En asteroid stor som ett hus passerar nära oss i början av oktober

Asteroider kommer ofta överraskande i storlek av mindre objekt. Flera har överraskande dykt upp de senaste åren. Först när de passerat oss har vi upptäckt dem. Ibland först när de dykt ner på Jorden. Ibland upptäcker vi säkert ingenting av deras passerande.

Men denna gång vet vi att ett mindre objekt på väg hitåt och passerar på ett avstånd av en åttondels avstånd till månen.

Tillräckligt för att missa våra sateliter däruppe som väl är. Men ändå nära.

Passerandet denna gång är väntat då asteroiden är upptäckt och banan uträknad. Nära oss men på ett avstånd av säkerhet för att inte slå ner här på Jorden.

Det är en asteroid vilken är känd sedan tidigare och vilken senast besökte vårt närområde under 2012.

Fyra intressanta formationer på Mars ska nu undersökas av rymdbilen Mars Rover

Marsbilen ska närmast undersöka fyra lager av en höjd i åtta våningar på berget Mount Sharp.

Projektet kallas Vera Rubin till minne av en känd astronom för sina arbeten av galaktisk rotation.

Åsen eller berget har setts innehålla ett lager av järnoxidminerat hematit vilket brukar bildas enbart under våta förhållanden.

Ovanför densamma ses det som lerlager och sulfatmineraler. Undersökningen är i sin början och dess utmaningar är stora för rymdbilen.

Men berget ska mer ses som en stenig ås än ett brant berg och bör därför kunna ge rymdbilen en möjlig väg upp till dessa lager av högintressant innehåll i jakten på fukt och eventuellt organiskt material eller fossil.

Sök jobbet som skyddsombud av planeter utanför Jorden

NASA söker just nu någon med uppgiften att vara skyddsansvarig för planeter därute.

Uppgiften är stor och ansvaret kommer troligen att bli större efterhand som vi besöker fler kroppar därute i framtiden.

Det handlar om att inte förorena andra himlakroppar med jordiskt material, organiskt som oorganiskt. Men även att samma slag av material från den besökande kroppen inte heller förorenar Jorden vid återinträdet hit efter en färd obemannad eller bemannad.

Låt oss hoppas att uppgiften kan utföras och kommer att utföras på ett bra sätt den dag problem kan uppstå. Idag är det mest förberedande på detta.

Det som kan ses som närmst och viktigt är upptäcktsfärderna till Mars i nutid.

Bilden är ett storleksförhållande mellan Mars o Jorden. Viktigt att veta detta anser jag. 

Många tror Mars är lika stor som Jorden. Den enda planet i vårt solsystem som är det är den ogästvänliga Venus.

Förklaring söks på varför Månen har haft magnetiska fält under en längre tid än man antagit tidigare.

Magnetiska fält behöver en kraftkälla och en sådan måste först skapas och sedan bli kvar tills den med tiden inte får fortsatt näring och härmed försvagas efterhand.

Nu har forskning av månens magnetfält visat att dennas fält varit igång ca 1 miljard år längre i tid än vad man tidigare ansett.

En förvånande upptäckt då det inte förklarar vad kraftkällan är för att det fortfarande kan existera.

Ny forskning om detta är i gång och för den intresserade av forskningen finns följande rapport från forskningcentrat att tillgå.

Det är fritt att spekulera från lekmän som mig. Jag kan därför fundera över om kraftkällan på något sätt har sitt ursprung från en källa som ett närliggande universum.

Detta under förutsättning att dessa finns och läckage kan förekomma mellan skilda universum. Kanske det ska ses som fullt normalt att så sker men att vi ännu inte förstår sammanhangen eller en värld där  multiuniversum existerar och påverkar varandra.

Kanske där en kopia av vårt universum i tid och rum även finns och en Jord och måne där månarna påverkar varandras magnetfält. Alternativt ett universum där skillnaderna mellan vår Jord och dess måne påverkar varandra och just därför uppehåller magnetfältet här och tömmer det eller upprätthåller det även där. 

Svarta hål finns i mycket större antal än vi tidigare trott

Det har beskrivits under en längre tid nu att alla galaxers centrum består av ett stort svart hål.

Många har därmed trott att det enbart är här de finns. Men så är det inte då stjärnor som kollapsar in i sig själva som supernovor eller utbrända stjärnor bildar just en svart hål. Det verkar även finnas svarta hål av anledningar vi inte förstår.

Idag har nyare forskning beräknat att det bara i vår Vintergata kan finnas 100 miljoner svarta hål.

Ett svart hål är slutfasen av en stjärnas liv där denna kollapsar in i sig själv och drar till sig allt omkring sig. Vikten på materia i dessa hål blir så otrolig att inte ens ljus kan ta sig ur dessa kompakta objekt.

Att de kallas hål beror på dess svarta utseende då att allt dras ner på detta objekt där allt stannar även tid, ljus och rörelse. Om man inte ser rörelse som när allt kollapsar ner i dem. Därför är ett hål med något långt bort svävande mål eller ner i något av okänt slag enbart science fiction.

Men visst kan man fundera på om hela vintergatan och universum som vi känner det en gång kollapsar och blir ett enda svart hål. Kanske det var början till BigBang ett superkompakt svart hål av en storlek mindre än en punkt vilken plötsligt exploderade. 

Men då får vi se universum som ett cykliskt återuppstående och utplånande  i tid, rum  och evigt rörelsemönster vilket ger enbart nya frågor om allts början och varifrån detta kom.

Ett nytt projekt ska försöka ge bättre förståelse för varför månen är mönstrad som den är

Månen består likt Jorden av mönster. Mönster av mörkt och ljusare lager av materia. Det är väl synligt på månen då här inte finns organiskt material som döljer strängar och fläckar av olikfärgat material vilket är förhållandet på Jorden.

På månen finns ingen historia av istider eller stora väderomslag och klimatförändringar inga fossil eller stora havsförändringar på ytan.

Det är därför intressant att försöka förstå mönstren av material här med utgångspunkt på hur de en gång bildats och vilka strömningar som ligger bakom mönstren och varför de ser ut just som de gör.

Det är NASA som nu ska göra undersökningar vilka ska ge en ny tolkning av vad som en gång skett här. Följ länken här för mer förståelse av hur det ska gå till.

Hur bildades egentligen vårt solsystem

En långlivad teori är eller var att en chockvåg från en exploderande nebulosa kastade in materia i ett moln av stoff vilket fick molnet att kollapsa och  blev utgångspunkt till vårt solsystem med solen och planeterna mm.

Allt i teorin har inte kunna bekräftats men den gäller fortfarande.

Vad som inte helt säkert passar in i den är att radioaktiva isotoper är svåra att få att passa in. Men de är inte helt omöjliga att få in i teorin dock på lite förmodat vis i så fall.

Läs mer om detta här.