Ett mycket omfattande magnetfält finns därute

Ett flera miljoner ljusår stort magnetfält finns långt därute. Det är i ett område eller kluster av mörk materia och damm , gas och galaxer detta upptäckts.

Genom att studera detta område kan forskare lära sig mer om galaxers bildande hoppas man. Det är vid Max Planckinstitutet  i Bonn upptäckten gjordes vilken genom   Effelbergs nya100 meters teleskop vilken nu ska studeras vidare om detta kan man läsa om här.

Almaaz på okänt avstånd från oss är en dubbelstjärna

Almaaz är en dubbelstjärna i kuskens stjärnbild på ett troligt avstånd från oss på ca 2000 ljusår.

Dubbelstjärnan består ev av en gul superjätte och en eventuellt två följeslagare av ljussvagare stjärntyp.

Dess namn är latin för getabock (Capella)  eller arabiska (Almaaz) tackan.

Ljusstyrkan från  Almaaz skiftar över tid. Detta med 27 års mellanrum men troligast bör anledningen inte ha med de så kallade svagare stjärnor (stjärnan som finns i närområdet. 

Istället bör det vara ett stort tätt dammoln som i perioder av 27 år skymmer ljuset. Kanske inte ens i närområdet  utan någonstans mellan oss och Almaaz därute i universum. 

Rymdbilen Rover på Mars verkar falla i bitar, se här.

Rover har nu varit i gång ca 1600 jorddagar på Mars och avverkat ca 15 km. Ingen hög hastighet men tillräcklig för att larvfötterna på bilen fått skador och fallit isär på några platser.

Det är bitar av de ca 1 cm tjocka slitbanorna på larvfötterna som på några platser fallit av.

Vassa stenar vilka Rover sakta krupit över tros vara anledningen. Men skadorna är vad som förväntades komma efter denna tid och larvfötterna har därmed haft den livslängd innan skadorna kom som man trott.

Men visst kan man tycka att materialet kunde gjorts hållbarare på farkoster vilka inte kan repareras på det avstånd från oss de skulle arbeta på.

Ett svart hål förflyttat från sin galax centrum

Hubbleteleskopet har funnit ett svart hål som ligger utanför sin galax centrum. Svarta hål finns alltid, vad man vet, i en galax centrum (detta är första galaxen där man säkert vet att inget finns. 

Visst finns svarta hål även på andra platser också, lite överallt däruppe i universum. Men centrum av en galax innehåller alltid ett. Det har man ansett sedan ett antal år tillbaks. Säkert har det en betydelse när man teoretiserar om universums skapelse eller galaxers tillblivelse just det att här ska finnas ett svart hål.

Men just i denna galax har en energi av 1000 miljoner supernovor lyckats förflytta denna galax svarta hål ut från centrum. Hur och varifrån denna nästan omöjliga energi kommit från är en gåta.

Eventuellt är effekten från två krockande galaxer där två svarta hål gått samman men ingen vet och för att försöka veta mer om detta mysterium vilket Hubbleteleskopet upptäckt i dagarna forskas det för fullt om fenomenet. Läs om  forskarnas rapport om fenomenet här.

En positiv nyhet om Van Allen bältena

Van Allenbältena består av ett inre och ett yttre bälte. Här samlas högenergirika elektroner och protoner in genom Jordens magnetfälts hjälp så vi slipper dessa farliga strålar av energi ner på Jorden.

Det inre Van Allenbältet är inte så fullt av dessa elektroner och protoner som tidigare ansetts. De har mer effektivt stoppats av det yttre bältet än vi tidigare ansett.

En positiv nyhet då detta innebär att relativt närgående satelliter inte behöver så starka strålningsskydd man tidigare trott. Detta gör tillverkningen av framtidens jordnära satelliter billigare.

Magiska öar på Titan

Titan en av de intressanta månarna runt Saturnus är i blickfånget.

Här finns hav och sjöar av kolväten och kanske möjligt liv för något.

Ibland bubblar det upp i dessa sjöar o hav. Det är detta som kallas magiska öar.

Det ser ut som bubblor ur en flaska lemonad här på Jorden.

Det är kväve  under en viss temperatur och under ett regn av metan  som bildar dessa bubblor i sjöarna. Betydelse i sammanhanget är också vilken typ av metan eller etan  det är i sjön  för att kväve ska bubbla upp. Inte alla platser på Titan ger synen av magiska öar.

Miljardären anser att minisegelskepp kan nå Alpha Centauri inom 20 år. Men går det att att bromsa in farkosten när den kommer fram?

Minisegelfarkoster med en hastighet av 20% av ljushastigheten kan enligt vissa kunna byggas och nå Alpha Centauri vilkets stjärnsystem ligger 4,37 ljusår från oss på en stjärnresa på 20 år.

Vid målet finns en jordliknande planet vilken är högintressant att undersöka Proxima B. Men att komma till stjärnsystemet handlar även om att bromsa in farkosten i tid och lyckas med det om inte denna ska svepa förbi  stjärnan Proxima Centauri i superfart och försvinna ut i det okända.

Just bromsa och styra är problemet. En farkost som sveper iväg utan att kunna bromsas in skulle enbart svepa in i stjärnsystemet utan någon mening för någon och fortsätta i evighet ut från detta och vidare. Tänk vilken hastighet det handlar om i jämförelse skulle det ta 6 sekunder från Jorden till Månen i denna hastighet.

Se medföljande länk hur det skulle se ut vid denna inbromsning genom medföljande film och läs mer utförligt hur man tänkt sig detta. Det finns nämligen tankar om att även detta ska kunna lösas.

Med hjälp av strålningen från stjärnor när den når fram skulle inbromsning kunna ske och styrning av farkosten kunna ske enligt en ny teori Men alla har rätt att tvivla på hela äventyret. Jag måste nog säga att jag tillhör dessa.