Google

Translate blog

tisdag 20 juni 2017

Bumerangnebulosan den kallaste platsen i universum. Läs varför det troligen är så.

Bumerangnebulosan finns 5000 ljusår från oss i Kentaurens stjärnbild. 1995 hittades detta objekt av det då svenska 15 meters teleskopet SESTI i Chile.

Det som är intressant med denna nebulosa av stoff och gas är att dess temperatur är lägre än vad den är i universum. Här finns den absoluta nollpunkten
- 272,15C. -0;15C lägre än den kyla universum har.

Frågan som alltid funnits är varför just denna plats är den kallaste? Kanske finns lika kalla platser på andra håll men ännu har inte någon sådan hittats.

Nu har ALMA teleskopet i Chile svaret på hur det kan vara så kallt här.

Det är en liten stjärna vilken försvinner med sin materia in i en röd jättestjärna som gör att denna process ger denna låga temperatur just här. Gas och materia vilket då flyger ut i denna process från den röda stjärnan ger denna kyla.

En process vilken inte kan hålla på under lång tid. Men tillräcklig för att vi i just detta fall kan studera det under en lång överskådlig tid.

För mer information om denna nya kunskap se länk.

Bilden är på Bumerangnebulosan

måndag 19 juni 2017

Söker vi fel kommunikationssätt när vi söker ET därute? Resultaten hittills noll.

I årtionden har radioteleskop riktats mot olika områden i universum för att avsöka efter kommunikation eller sändningar från intelligent liv därute.

Men inget har hittats. Kan det vara så att vi stirrat oss blinda på radiovågskommunikation på grund av att vi på Jorden använder detta? Kanske det inte används radiovågor för detta ändamål därute om det  nu finns något liv därute att finna i tid och rum på en nivå där meddelanden sänds i kommunikationssyfte.

Kanske vi söker radiovågssändningar av slentrian och att dessa är lättare att finna om de finns än ev andra slags av kommunikationsmöjligheter. Men det kan även vara att  intelligent liv därute inte önskar bli hittat och därför spärrat radiovågor utanför sin värld. De kan ha insett faran av att visa sig finnas eller tro att denna fara finns.

PÅ Jorden verkar vi vilja bli hittade. Men vi är naiva nog att inte inse att de som kanske finns och då hittar oss kanske inte är vänligt sinnade och tänker som vi.
Om ev intelligenser finns och önskar veta mer om andra intelligenser söker de kanske på andra vägar och inte på vägar där de själva först kan hittas. Vem vet.

Det kan även vara så att de använder kanaler för kommunikation vi ännu inte förstår. Men även de vi inte har utvecklat helt och fullt ut. Möjligheten är även att de anser att intelligenser som använder radiovågor ligger på en för låg civilisationsnivå för att vara intressanta att finna. 

Kanske laser eller fotonik är vad som används för att sända meddelanden därute. Kanske vi i framtiden kan använda neutriner eller de där ute redan använder neutriner för kommunikation? Diskussioner om detta förekommer. Tyvärr kan vi inte använda detta medel ännu.


Diskussioner pågår också om Zeta rays. Ett kommunikationssystem med idag okända strålar vilka är snabbare än ljuset. Vi vet inte om de finns men forskare är öppna för att de kan finnas.
Bilden är hur ett Ufo därutifrån kan se ut

söndag 18 juni 2017

Ny kunskap. Ett solsystem kan se ut hur som helst. Inte tvunget som vårt.

En gång arbetades det fram teorier om hur planeterna konstruerats runt vår sol. I denna kunskap fanns hur stenplaneter lade sig i sina banor nära solen och sedan gasplaneterna längre ut och än längre från solen de mindre dvärgplaneter.

Så hade vårt solsystem bildats och detta sågs som hur eventuellt andra solsystem såg ut. Ordning och reda i teorin var det.

Men nu har vi funnit andra solsystem därute och denna kunskap stämmer inte. 

Jättegasplaneter kan (vet vi nu) finnas nära sin sol och stenplaneter finnas långt från densamma. Stora som små planeter är på skilda platser och allt är möjligt. Teorin ovan gäller bara (om den nu gör det) endast för vårt solsystem. På andra platser har andra händelser gjort att ingen sådan ordning som vi ser hos oss finns.

Samtidigt gör denna nya kunskap det än mer spännande men svårt att förstå universum. Och även att söka liv därute. Man måste kunna förstå vilken atmosfär en exoplanet har och om det ärt en gas eller stenplanet vi ser och utöver det vilken slags stjärna det är.

Bilden är ett möjligt solsystem utarbetat från NASA 

lördag 17 juni 2017

Bevis för gravitationsvågor har för tredje gången detekterats

Sökandet i många år efter bevis på att det finns gravitationsvågor vilket skulle bekräfta teorin om hur gravitation arbetar har gett resultat för tredje gången nu. Resultat som troligen kan ge ett nobelpris.

Denna gång är det vågor från en kollision av två svarta hål för tre miljarder år sedan. Dessa vågor färdas fram med ljusets hastighet. Säkert kan det vara en viktig upptäckt och något att fundera över. Har dessa vågor likhet med eller släktskap med ljuset?

Idén om gravitationsvågor uppstod för 102 år sedan men först nu bevisas de existera efter långt och troget letande för att bekräfta Einsteins teoriarbete där dessa ingår.

Det var den 4 januari 2017  detta avlägsna "åskmuller" nådde oss och upptäckten gjordes. Läs mer här om det spännande mötet och än mer om detta fenomen här.

Bilden är en simulering av hur  gravitationsvågor kan se ut.

fredag 16 juni 2017

Den mystiska händelsehorisonten vid svarta hål förbryllar. Kan där finnas ett objekt vi inte förstår istället för ett svart hål?

I troligen alla galaxers centrum finns ett svart hål.  Hål som i vissa fall väger mer än 100 miljoner solmassor.  Det som kommer nära dessa antas försvinna in i dessa.

Men idag finns teoretiker vilka anser att det inte är ett svart hål i centrum utan något annat vilket inte som svarta hål antas få, en gravitationskollaps som händelsehorisont.

Istället anser dessa att det finns ett okänt föremål med en mycket hård yta här vilket får kraschande objekt på dess yta att helt förstöras och upplösas i intet.

En stjärna vilken kraschar på detta hårda objekt skulle lysa länge och dess strålar innesluta objektet under månader.

Men ännu har inte dagens teleskop hittat något som stöder denna teori. Större teleskop ska fortsätta avsöka rymdens galaxer efter bevis på något som stöder teorin.

Men då inget hittills pekar på att dessa bevis finns får vi nog fortsätta anta att svarta hål är den troligaste sanningen därute.

Bilden är från Wikipedia och citerar " Simulering av hur ett svart hål framför Vintergatan skulle se ut. Det svarta hålet har 10 solmassor och ses här från ett avstånd på 600 km. För att upprätthålla detta avstånd krävs en motacceleration på omkring 400 miljoner g.[1] Slut citat


torsdag 15 juni 2017

Närmare solen än denna snart uppsända farkost har ingen hittills varit. Förväntningar på vad som kan upptäckas är stora.

Det är i juli 2018 denna farkost stor som en ordinär bil ska sändas upp mot solen. 6,3 km ovan solen i dess korona ska mätningar och upptäckter göras för att förstå stjärnorna bättre.

I en temperatur utanför farkosten av ca 1300C blir påfrestningarna stora. Under sju år ska sju besök göras i detta närområde av farkosten.

Hastigheten på farkosten är otroliga 430 000 km/t.

Förväntningarna på vad man ska lära sig är stora.

Bilden visar hur denna farkost ser ut och hur dess färd kan se ut.

onsdag 14 juni 2017

Deneb är en av de ljusstarkaste stjärnorna på natthimlen. Men dess tid börjar närma sig slutet.

Deneb finns i stjärnbilden Svanen. Avståndet från oss är med dagens mätinstrument i detta fall omöjligt att säga. Någonstans mellan 16-32000 ljusår från oss är det troligen.
Stjärnans parallax är nästan omätbart. Detta beroende på avståndet och det är inget ovanligt med objekt så långt bort från oss. För att förstå detta dilemma se följande länk.

Denebs ljusstyrka är otroliga 60000 gånger starkare än vår sol. Om Deneb  funnits på samma avstånd från oss som Sirius skulle den lysa starkare sett från oss än vad vår måne gör. Sirius ligger ca 8 ljusår från oss.

Deneb sänder varje dag ut lika mycket ljus som vår sol gör på 140 år. Storleken är ca 200 gånger större i diameter än vår sol och är en av de starkast lysande och största stjärnorna i spektralklass A. Läs mer om spektralklassificering här

Deneb är en blå jätte vilket är färgen på de hetaste stjärnorna. Stjärnor av denna typ eller spektralklass gör av med sitt bränsle otroligt snabbt jämfört med ex en gul sol lik vår.


 Inom endast några miljoner år beräknas Deneb att explodera i en supernova. Redan nu har vätefusionen i dess inre upphört vilket är ett tecken på dess slut inom en icke avlägsen framtid. 
Bilden visar storleken av Deneb  i förhållande till vår sol