Går vi vilse i en labyrintliknande verklighet och tror oss se mörk energi där ingen finns att se?

Bilden ska illustrera frågan om vad det är vi egentligen ser och upplever när vi tittar in i mikrokosmos eller makrokosmos. Vi vet inte det utan filosoferar hej vilt och teoretiserar efter detta. Allt verkar vara en labyrint av fakta och teorier vilka vi aldrig kan komma ur utan istället går vilse i.

Mörk materia har jag tidigare beskrivit som något en hel del idag misstänker inte finns. Men visst anser ännu de flesta att den finns.

Mörk energi anses även av del finnas och hör samman med den mörka materian. Men finns något av detta? Något bevis på varken det ena eller andra finns inte.

Vad vi vet är att galaxer expanderar från varandra. Detta utifrån rödförskjutning från en ovanligt förekommande supernovaart benämnd 1a." en exploderande vit dvärg i ett dubbelstjärnesystem tillsammans med en röd jätte" 

Härifrån har misstanken om "mörk energi uppstått en hypotetisk form av energi som genomtränger hela rymden och synes öka universums expansionstakt" 

Men det kanske enbart är en hypotes eller teori. Kanske finns det betydligt enklare förklaringar till den energi eller för den skull mörka materian vi tror oss se effekterna av.

För aktuella påståenden och tankar inom den mörka energin se följande länk.

Metallasteroider kan ses som skelett av planeter vilka aldrig blev mer. Psyche är en av dessa. Kall kal och järnhård.

För 4,5 miljarder år sedan skedde krockar mellan allsköns stenbumlingar  av skilda storlek i vårt solsystem. Solen bildades, planeterna och månarna tog likaså  sin plats där vi nu ser dem. Asteroider blev kvar och bildade småplaneter och mindre objekt i asteroidbältet och Kuiperbältet.

När bildandet var som värst och krockarna likaså skalades stenbumlingar av och en metallkärna blev kvar i flera fall hände sedan inte mer. Psyche är en av dessa metallasteroider av nickel-järn som finns kvar från denna tid då föremål av glödande metall flög runt däruppe likt gevärskulor. Iskall och kal.

Jordens metallkärna däremot höljdes av sten, damm och gas och har idag långt ifrån en kall kärna utan här förekommer radioaktivitet, värmeutveckling och rörelser som resulterar i lavaströmmar upp genom Jordens yta och jordbävningar som skakar vår planets yta. Kärnreaktioner och magmaströmmar.

Men Psyche kan ses som ett minnesobjekt från den tid då metallkärnor kunde bli  kvar efter denna våldsamma forntid i rymdens historiska födelsevåndor.

Bilden kan illustrera kaoset då när allt kom till här. Men varför asteroiden namngavs efter en grekisk gudinna är skrivet i stjärnorna i betydelsen av att jag har ingen förklaring. 

Nu har varningssystem för gräshoppssvärmar i Afrika börjat användas.

Bibelns plågor var bland annat gräshoppssvärmar vilka åt upp all föda för människor o djur.

Det var en av de plågor Gud plågade Egyptens Farao och folk med den gången denne vägrade Moses att vandra ut ur Egypten med judarna vilka var fångar där. Ännu idag är gräshoppssvärmar en plåga för folken här.

40 miljoner gräshoppor vilket inte är ovanligt i en svärm äter grödor av lika stor omfattning på en dag som 35 000 människor.

De år svärmar uppstår i på arabiska halvön eller Sahara är katastrof för växtligheten och ger svält katastrofer.

Av den anledningen ska områden här övervakas av satellit vilken kan ge en förvarning på 70 dagar när risken för svärmbildning uppstår.

 Det gör att bekämpning kan förberedas innan eller i början av svärmbildningen och bekämpning sättas in.

Uppochnervänd regnbåge en ovanlig syn.

En regnbåge är ingen ovanlig syn om solen skiner och regnet öser ner. Regnbågen är även enligt bibeln tecknet på det förbund Gud gjorde med mänskligheten efter det att Noa som enda överlevande med sina anhöriga åter kunde kolonisera Jorden efter syndafloden. Tecknet på att Gud aldrig mer skulle dränka mänskligheten.

Men hur många har sett en upp och nedvänd regnbåge? Få och denna syn är ovanlig nedanför polcirkeln och även ovan denna.

Denna omvända båge med även omvänt färgspektrum kräver ett visst slags solsken vilket under en kort stund reflekteras i iskristaller i atmosfären.

Men det är en syn man kommer ihåg. Har själv enbart sett foton av detta. I medföljande artikel är fotot från Storbritannien vilket är en unik ort för en syn som denna vilken är unik även vid polcirkeln där chansen är störst att se detta.

Följ länken här för att se regnbågar av detta slag.

Bilden ovan är dock av en regnbåge som vi känner den.

Apophis kan ställa till det i framtiden för människan

Apophisvar en Farao i Egypten. Men det var länge sedan och att han skulle komma igen och ställa till det för oss är inte troligt. Inte heller att forna Egyptens kaosgud med samma namn skulle komma och ställa till det.

Men namnet hänsyftar även till en asteroid vilken genom sitt namn lika med kaosgudens eller faraons kan få allvarlig likhet med guden, kaos.

Asteroiden är nämligen inte ofarlig. 2029 kommer den i Jordens närhet men den gången ska risken för katastrof eller krock med Jorden vara lika med noll.

Det är först nästa varv 2036 det är risk. Detta efter att varvet 2029 kan rubba asteroidens riktning inför nästa varv genom att närheten till Jorden kan få den till detta och mycket behövs inte.

Vid en krock med Jorden av denna 300 meters bumling skulle stora mängder människor utplånas. Livet fortsätter dock allt liv utplånas inte.

Förhoppningen är dock att vi innan detta sker kan rubba dess bana så detta scenario inte ska ske om nu det sker en livsfarlig rubbning av dess bana 2029.

Bilden visar inte asteroiden utan kaosguden i form av en orm.

Är matematiska undantag inget annat än tecken på andra världars existens.

Medelstorlek inom mycket söker vi ett  medelvärde. Men finns det inom allt, nedan finns ett område där detta verkar att saknas.

Det är kanske enbart människans kontrollbehov som får oss att använda matematiska uträkningar på allt vi kan och blir besvikna då vi finner undantagen vilka vi inte förstår.

För finns det egentligen regler inom matematik där undantag finns? Kanske det är en uppfinning av människan i en verklighet där undantag från en regel ska ses som något helt annat än detta.

Åter tänker jag på multiuniversum. Obegränsat antal universum där vårt är ett och gränserna mellan dem är osynliga för oss i vår verklighet och undantagen inte ska ses som att bekräfta en regel utan tecken på att det finns mer än vi kan förstå svaret på.

Men kanske vi kan se vår verklighet som en bubbla utvidgande sig i något med ett antal andra universum likt bubblor på samma vis expanderande i detta.

Bilden ovan kan vi föreställa oss som ett där vi människor inom ramarna för detta försöker klättra upp för en kunskapens stege utan slut eller början.

Nu till det ovan beskrivna tankarna om vi ser på svarta hål och dess storlekar däruppe i universum.

Finns det en medelstorlek av svarta hål?

Det finns svarta hål enbart tio gånger större än vår sol (kanske än mindre). Det finns även svarta hål tio miljarder gånger större än vår sol.

De stora hålen finns i mitten av galaxerna de små lite varstans i galaxerna.

Men forskare diskuterar om det kan finnas ett medelstort svart hål också. Något mellan dessa ytterligheter och var dessa då kan finnas. Ingen vet och ingen har hittat något sådant. Kanske kan de inte finnas men då önskar vi veta varför. Svaret kan vara viktigt för att vi ska förstå mer av den verklighet vi lever i.  För mer om just detta se här.

Borde medellivslängden minska för att samhället och kulturen av idag skulle fungera bättre.

Ungdomssamhället och överbefolkning  gör att det kanske är dumt att öka åldern på mänskligheten  utan istället ge ett värdigt slut på den äldre generation som idag ses som en belastning och i många fall inte räknas. Kanske tidigare medellivslängd på ca 35 år var vad mänskligheten klarar av för att lika möjligheter inom ex arbetsliv ska fungera.

Vi ser ju hela tiden hur äldre ratas på arbetsmarknaden. Politiker blir yngre och yngre fast befolkningen innehåller fler o fler äldre.

Musik och underhållning riktar sig till yngre och artisterna som slår igenom är mycket unga.

Modet riktar sig till yngre och äldre spökar ut sig i kläder som kroppsligen och utseendemässigt egentligen enbart passar yngre.

Föräldrar försöker likna sina barn och tar upp deras vanor i språk och intressen. Yngre uppfostrar äldre istället som förr att äldre erfarna av livet uppfostrar sina barn. Lyssna på de yngre har blivit en livshållning i Norden. samtidigt som äldre inte längre är erfarna av livet utan enbart av att försöka hålla sig unga och därmed inte har någon livserfarenhet att förmedla till nästa generation.

Visst kan man tänka att äldre måste anpassa sig efter den digitala förändringen. Men livserfarenhet innebär inte detta utan mänskliga relationer i första hand. Hur man upprätthåller dessa och får dem att fungera.

Ovan gäller inte hela världen utan i första hand norra halvklotet. Förr var ungdomar förvirrade och sökte en plats i tillvaron. Idag är äldre detta och söker sin ungdom och en plats att accepteras på.

Kanske åldersfixeringen beror på att vi fått mycket längre medellivslängd än tidigare generationer där detta aldrig behövde tänkas över då människor dog tidigt i sjukdomar, krig och genom att de helt enkelt var uppslitna av hårt arbete från barndomen.

Ungdomskulturen kan säkert göra att framtidens rymdfarare även blir yngre och yngre. Kanske bilden ovan blir en vanlig bild på framtidens rymdfarare åldersmässigt.

Bilden är från NASA. Idag har ingen person under 20 år levt en enda dag utan att NASA haft en rymdfarkost eller rymdbil på eller vid Mars.

Inte tycker vi som var tonåringar under 1960-talet att månlandningarna  som startade 1969 var annat än en naturlig utveckling av människans rymdäventyr. Spännande var det men inte ansåg vi som den äldre generationen då att det var en otrolig händelse vilken kostat för mycket och inte var användbar för människan.

Tidigare generationer och många äldre då ansåg att människan skulle hålla sig på Jorden.

Idag tänker få på månfärderna och min generation vilken såg fram mot nya rymdäventyr med människans landning på främmande platser fick tji. Vi är äldre idag och troligen för gamla för att uppleva den dag människan landar på Mars.

Utforskningen av månen tog fart i slutet av 1960-talet vid årtiondets slut hade människan landat där.

För 20 år sedan började utforskningen med rymdfarkoster av Mars. Ingen person under 20 år har upplevt en dag utan att NASA haft någon farkost eller rymdbil där.

Men människan själv har ännu inte placerat sin fot där och ingen vet säkert när det ska ske. Men sedan månprogrammet har på 40 år heller ingen människa satt sin fot på månen vilket ingen skulle trott sommaren 1969 då Armstrong satte sin fot där. Då troddes att månen snart skulle koloniseras med rymdstationer men inget mer hände.