Google

Translate blog

torsdag 14 december 2017

Var det Rama som besökte oss 17 okt? En interstellär farkost med intelligenta varelser inuti.


För första gången upptäckte vi en  asteroid från yttre rymden vilken snabbt gick rätt igenom vårt solsystem. Se formen ovan. Den var rödfärgad och utseendet ser ni ovan. Den har getts namnet Oumuamua.

Längden på den långsmala stenen var ca 400 meter lång men endast ca 40 meter bred en form ingen asteroid haft vi sett i från vårt eget solsystem. Snabbheten var som mest  315430 km/h och dess avstånd från Jorden vid passagen 85 gånger avståndet till månen. Den gick rätt igenom vårt solsystem. Ingen rundning av solen för att senare återkomma som våra egna asteroider och kometer inom vårt eget solsystem. Den har kanske varit på väg i miljarder år. Dess fart var så hög att solen inte kunde fånga in den och därför gick den rätt igenom vårt solsystem vidare ut i tomma rymden igen.

Nu vill forskare försöka få mer upplysningar om vad denna asteroid var. Möjligheten till ihålighet och varelser därinne av något slag finns. Var det ett besök? Om så är den väl kamouflerad som en stenasteroid.

Se länk och film på detsamma.

Cigarrformen är en bra form för interstellära farkoster då den ger minimal friktion och om det kan rotera kan invändigt skapas konstgjord gravitation. Denna roterar.

Det är en spännande avlyssning av objektet som ska ske nu i dagarna med stora radioteleskop. Om något som visar på mystik visas återkommer jag med detta på bloggen här. Säkert kommer även världspressen att rapportera i så fall.

Bilden är på objektet ur länken ovan nyhetsbrevet universetoday.com

onsdag 13 december 2017

Materialet finns för stjärnbildning (och solsystem) i universum men takten på bildandet har avtagit. Frågan är varför?


Det har funderats en del på varför stjärnor inte bildas i samma snabba takt numera som vi vet det gjordes när universum var yngre.

Vad har dragit ner på takten? Material i form av damm, sten och grus finns fortfarande i överflöd i centrala delarna av galaxerna.

Enligt den modell av BigBang och universum vilken borde stämma enligt tidigare antagen skulle stjärnkonstruktionen ha avtagit för miljarder år sedan då materia för detsamma skulle ha minskat. Men det stämmer inte. Det finns gott om material och stjärnor bildas fortfarande men i en betydligt lägre takt än vad materialanhopningarna skulle kunna göra enligt fysikens lagar.

Något bromsar utvecklingen och det är detta en ny studie nu anser sig  ha svaret på. Svaret kan vara magnetfält. Starka magnetfält vilket bromsar anhopningen av materia för stjärnbildning. Magnetfält vilka med tiden blivit större o starkare än de en gång var. Tillsammans med dessa magnetfält har även den kosmiska strålningen ökat kanhända är detta ytterligare en orsak alternativt är denna strålning orsaken till att magnetfälten ökat.
När astronomer studerade spiralgalaxen NGC 1097 hittades överraskande  magnetiska krafter i galaxens centrum i gasmoln vilket förhindrade materia från att kollapsa och dras samman och om inte detta fungerar blir det inga nya stjärnor.


Den slutsats som drogs efter analysering av studerandet och matematiska uträkningar visade ett omvänt förhållande mellan magnetfältet och stjärnbildningen inom ett molekylärt moln - ju större magnetfältet desto långsammare var stjärnbildningstakten.

Det man kan fundera över om det till slut kommer till en gräns där stjärnbildningen minskar till noll på grund av magnetism och kosmisk strålning. Om så kan det innebära att det blir början till slutet på allt i universum efterhand som stjärnor blir novor eller supernovor och vi får en livlös rymd utan något annat än detta? Ett åldrat och stillastående universum där allt blir som det är i all evighet.
Bilden visar spiralgalax NGC1097 som omtalas ovan och kan ses med mindre teleskop i stjärnbilden Ugnen.

tisdag 12 december 2017

Ryska kosmonauter fångade bakterier på utsidan av den internationella rymdstationen. Frågan var om de var från yttre rymden.




Det skulle inte vara möjligt att jordiska bakterier skulle hamna utanför stationen. Det skulle inte heller kunna vara möjligt att de kunde leva på stationens yttersida. I vakuum och kyla.

Det troddes så. Det var därför en sensation först och en del antog att det var bakterier från rymden som lagt sig till ro här när det upptäcktes av kosmonauter på internationella rymdstationen.

Men nu vet vi att ex björndjuret eller trögkryparen ett djur som blir högst 1 mm kan överleva i rymden under lång tid.

Bakterier är livsdugliga i många slag i för oss omöjliga förhållanden.

 Idag antas att de bakterier vilka hittades på stationens utsida hängt med från Jordens atmosfärs övre skikt när rymdstationen färdades igenom denna.

Det var inte okända slag av bakterier.

Men det visar även att det är svårt eller kanske omöjligt för oss att inte sprida jordiska bakterier mm till främmande platser därute. Vi har redan besökt ex månen. Kan redan nu bakterier från Jorden efter detta finnas här från ex månlandaren eller astronauternas dräkter?

Kan bakterier även spridits till andra plaster där vi besökt ytor eller närområden vid planeter, asteroider o månar därute? Kan det göra att framtida astronomer finner bakterier på plats och drar felslutsatsen att de alltid funnits på den yta de undersöker fast sanningen är att Jordiska satelliter mm har spritt dem dit utan att förstå det några år tidigare? Risken att jordiska bakterier vilka hamnar på dessa utomjordiska platser muterar för att bättre passa in på sin nya plats och människan senare på plats upptäcker dessa då okända bakterier och drar slutsatsen att det finns liv på denna plats innan människan besökte den.
Bilden är på ett björndjur.

måndag 11 december 2017

Svaret på gasjättarna storlek kan vara löst. Det finns gasjättar däruppe större än Jupiter.


Två gasplaneter som studerats är K2-132b och K2-97b båda hör hemma runt stora röda stjärnor i Vintergatan.

Det intressanta med dessa gasplaneter i storlek större än Jupiter är varför de är så stora.

Nu har forskare börjat misstänka att avståndet till den sol de finns i bana runt har betydelse för deras storlek. K2-97b har en omloppstid runt sin sol K2-97 på enbart ca 8 dagar.

Det är närheten till solen som antas ge storleken på en gasplanet då denna drar till sig värme vilket får densiteten i  gashöljet att  minska i densitet. Detta gör att gasplaneten utvidgas och blir större.

Detta är (troligen)  förklaringen till varför gasplaneter med banor nära sin sol är större än Jupiter här hos oss vilken ligger en bra bit från sin sol. 
Bilden är på Jupiter.

söndag 10 december 2017

Trodde du att Big Bang eller Guds skapelse är de enda teorierna om universums början? Nej det finns forskare med andra lösningar.


BigBang och Bibelns skapelseberättelse känner de flesta till och även Fred Hoyles  teori att universum alltid funnits vilken han med näbbar och klor slogs för samtidigt som BigBang började bli populär bland vetenskapen. Många höll stenhårt på Hoyles teori  under 1950-60 talet. 

Vilken som är rätt vet ingen och ingen av de teorier vi tror på behöver vara rätt. Men Hoyles teori Steady state teorin har förlorat stort i populäritet. BigBang är däremot en teori som utan konkurrens idag lärs ut i de flesta skolor. Guds skapelse är även kvar som en förklaring hos många.

Utöver dessa fanns och finns en fortsättning på BigBangs teori i olika upplagor exempelvis att universum  expanderar (utvidgas) till en viss gräns för att sedan implodera (dras tillbaks till en punkt och ingenting) för att sedan kanske åter expandera i en ny explosion. Ett händelseförlopp vilket en del ser som ha funnits i evighet. Men det förklarar om vi ser det kallt ingenting om början av det första universum.

Men inget idag visar på annat än att universums expansion inte bara fortsätter utan även accelererar i hastighet. Så få idag tror på en återgång av universum till en enda punkt i framtiden. Men en expansion som ökar bör även visa att BigBang enbart hänt en gång. Såvida inte ovanstående likväl kommer att hända längre fram.

Men numera finns forskare vilka anser att ett universum av något slag fanns före BigBang.

Här kan man läsa lite om hur man tänker utefter tre möjliga slag av teorier grundade på Einsteins allmänna relativitetsteori. Den har tre olika utfall om någon är sann vet ingen.

Dessa tre utfall diskuteras, En oändlig utvidgning av universum i allt högre hastigheter vilket vi ser sker. Det vi inte vet är om denna hastighet en gång saktar ner och en sammandragning av universum då sker eller om allt bara stannar upp alternativt att expansionen fortsätter i evighet och tomrummet mellan galaxerna ökar.
Om allt stannar av  skulle det innebära stagnation av universum och allt blir stilla. Alternativt en inverterad processen, en returgående fas orsakat av den gravitationskraft som utövas av massan i universum, vad som kallas Big Crunch. Allt dras tillbaks till vad som fanns innan BigBang en punkt eller ingenting.

Ingen vet,  jag för min del tycker vi skulle ta med teorin om oräkneliga dimensioner i tid och rum och att vårt universum enbart är ett av oräkneliga universum vilka ska ses som bubblor i tid o rum där varje expanderande bubbla kan ses som ett avskilt universum utan kontakt med något annat eller möjligt att upptäcka.
I ett något där hela tiden nya bubblor uppstår och kan tänkas som nya BigBang. Bubblor eller universum vilka kan försvinna i tomma intet när som helst eller uppgå i något för oss okänt alternativt expandera i evighet.
Bilden ska föreställa människan i sin bubbla begränsad av sina kunskaper i tid och rum i sina försök att förstå vad hon är eller varför alltet finns.

lördag 9 december 2017

Hemlös supernovas hem som stjärna äntligen funnet.


SN2015J är det bekant? Troligen inte, men det är namnet på en supernova därute, upptäckt för några år sedan. En exploderad stjärna vars plats när det smällde har varit en gåta tills helt nyligen.

Att veta var en stjärna som exploderat som en supernova hört hemma är inga problem annars den har ju exploderat i den galax där den nu finns som ett stort ljussken.


Kunde det vara en ensam stjärna i den tomma rymden som exploderat blev en frågeställning som arbetades utefter. Men ensamma stjärnor är inget som har upptäckts hittills.

Kunde den ha stötts ut ur Vintergatan vid explosionen? Inte heller detta verkade riktigt i detta fall.

En grupp forskare vid ESO VLT i Paranal och Magellan teleskopet (tillhör Washington Carnegie Institution) i Las Campanas startade ett projekt där man minutiöst räknade ut var den kunde hört hemma när den var en sol (stjärna). Snart förstod man att Vintergatan aldrig varit dess plats.

Men  nu kom lösningen. Den verkar med största sannolikhet ha stötts ut från en galax av betydligt mindre format än Vintergatan. En kompakt men svag (få stjärnor ingår i den och avståndet mellan dem är stort) dvärggalax av en storlek av en trettiondel av Vintergatan.

SN2015J har visat sig sända ut stora mängder röntgenstrålning. Det är den största röntgenstrålningskällan av de hittills kända supernovorna i universum. Detta har säkert betydelse för varför den är en ensam supernova därute utan  kontakt med sin hemgalax.
Något hände vid dess explosion eller blev anledningen till att den hamnade lite utanför efter detta. Ett samband med att den nu är en så stark röntgenkälla bör finnas med i denna anledning. Men det är bara en tanke. Det kan vara anledningar till att den finns där den finns och även till att den är vad man vet om den idag den starkaste röntgenkällan av de supernovor vi upptäckt hittills.

Läs mer om det som man idag vet om SN2015J här och dess händelsekedja vi nu tror oss förstå.

Bilden är på Krabbnebulosan i Oxens stjärnbild. Detta då jag inte hittat någon fri  bild att publicera på SN2015J.

fredag 8 december 2017

Under sina sista stunder innan sin utplåning riktade rymdfarkosten Cassini sina kamera mot månarna Pandora och Prometheus.


Rymdfarkosten Cassini avslutade sitt uppdrag vid Saturnus den 15 september 2017. Innan farkosten  kraschade in i Saturnus gashölje och utplånades riktade den kameran mot två av de 62 månarna runt Saturnus,  månarna Pandora och Prometheus.


Det var när den tog bilder av F-ringen runt Saturnus den riktade kameran ut mot de närliggande månarna Prometheus och Pandora.


Det var innan dessa bilder vedertaget att den smala F-ringen skapats genom kontakt med dessa månars gravitationskrafter.

Men bilder från detta tillfälle visar att Pandora är oskyldig till ringens tunna o bisarra form. Prometheus ensam är skyldig till detta.

Ringarna i sig vid Saturnus är det ingen som vet hur de uppstått. Teorier om två månar som krockat är en teori men enbart teori.
Ingen vet heller hur gamla ringarna är. Kanske de är urgamla kanske bara några sekel gamla. Ringarnas karaktär och storlekar kan läsas om här. Tjocklekarna av ringarna är mycket små ner till meternivå och under. Ringarna ligger intill varandra och sträckan de går utmed Saturnus är ca 25100 km kant i kant tillsammans.

Se en film och info om området här.


Bilderna är på månarna 1. Pandora och 2 Prometheus och 3 farkosten Cassini. Månarna finns kvar däruppe medan Cassini är borta för alltid.