Google

Translate blog

torsdag 9 juni 2016

Ön Heard i södra ishavet där finns vulkanen Mawson Peak, följande foton från rymden är tagna över öns ovanliga Kármánmoln.

På denna ö med rikt fågelliv, berg och en aktiv vulkan har ett antal gånger ovanliga virvelmoln fotograferade från rymden.

Formationen av dessa unika moln kallas von Kármánmoln efter den fysiker som först upptäckte dem.

Ön är kall, blåsig och har ett fuktigt klimat. Utöver det spyr vulkanen lava lite då och då. Detta kan vara förklaringen till de unika moln som ses här.


Se dessa unika formationer på länken ovan.

onsdag 8 juni 2016

Även gamla röda stjärnor kan ha planeter med livsmöjligheter. Så även för oss när solen blir detta.

En röd jättestjärna är resterna av en gul sols expansion när ålderdomen kommer. När vår sol en gång expanderar till detta kommer Jorden att uppslukas men människan kan då om den finns kvar flytta ut till dvärgplaneter bortom Plutos bana och fortsätta leva under vår då röda sol några 100 miljoner år till.

Av den anledningen ska forskare söka livsmöjliga planeter även utefter röda jättesolar. Civilisationer eller liv här kan vara urgammalt om det finns. De kan ha flyttat ut från moderstjärnans födelseplanet till andra längre ut liggande planeter då denna expanderat av ålderdom. I det fallet visar de en högt stående teknisk kunskap. Obs det betyder inte en högt stående civilisation. 

Ett samhälle kan vara en förtryckar- och invasionsstat men ändå ha stor teknisk kunskap. En tekniskt högstående civilisation innebär inte per automatik en medmänsklighet (godhet och förståelse för andra) och demokrati och ett välkomnande av främlingar vilket många tror.


Försiktighet är viktigt om vi upptäcker tecken på liv av avancerat slag däruppe. Vi vill inte behandlas som boskap eller bli invaderade av varelser vilka söker nya livsmöjliga planeter av utrymmesskäl eller av varelser på flykt från ondska och slaveri.

tisdag 7 juni 2016

Gröna blixtar kan ses mot solnedgången i havsranden i det ögonblick solen lämnar synfältet.

Kan du se dem eller har du sett dem? Jag har det inte. Men många har sett det.


De kan ses precis när solen går ner vid en horisont där inget skymmer. Havsutsikten är den bästa platsen för att se fenomenet.


Sök och kanske du kan se detta himlafenomen vilket är ett atmosfäriskt fenomen och inget onaturligt. Vackert ska det vara.

måndag 6 juni 2016

I stjärnbilden Lilla lejonet finns en blå galax en mycket unik sådan vilken kan ge en pusselbit för att förstå Big Bang.

Bilden visar denna galax i stjärnbilden Leo Minor (Lilla Lejonet).

Leo Minor eller på svenska Lilla Lejonet är en liten stjärnbild vilken kan ses från norra stjärnhimlen. Här kan en liten blå galax ses och det spännande med denna är att i ingen annan hittills upptäckt galax är nivån av tunga grundämnen så låg som här.

Galaxen ska ses som en dvärggalax med en diameter av 1000 ljusår och med det i dessa sammanhang låga antalet stjärnor av enbart några miljoner stycken.

Det intressanta är att här finns inga metaller till skillnad mot i vår Vintergata där tunga grundämnen är vanliga.

Då galaxens stjärnor är blå är de relativt nybildade då blå stjärnor anses vara detta. 

Men avståndet är 30 miljoner ljusår bort vilket inte ger en lösning utan blir enbart ytterligare ett mysterium. Det finns nämligen många galaxer vilka finns på mycket längre avstånd från oss och vilkas stjärnor är mycket gamla och en del av en ålder så de exploderat i supernovor.


Forskare förundras och försöker lösa den lilla blå galaxens gåta.

söndag 5 juni 2016

Många månar är mycket oregelbundna i sin form ex Mars två månar Deimos och Phobos.

Bilden visar Phobos till vänster och Deimos till höger ovan Mars yta.


Vår måne är rund och bör ha fötts ur ett mjukt troligen varmt material för att sedan stelna. I en krock med Jorden anses månen kommit till. Kanske då två flytande himlakroppar krockade vilka sedan blev Jorden och Månen. I annat fall hade knappast månen varit rund när den drog ihop sig och svalnade med hjälp av gravitationen.

Innanför Jordens bana finns Venus och Merkurius, Båda utan månar. Troligen då avståndet är för kort till solen och eventuella objekt vilka kommit nära dessa planeter fortsatt in mot solen eller om de varit mindre kraschat på dessa planeters ytor och utplånats i dessa planeter.

Jorden fick sin kanske genom en kollision när planetsystemet bildades och kropparna ännu var mjuka och heta. Avståndet till solen kanske även här var kort men tillräckligt för att behålla det som blev vår måne.

Utanför vår Jord har planeterna betydligt fler månar. Saturnus har exempelvis 62 stycken många runda men inte alla. Troligen är en del infångade stenbumlingar.
Mars vår närmsta planet utanför Jordens bana har två månar Phobos och Deimos båda mycket oregelbundna i formen.

Det är detta jag anser visar att oregelbundna månar är rester av kollisioner utanför planeterna vilka sedan infångats av dessas gravitation.

 Med andra ord anser jag att Mars månar och ett antal andra månar i solsystemet, de med oregelbunden form är månar vilka är yngre i sina banor än de runda regelbundna är.


Att sedan vissa av dessa oregelbundna månar kan ha varit och säkert har varit runda kroppar en gång är en annan sak. Men många har säkert efter en kollision hamnat runt den planet de idag finns.

lördag 4 juni 2016

En hop videor på olika objekt i rymden. Ex Merkurius yta. Mars och Saturnus mm.

http://earthsky.org/tag/videos

Om du följer denna länk ovan  kan du se på en mängd nya och äldre videor från rymden. Merkurius yta kan ses och mycket annat gammalt som nytt.

Alla i bra kvalité och av mindre längd.

fredag 3 juni 2016

Epimetheus och Janus två av Saturnus 62 månar.

Epimethus delar sin omloppsbana med en av de andra månarna runt Saturnus. Janus. På grund av dess närhet till varandra och att de har samma omloppsbana togs de länge för en och samma måne.

Både Janus och Epimetheus har många kratrar på sin yta. Båda har en oregelbunden form och har upplevt många krockar genom tiderna med rymdsten och kanske även krockat med andra månar eller med varandra.

Storleken på dem är för liten för att de den gången de var mindre hårda skulle formats av gravitationen till en rund form.

DE är två mycket oregelbundna månar Epimetheus är den som är mest oregelbunden i sin form men även Janus är detta fast i något mindre grad.


Bilden ovan visar Epimethus till vänster och Janus till höger.