptiska och kan ses ha påverkats av varandra. Kärnan och den första kunskapen bör därför komma från någon av dessa platser. Dock pekar det mesta på att egypterna var först.

Idag vet man att Babylonierna bland annat räknade ut Jupiters bana med hjälp av geometri ungefär vid samma tidpunkt som Grekland stod på höjden av sin vetenskapliga karriär i antiken.

Men Babylons kunskaper om vinklar etc fanns redan  relativt kort efter Egyptens storhetstid om Grekernas fanns då vet vi inte.

Enligt mig uppkom geometrins grunder i Egypten och då under pyramidbyggandets första tid. Kunskapen tvingades fram kanske under hot om livet  från egypterns Faraoner när de bestämde sig för att egyptiska byggnadsmästare skulle bygga deras mausoleum (pyramider).

Härifrån spred sig kunskapenom geometri till Babylon och senare till Grekland. 

Nya stjärnor föds i stjärnkluster där detta inte borde ske. En gammal utskrattad teori från 1950-talet ses nu som dagens sanning.

Magellanska molnet innehåller två satelitgalaxer till Vintergatan (Stora och lilla Magellanska   molnet) ochen vätgasström kallat Magellanska strömmen. Denna stjärnbild kan enbart ses på södra halvklotet.

I lilla Magellanska molnet finns stjärnhopen NGC411 och i stora Magellanska molnet stjärnhopen NGC1783 och NGC1696.

I dessa hopar är stjärnorna  inte av samma ålder vilket man alltid ansett att stjärnor i en viss stjärnhop bör vara.

När stjärnor sedan dör bildas gas vilket sedan är stoff till nya stjärnor i närområdet.

Men här har upptäckter gjorts av att det mitt inne i hopen finns stjärnor av olikartad ålder. Åldrar av mycket stor skillnad.

Någon säker förklaring på varför finns inte. Men teorin om att så kan ske är en gammal ickebevisad idé från 1952 (lika gammal som jag är) vilken först nu ser ut att få sin bevisning och sina anhängare.

Då som nu i denna teori ser man samma förklaring som trolig. Att stjärnhopen samlat på sig stjärnstoff från passerande moln och att det i dessa har varit bildningar av stjärnor.

En idé vilken ingen trodde på i början av 1950-talet  mer än forskaren vilken kläckt denna som man då ansåg science fictionidé då inga tecken på detta hittats i universum då. Men som nu verkar ha hittats och då bekräftar denna gamla teori som nu dammas av i hyllorna.