Fascism och demokrati är föränderliga mänskliga ideologier över tid.

Max Horkheimer, 1895-1973, som blev rektor 1930 på Frankfurt universitetet är bland annat känd för att ha sagt att den som inte vill tala om kapitalismen bör även tiga om fascismen. Detta sagt under 30-talet då vi hade fascistiska diktaturer i Europa.

Han menade att båda systemen skulle granskas kritiskt då båda systemen hade omänskliga system inbyggda. I dessa sågs människan som ett verktyg av de som hade makten för att förverkliga mål som inte var till allas bästa utan till de som lyckats få makten och hade möjlighet att utöva den.

Men alla system har den nackdelen att inget är perfekt oberoende vad det är, höger eller vänsterinriktat. Inget system gynnar alla eller är fullständigt rättvist för alla.

Det finns inom alla politiska system vinnare och förlorare. Det som man kan se som en gemensam nämnare är att det alltid är de svaga som får det sämst oberoende av vilket system som råder. Det är dessa som används för att förverkliga utopisternas mål. Ideologiernas mål som väl aldrig nått fram inom något system utan alltid omtolkats till nya utopiska mål som ingen trott vara möjliga men som de svaga hoppats på.

Alternativt de fascistiska ledarna trott på, innan de störtats. En höger eller vänsterdiktatur har en gemensam likhet båda störtas förr eller senare. En demokrati däremot ändrar riktning utefter vilka strömmar som råder i ekonomi och bland människor i en stat. Men inget är bestående för en särskilt lång tid även vad som är demokrati och medmänsklighet förändras över tid.

Se följande artikel som är ett ex på elitsamhällens ideologier.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1284753.svd

Detta hade passat bra i 1900-talets fascistdiktaturer att arbeta utefter. Idag är det svenska regeringen, som ska ses som demokratisk, som har genomfört detta beslut. Som sagt demokrati förändras över tid. För bara några år sedan hade den demokrati vi hade då aldrig genomfört detta beslut.

Är du troende är du icke önskvärd på många arbetsplatser.

Ernst Bloch, 1900-tals filosofen, sa bland annat att begrepp som frihet, broderskap och jämlikhet har ett utopiskt gränsöverskridande som sträcker sig långt förbi borgerliga perspektiv och kommer att förverkligas när väl socialismen kommer. Och som marxist var han övertygad om att detta bara var en tidsfråga.

Han sa även att det finns två strömningar av marxism. En rationell, vetenskaplig och analytisk som är utan förbarmande, en objektiv strömning som teoretiserar över vad kapitalism är, hur den fungerar och vilka motsättningar den ger upphov till.
Den andra strömningen grundas på en hoppets princip, en utopi och pånyttfödelse av världen. Strömningarna komplimenterar varandra tyckte han. Visst finns en spänning mellan dem. Men en positiv, dialektisk sådan. Spänning som ser till att inte den ena strömningen tar intresset helt från den andra. Båda ansåg han nämligen behövdes i dialektisk samverkan.

Han tog exemplet om historia för att förtydliga.

Medeltiden innehåller nämligen, enligt Bloch, på ett paradoxalt sätt inte bara av sig själv utan också glimtar av något som ännu inte finns, halvt formulerade tankar om något annat, föreställningar som saknar förankring i den nutidens verklighet som var.

Av den anledningen kan vi känna igen oss i historien Det som det en gång drömdes om är i en del fall vår verklighet i dag. Inte allt, men en del. Bloch menar även att det finns återanknytning mellan historia, dröm och framtid, och därmed är även framtiden vår historia. Blochs tankar om förverkligade drömmar är ett exempel på förhållandet mellan vår uppfattning om det existerande och vår förväntan om framtiden.

När det gäller kristendomens budskap, för att ta något helt annat, anser jag detta har mer likheter med vänsterpolitik än högerpolitik. Det handlar ju om att bry sig om de svaga i samhället, inte att döma dessa som jag anser vår politik idag har som syfte. Att segregera de icke framgångsrika. Men i vilket fall som helst. Varför har vi blivit så avkristnade att vi bör tiga med vår tro om vi inte ska förbigås löne- eller karriärmässigt på den arbetsplats vi ev. har.

Hade det varit i ett tidigare historiskt skede hade det varit tvärtom. Den som inte var troende sågs det ner på och denna misstänkliggjordes. I dag är det tvärtom. Varför blev det så? Kristendom är i grunden, om den inte missbrukas och tolkas fel, en kärlekens och godhetens religion. Varför ses det då som fel att tala positivt om den på arbetsplatserna? Kanske det är just därför som man inte får gehör, vår tid är knappast godhetens tid. Satsa på materiella ting är ledstjärnan i dag, andens värld hånas.
Nåväl fick idén för denna filosofiska tanke utifrån att ha läst denna korta notis:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153702

Sortering av svenska folket i dugliga eller ickedugliga medborgare sker nu öppet i Sverige.

Georg Lukacs filosofi tillhör den kritiska teorin vilken blev utgångspunkten till Frankfurtskolan inom forskningsmetodik.

Han sa bland mycket annat att människan under kapitalistiska förhållanden är styrd av järnhårda marknadslagar. Hon är berövad sin frihet och det hon är möjlig att vara och bli.

Samhället är avhumaniserat. Människor betraktas som kalkylerbara ting för byråkratiska kontroller och styrning. Taylorismens löpandeband princip med tidsstudier på fabriksgolven för maximalt utnyttjande av människor för maximal vinst är allenarådande inom arbetslivet.

Den marxistiska filosofin bör därför hitta lösningar som åter humaniserar samhället och ger människan en insikt om att hennes öde inte nödvändigtvis ska styras av mekaniska lagar utan istället kan omvandlas till ett för människan fritt handlande.

Hur det blev får var och en tolka utifrån sin erfarenhet eller nutidshistoriska kunskap.

Se här och nu vad som i dagarna beslutats av vår kära regering:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153676
Är detta medmänsklig behandling? Solidaritet med sjuka och svaga? Nej, det är ideologi och dagens demokrati i Sverige. Segregation och sortering av människor i kategorier och värde. Sådant har vi sett tidigare i Europa. Har man börjat sortera och segregera är det ett första steg mot ytterligare av samma vara. Det visar historien skräckexempel på, vart det kan leda.

Historiska platser är omöjliga att förstå.

Paul Ricoeur, 1913-2005. Förståelse är nödvändig sa han. Detta får man, enligt honom, först efter att man bestämt sig för en ideologisk, religiös, hermeneutisk, fenomenologisk eller någon annan metodisk utgångspunkt. Först genom att utgå från någon forsknings eller ideologisk utgångspunkt kan man arbeta sig fram till en helhetsförståelse av ett fenomen.

Det är kärnan i Ricoeurs tankar och som kan ses som relevanta i sin helhet. För att förstå, menar han, måsta man utgå från någon livsåskådning eller metod. Sedan är det under resans gång möjligt att lämna denna utgångspunkt för att istället utgå från någon annan metod eller ideologi när man beslutat sig för att den utgångspunkt man valt för att förstå inte ledde till full förståelse eller förståelse överhuvudtaget.

Det är därför det finns och uppfinns nya ideologier och forskningsmetoder och diskussionerna går höga inom den akademiska likväl som i lekmannavärlden för vad som är rätt eller fel.

Man kan kanske se både ideologier som metoder, som relativa, utifrån urvalet av metod och ideologi. Och även som tidsbundna, för en viss tids vetenskaps eller samhällssyn.

Vad som i många fall kan ses som relativa forskningsresultat är tolkningen av historiska perioder eller platser. Hur man tolkar dessa beror mycket på forskarens förförståelse eller intressen. Historiska platser kan aldrig till fullo förstås då de som en gång levde här var präglade av sin tid. En tid vi inte kan förstå då vi har helt andra referensramar än vad som fanns då. Men någon sanning bör man hitta och historia är spännande vilket kanske är det viktigaste. Tänkte utefter detta när jag läste följande artikel:
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1260483.svd

Radbandet hör till den katolska kyrkan. Men bort med frälsarkransarna ur Svenska kyrkan.

Emmanuel Levinas ansågs som Frankrikes originellaste filosof under det sena 1900-talet. Han dog 1995.

Han sa följande; Människan är till sin essens egoistisk och identisk med sig själv.
Men denna essens överskrids när hon i språket och tilltalet vänder sig till den Andre.

För tydlighetens skull nämner jag här att med den Andre menas medmänniskan som det söks kontakt med.

Vidare fortsätter Levinas med följande; I tilltalet av andra lämnar människan ut sig själv och utsätter sig därmed för risken att bli sårad eller avvisad. Men hon visar även beredskap för att sätta sig själv i den Andres ställe.

Här får jag förtydliga igen tror jag. Vad Levinas menar är att människan försöker förstå sin medmänniska, vad denne önskar eller vill och bemöta detta.

Levinas fortsätter i detta överskridande av självidentiteten och de för stunden givna villkoren där det finns en transcendens, en riktning mot den Andre som Gud.

Vad han menar med detta är mer svårtolkat. Jag tolkar det så att när man vänder sig mot den Andre har man möjlighet att som Gud ta till sig de signaler som den andre utsänder och då välvilligt ta kontakt eller avvisa densamma. Man önskar även bli bekräftad som individ av den Andre. Den Andre önskar självfallet samma sak av mig. Man är fri att göra som Gud, välja hur och om kontakten ska fortsätta. Gud väljer och gör fria val så gör också människan i kontakten utåt.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153554

I denna artikel kan man läsa om eller tolka in hur den protestantiska kyrkan börjar närma sig den katolska kyrkan symboliskt. Man talar om frälsarkrans här och just detta har fått mer och mer likheter med radbandet. Många kyrkor i dag inom svenska kyrkan har kurser i frälsarkransmeditation och i detta finns stora likheter med katolikernas radband. Inte så att man upprepar samma ord om och om igen. Men man lägger symbolik i frälsarkransens kulor liksom i radbandets.

Är det bra eller dåligt? Jag är tveksam till meditationsövningar som har likheter med österländsk religion i svenska kyrkan och frälsarkransens idé kommer som jag förstått från österländska tankar.

Frälsarkransarnas mystik hör inte hemma i den protestantiska kyrkan. Det finns inget stöd I bibeln för meditation och kransfingrande. Krimskrams var bla en av de ting Martin Luther ville ha bort ur kyrkorna varför ska vi då sätta in en massa nytt idag? Kyrkans uppgift är inte att hitta på nya sätt att locka fler till kyrkorna. Kyrkans uppgift är att förmedla kunskap om Jesus gärning och Bibelns ord. Människor kommer till kyrkan när Jesus kallar dem om de tar emot denna kallelse. De ska inte lockas till kyrkan med världsliga ting. Den icketroende som inte önskar vara troende ska inte komma till kyrkan för att närvara med ickekristna samkväm. Det blir fel om så sker.

Den som är mogen och beredd att ta till sig det kristna budskapet kommer alltid. Att så få idag inte kan ta till sig detta beror inte på något annat än att vi lever i den tid som bibeln kallar den sista och just därför avfolkas kyrkorna ateismen brer ut sig och med den materialismen. Men även då ska kyrkan oförtrutet sprida sitt budskap utan förändringar. Det kristna budskapet ligger fast och ska inte förändras eller förvärldsligas i fantasiprodukter bara för att medlemsantalet den vägen kanske kan ökas.

Barnsliga politiker finns det gott om.

Simone Weil 1909-1943, var judinna men konverterade till kristendomen och som radikal kvinna valde hon att arbeta som fabriksarbeterska. Hon ville med detta visa sin sympati för arbetarklassen. Hon deltog även i inbördeskriget i Spanien på republikanernas sida och svälte sig själv till döds för att visa sin sympati och sin solidaritet med sina plågade judiska vänner och anfäder.

Hon tänkte runt religion med inblandning av sociala frågor. Hon tog fram motsättningen i som hon tyckte människans inneboende godhetslängtan och universums kalla materialism. Hon diskuterade även det moderna arbetslivet som då hade börjat få formen av löpande bandsprincipen och därmed gjort människan själlös och förtryckt i arbetslivet. Det löpande bandet uppfanns och utvecklades av Henry Ford i Fordfabriken i USA under 20-talet.

Weil å sin sida betonade som kristen korset som en symbol för tidens lidande människa.

Hon var en revolutionär, troende på korset och människan i sin kamp mot förtryck och utnyttjande. Det fanns fler kvinnor av denna kaliber under de år det handlar om. En annan som kanske fler hört talas om var Rosa Luxemburg hennes öde tar jag inte upp här men för den som är intresserad av henne finns mycket att läsa på nätet.

Nu åter några ord som avslutning i dag på det accelererande avkristnandet i vårt land och vilka abnorma följder det börjar få.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153546

Nu har även traditionen med kyrklig avslutning i skolorna börjat misstänkliggöras. Som man kan tolka denna artikel är det lokalen i sig som är problemet.

Jag undrar om en lokal där annan verksamhet utförs, politisk, newageföreläsningslokal eller föreningslokal överhuvudtaget skulle bli lika misstänkliggjord som skolavslutningslokal? Svenska politiker har blivit tramsiga. Om nu det kristna budskapet ses så misstänkt ut i dagens politiska ögon som har likheter med kungarnas och dess lakejers på hednatiden kan kanske traditionen med en kristen avslutning efter moget övervägande ändå få fortsätta.

Inte påverkar en kristen avslutning den som inte vill vara troende en person mer än en julavslutning med julklappar påverkar ett barn att tro på jultomten. Skulle vi vara lika barnsliga i uppfattning om julfirande skulle tomtemasker och julklappsutdelning även vara lika fel som en avslutning i kyrkan med några ord och psalmer.

Så i konsekvensernas är detta liktydligt. Liksom alla barn inte är kristna utan kanske istället muslimer som då kan fira alternativ avslutning är inte alla barn från familjer där man firar jul. Så ska det ena bort ska det andra bort. Barnsliga politikers klåfingrighet borde stoppas. Skolorna klarar själva sin avslutning utan censurpolitiker.

Konst eller slarviga installationer konstigt är det

Konst är tolkningen av fantasi och verklighet och denna är flytande. Inga fasta värden finns enbart förklaringar av vad ett verk betyder för ex förståelse för tittaren och ibland inte ens det.

Vad är konst? Kan en installation av vad som helst kallas konst och accepteras i konstvärlden? Jag påstår det och ju mer etablerad en konstnär är desto enklare är detta.

Skulle du som lekman vanlig svensk arbetare snickra upp några verktyg och spån inom en ram skulle du knappast ses som konstnär utan som konstig. Skulle en etablerad konstnär göra samma sak skulle denne beundras och kanske även få en slant för ditt upphängande av vardagliga ting med tillgörande spån.

Vad är då accepterad konst. Jo det är allt om du är etablerad konstnär. Det är inget om du som privatperson gör samma sak.

Vad är då vackert? Min uppfattning är att flertalet människor anser att vacker konst är konst som avbildar verkligheten på ett naturtroget sätt eller med naturromantiska motiv. Fantastiska landskap och romantik
Smaken är olika men konst som ska förklaras eller som ska tolkas av tittaren är konst för eliten. Vanligt folk med icke konstvetenskap i sina betyg förstår inte denna konst. De kan förundras över men inte förstå den.

Min uppfattning är därför att merparten av konst ses som konstig av merparten av svenska folket medan den konst merparten tycker om och förstår ses som naiv och ful av de som ser sig som konstförståsigpåare.

Den enes bröd den andres död, att frossa i andras olycka.

Gabriel Marcel, 1889-1973, som konverterade från judendom till katolicism, tänkte mycket
på religion och existentiella frågor.

Filosofi var däremot aldrig för Marcel liktydigt med systembyggande. Istället var han, som man kan uttrycka det, en vandrare på väg mot nya hägrande mål. Han var inte, som många filosofer var och är, en svarare på livsfrågor, utan istället var han en sökare på svar och öppen för nya svar och frågor.

Han gjorde en åtskillnad mellan problem och mysterium. Problem, det var det som fanns inom vetenskap och som det söktes svar på inom dessa grenar. Mysterium däremot fodrade svar som man fick söka inom sig själv, Guds existens, frihetens ramar och inte minst meningen med livet.

Sökande efter meningen med livet och vilken religion som är den rätta eller för den delen tro är något som ökat ofantligt under senare decennier. New age är ett samlingsbegrepp på detta sökande och i dag finns allt inom detta område i en salig blandning på gammalt och nytt medier, nya religioner blandat upp med gamla och privatkomponerade trosuppfattningar finns idag hos många människor.

Kanske detta är ett tecken på att vi lever i den yttersta tiden. Sökandet ökar efter mening många hittar något andra går vilse i kaos. Många sökare söker det de önskar få bevisat.

I många fall bekräftelse på en tillvaro efter denna och då bevis söks genom mediers förmågor kan det ses som att detta behov inte tillfredställs inom kristendomen vilket kan vara en av anledningarna till kristendomens tillbakagående.

Kristendom ses hos många som tråkig och ickemystisk. Man önskar snabbare svar på livsfrågorna och då är medier en genväg som vi kristna ser som en det förvirrade sinnets väg.

I övrigt o aktuellt är denna artikel av intresse.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153533

Man kan efter att ha läst den undra varför vuxna människor är så barnsligt förtjusta i att göra pengar på andras olycka? Hänsynslöst exponera tragedier i tv som media i övrigt visar andras lidande utan hänsyn till anhörigas känslor.

Jag påstår att vår tid inte är bättre än tider som varit. De tider där brottslingar skulle torteras inför så stora folksamlingar som möjligt till varning för hur det kan gå. I dag görs detta mer subtilt men psykiskt lika hårt för de anhöriga till en mördads eller mördares barn exempelvis. Människor är grymma, vad som skiljer en gärningsman från en journalist är vilka medel som används för uppmärksamhet.

Båda använder brott för sin egen vinnings skull.

Det nya Sverige liknar det gamla, som vi lämnade för länge sedan.

Maurice Merleau–Ponty, 1908 – 1961, diskuterade människans livsvärld och var inte helt överens med Sartre. I motsats till Sartre, som såg människan som fri, såg Ponty människan enligt följande:

Människan befinner sig i början i en livssfär som är både subjektiv och objektiv. En materiell värld som kan få en mening och betydelse för människan. Genom perceptionen blir världen strukturerad, tolkad och ges mening utefter de behov vi har. Allt enligt våra sinnens förmåga och sätt att fungera.

Tolkningen av verkligheten görs utefter den kultur vi lever i och det språk vi talar och kan förmedla våra tyckanden inom, enligt Ponty och även enligt mig, genom till störst andel våra arvsanlag. Ja, Ponty såg förstås enbart arvsanlagen som den enda källan.

Därför, menar Ponty, finns inte den totala frihet Sartre talar om utan istället frihet med begränsningar.

Sverige av i dag, högkonjunktur av sällan skådat slag. Lönerna stiger, skatterna sänks för utvalda, levnadsstandarden sänks för arbetslösa. Är det ansvarsfull politik?
Se bl.a. här hur verkligheten ser ut i en rekordhögkonjunktur:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153463

Är detta det Sverige vi vill ha? Tydligen, då svenska folket röstade fram mandat för detta.
Är då svenskarna bättre än vissa stater i ex Afrika, där man utnyttjar de sämst ställda för egen vinnings skull? Mitt svar är Nej. Det är enbart medlen och nivån som skiljer. Men nivåer kan öka om mandat för detta finns även i en demokrati.

Det andra könet.

Skrevs av Sartres vän Simone de Beauvoir som även hon blev en känd filosof. Det är ett stort verk där hon går igenom myter och fakta om kvinnan som hon ser som förslavad av samhället och mannen. Hon tror på ett framtida samhälle där jämställdheten har nåtts och kvinnan inte längre är en slav.

Det finns mycket i hennes bok som kan kännas sårande att läsa som man, men läser man med öppet sinneslag är det en intressant bok som speglar hela människans historia.

Ett citat från hennes bok tar jag med här. Det finns i boken som gavs ut som pocket 1993 av Nordstedts förlag och sidan är 442. Boken finns i min bokhylla.

Det citat jag valt ut är valt ut slumpvis, det finns mycket intressant och tankeväckande i boken. Nåväl, det står så här:

De otaliga konflikter som utmynnar i gräl mellan män och kvinnor uppstår därför att ingendera parten vill ta fulla ansvaret för den situation som den ena föreslår och den andra underkastar sig.

Tankeväckande tycker, jag samtidigt som det är genusmässigt neutralt.

Lika tankeväckande är följande artikel:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153413
Här påstås att Sverige inte kristnades på några år genom Ansgars försyn och Kung Björns tålamod på Birka under 900-talet. Istället var kristendomen känd till stora delar redan under 500-talet och kanske tidigare, enligt mig, i Skandinavien.

Säkert är det så, inget sker så snabbt och tillrättalagt som Ansgars historia. Däremot nedtecknades den av Rimbert och genom detta är den ihågkommen. Troligen var fler munkar i Skandinaven och betydligt tidigare. Påverkan kom säkert också som det står i artikeln, från de resor som gjordes i redan kristna områden i Europa. Det var säkert en lång och förvirrad tid innan kristendomen fick fast mark i Sverige. Ansgar var ett steg, men säkert inte det första.

Ge ungdomar meningsfullt liv. Äldre har haft merparten av sitt liv.

Albert Camus, 1913-1960, Sartres medarbetare och Nobelpristagare i litteratur 1957.
Sartre själv sa nej tack när han erbjöds priset 1964.

Camus diskuterar absurditeten och meningslösheten i tillvaron. Tanken kommer från problematiken i hur man bör agera i ett sekulariserat samhälle där man varken tror på Gud eller de gamla grekernas tro på förnuftets makt. Världen har därmed blivit främmande och gamla agerandemönster kan inte längre användas.
Camus företrädde istället en optimistisk nihilism. Han utgick från att människan måste vakna upp och bryta sig ur det meningslösa mönster vi lever i. Det behövs en förändring.

Han föreslog att livet kan få en mening genom uppror och en kamp för mänsklig värdighet med betoning på humanism. Han ansåg också att om man tänker sig ett liv efter detta kan sökandet efter meningen med livet tonas ned. Med detta menade han att har man uppfattningen att vi lever vidare efter detta liv så blir detta liv mindre betydelselöst.

Han var en filosof och tänkare av vår tid. Och en sak har han fått rätt i. Han talade om behov av förändring. Och ingen kan neka till att vi idag upplever en förändringshysteri inom alla områden. Förändringar sker så snabbt att många människor känner stress och meningslöshet och förfrämligande i sin verklighetsuppfattning som hela tiden måste omtolkas på grund av förändringshysterin som bara accelererar mot ett fjärran mål som ingen anar eller förstår. Camus fick rätt i så måtto att förändringar kom men troligen i större omfattning än han anade när han diskuterade behovet. Förändringshysterin av idag fick han aldrig uppleva.

Meningslösheten ja, den finns och när den drabbar den som står i början av sitt vuxna liv då har samhället misslyckats totalt. Se vad som kan hända och vad som måste göras i denna välskrivna artikel:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153357

Samhället måste hindra ungdomar att hamna i utanförskap! Dessa har rätt till ett liv, en möjlighet till försörjning och planering för familj och framtid. I dag är det inte så längre i Sverige. Visst, vi har många arbetslösa och arbetsmarknadspolitiken har inte fungerat på många år. Men satsningen av resurser ska hamna hos dessa ungdomar så alla får hjälp och ingen lämnas utanför. Om vi ska spara för syns skull så slopa resurserna till äldre långtidsarbetslösa då dessa har sin framtid bakom sig. Ge dessa en samhällslön och använd deras kunskap till ex mentorskap för de yngre eller helt enkelt pension vid 55.

Satsa på yngre, när och om den yngre arbetskraften skulle bli för liten i förhållande till arbeten i samhället, då kan resurser även läggas på äldre. Men att lägga kostnader på att sätta äldre i arbete när yngre går arbetslösa är skandal och omänskligt.

Människan är ett projekt som skapar sitt eget livsprojekt.

Sartre med existentialismen. Objektiv moral finns inte enligt honom och därmed faller de gamla grekernas uppfattning i den frågan. De ansåg att det fanns något absolut gott och ont men det ansåg inte Sartre.

Våra värden ansåg han är helt och hållet val. Val som vi tar för att förverkliga det liv vi väljer att förverkliga. Ja, här kanske vi ska tillägga, enligt mig, de förutsättningar som finns för den väljande i den tid som det sker i historien.

Val sker enligt Sartre enligt den fria viljan utan inblandning av någon Gud. Så långt är jag överens med honom då vi just skapats, enligt mig, som guds avbild i så måtto att vi har en fri vilja och fria val.

Våra värden måste vi därmed enligt Sartre skapa ur intet vilket har som ursprung vårt medvetande vilket är källan till den totala friheten. Tja, säger jag. Medvetandet har begränsningar utifrån arv och miljö och även en gräns för vad det är uppbyggt att kunna förstå. Vi människor kan knappast ta beslut över något vi inte ser eller vet finns men som likväl har betydelse för oss. Hela universum är fortfarande gåtfullt.

Människan är enligt Sartre ingenting. Förutom det hon i frihet beslutar sig för att bli eller vara. Hon är sitt eget unika projekt.

Människan är otroligt uppfinningsrik. Hon skapar nya projekt ideligen. Kanske det är vad Gud menar med att människan är Guds avbild. Liksom Gud skapade allt, skapar människan nya projekt hela tiden. En del bra, andra konstiga. Konstigt är följande projekt:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=769090
Att bedöma människor utefter skrynklor i ansiktet, kan det vara bra? Om det handlar om rökare och dessa blir ju tidigt skrynkliga i ansiktet, så finns en poäng. Men de som spacklar igen sina skrynklor, som många sminkande kvinnor gör, de står ju då här med lång näsa.
Ja, läs själva artikeln o bedöm.

Var person sin egen lyckas smed. Skapa din egen Lycka!

Ernst Cassier, 1874-1945, talade om symboler och då symboler i betydelsen av former.

Med detta menade han symboliska representationer av verkligheten. Detta i motsats till Kants så kallade representationer av verkligheten som fasta symboler, Cassiers är föränderliga genom historien.

Symboler representerade av människan är konstruerade av människan. Människan kan förstå så mycket av verkligheten att hon symboliskt kan tänka sig den och arbeta utefter mönster som tro, hopp och kärlek. Detta ger symboliskt en mening för vissa ageranden och meningslöshet för andra. Detta är något som inte gäller universellt då olika människor lägger olika betydelser i verkligheten Det är därför ett meningsfullt agerande för någon och blir helt meningslöst för någon annan. Se på nazisternas hakkors. I dag en symbol som inger fasa men som för några århundraden sedan var en symbol på godhet. Symboler kan få förändrad betydelse över tid.

Välkommen till världen barn, konstruera en meningsfull plan som fungerar i den historiska tid vari du växer upp. Ungefär så anser jag att man kan tolka Cassier.

Lycka, ja, är alla lyckliga? Självklart inte. Enligt http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=768765
Det är något som beror på generna o viljan att bli lycklig. Sant? Ja! Se bara på alla olyckliga rika som inte blir lyckliga hur fina jobb, stora hus eller förmögenheter de än har. Se på de fattiga levnadskonstnärer som utan mer än livets nödtorft ändå ser sig som lyckliga.

Läs artikeln och förstå. Man kan lära sig förnöjsamhet och bli lycklig om man försöker och vill och inte har gener som motarbetar möjligheten till lyckokänsla.

Nya generationer får uppleva samma sak som vi en gång upplevde, allt går igen.

När våren gör sitt intåg kommer dagstidningarna med samma uppgifter som alla andra år upplever vi äldre som varit med i många år. Man beskriver vårens antåg frågar människor om vad de ska göra under sommaren, beskriver fåglar och djur som vaknar upp.

Blommor och trädgårdspyssel. Mycket beskrivs som nya idéer att göra med sin trädgård.

Men sanningen är att vi äldre har sett dessa ord dessa idéer för i en del fall för decennier sedan.

Den gången var de nya för oss och vi fick aha upplevelser. I dag är det nya generationer som upplever detta och tror det är helt nya idéer. Gammalt kommer igen och vi läser och intresserar oss mindre och mindre för dessa artiklar som egentlige är gammal skåpmat för oss.

Med ålderns rätt upplever vi många gånger pressens artiklar som gamla nyheter. När man upplever detta då är man på väg att bli gammal.

Man har slutat förundras och egentligen tröttnat på årstidernas växlingar. Om man nu kan kalla vårt klimat av i dag för 4 årstiders. Vintern kom aldrig i år till södra Sverige. Vi hade en lång höst istället men däremot kom för första gången på flera år en vår. Många år har det numera annars varit sommar direkt på vintern.

Ja jag hör till de som förfasas över att klimatet blir mildare. Sommar javisst, men varje dag med en temperatur på över tjugo grader är en plåga. Hade jag varit ung i dag skulle jag immigrerat till det land som har ett klimat jag vet skulle passa mig. Landet utan varken riktigt varm sommar eller riktigt kall vinter. Mitt drömland Island. Jag hoppas en gång få besöka detta land.

Kistkrossning, hur vanligt är det och hur länge har det förekommit? Undersök själv lätt på närmsta kyrkogård.

Karl Jaspers, 1883-1969, såg en avgörande skillnad på vetande och vetande. Vetenskap,
och då menade han naturvetenskap, var objektivt vetande medan filosofin var subjektivt och situationsbestämt vetande.

Men han ansåg likväl att det ändå enbart var genom filosofin som man kunde få kunskap om tillvaron och verkligheten som helhet. En fast kunskap vilken han benämnde en belysning av vad det innebär att existera eller varför inte kalla det leva här och nu.

Vetenskapen, och då naturvetenskapen, förutsätter att vi gör en uppdelning mellan kunskapssubjekt och kunskapsobjekt. Den som undersöker och det som undersöks för att förenkla begreppen lite.

Filosofin däremot söker kunskap om det han kallar ”Varat som helhet”. Detta innebär helheten av jaget och det jag undersöker eller för att krångla till det kunskapsobjektet och kunskapssubjektet. Jag är subjektet, det jag undersöker är objektet.

Tja, det var kortfattat lite av Jaspers tankar, vill vi använda hans begrepp istället för ovanstående, använde han begreppen Existenzerhellung och das Umgreifende.
Men det bryr vi oss inte om här.

Senaste tiden har det förekommit mycket diskussion om kistkrossning. Hur vanligt är det? Hur länge har det förekommit?
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153209
Jag tror att det har varit och är mycket vanligt. Tyvärr. Det är både oetiskt och skrämmande. Men skulle det varit ovanligt skulle en vandring på kyrkogårdarna blivit en vandring där man med ögonens hjälp sett åtskilliga gravar där jorden satt sig. Ingen kan väl påstå att så är fallet i dag?

Gå ut och titta själva. Inte tror väl någon att de anställda fyller upp i gravarna samma dag som sättningen skett. Om ingen krossning sker skulle det alltid funnits gravar där jorden satts sig. Det är lätt att se då det blir skålformat över graven. Få gravar ser så ut. Därför påstår jag att detta med krossning är rutin på många kyrkogårdar. Om det går att stoppa är tveksamt. Tyvärr. Men gå ut och se själva enligt ovan hur din församlings kyrkogård ser ut.

Hanna Arendth ansåg rösträtten som en oansvarig reform

Hon kallade människan av i dag för massmänniskan som anonymt kunde handla på ett oansvarigt sätt. Exempelvis kunde denna anonymt få människan att vid valurnan rösta fram vad som helst utan att ta ansvar för sin rösthandling.

Hur många tänker på rösträtten enligt detta sätt? Inte är det många men nog finns ett uns av sanning i det Arendth säger.

Demokratin såg hon som ett möjligt hot. Hon ansåg att det i republiken finns en frihet som vilar på religion, auktoritet och tradition. Detta såg hon som positivt då hon ansåg att frihet inte kan finnas utan auktoritet och följaktligen inte auktoritet utan traditioner och religion
Och slutligen inte tradition och religion utan auktoritet och frihet. Hon varnade för nihilismen som hon såg i det nya samhällssystemet därför att denna hotade de bestående värdena religion, tradition och auktoritet.

Hanna Arendth var judinna, (nämner judinna så ingen tror att hon delade naziregimens ideologi) politisk filosof o republikan och levde mellan 1906-1975 och var verksam i Tyskland.

Val och ansvar utifrån hennes åsikter kan man diskutera mycket utifrån. I vissa sammanhang kan man se dessa som riktiga utifrån förra svenska valresultatet. Hur många av de röstande då förstod att Alliansens politik skulle innebära en katastrof för de långtidsarbetslösas möjligheter till försörjning om de inte fick arbete snabbt? Hur många förstod orättvisan i mantrat från Alliansen om att allt handlade om att tvinga människor att söka fler jobb? Inte blev många äldre långtidsarbetslösa hjälpta av denna politik det vet vi i dag. Inget hände i denna grupp. Pensionärer och sjuka är andra som blev slagträn och tvingades betala mer i skatt per hundralapp än de som haft turen att ha jobb.

Lite tankar som man sedan kan fundera vidare över när man läser om hur andra länder har det i dag.
http://etc.se/artikel/17409/avgoerande-valomgang-i-zimbabwe

Kan rösträtten här göra att kaoset för de svaga förbättras eller kommer den att legitimera förtrycket ytterligare en tid? Man kan fundera över vad rösträtt kan innebära i skilda kulturer.

Leo Strauss naturrätt och historia bör läsas av dumma svenska företagare som inte använder självklara medel för att öka sin vinst.

Naturrätt och Historia heter en bok som han gav ut 1953 där han diskuterade den moderna filosofin som han ansåg försämrats genom att den inte som den klassiska filosofin koncentrades på att finna det rätta och det goda.

Istället koncentrerades den nya filosofin på medlen tyckte han. Det som han uttryckte det är politikers självklara mål att förverkliga det högsta goda för staten och människorna har ersatts av subjektiva tyckanden. Nihilismen har gjort entré. Genom denna inriktning tolkas verkligheten och civilisationen som en tillfällig fiction vilken ändras utan tanke på det högsta goda utan istället efter godtyckliga politiska idéer.

Strauss ville ha en återgång till gamla filosofiska ideal och som idealfigur såg han Sokrates.

Vi kan nog fortfarande se filosofin på detta sätt. I dag som ett analyserande eller beskrivande verktyg som inte har mycket likhet med de gamla filosofernas ideal av att söka rätt sätt att leva för att fullborda det goda och dygdiga i samhället och människan.

Gammal kunskap liksom ny bör användas. Vad jag reagerar över när det gäller naiviteten hos många exportföretag eller presumtiva sådana är varför de inte försöker få maximal utdelning på sin export.

Säkert anser många att detta är något de självklart gör och vill och att jag pratar om något som inte har med verkligheten av ett företagande att göra. Men jag påstår ändå detta!
Läs följande artikel:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153121
Tänk sedan på alla arbetslösa högutbildade invandrare som vet hur man kan sälja till och i deras hemland där de kanske även har kontakter, men i vilket fall som helst, de förstår kulturen och vet i många fall hur man kan få kontakter där.

Svenska företag vet ofta inte detta. Varför anställs ex inte invandrare i större utsträckning då det är dessa som har kunskapen om sitt eget land? Jag påstår att det handlar om fördomar och dumheter från svenska företagare när de hellre anställer en svensk som kanske inte kan språket utan vid kontakten med exportlandet får använda tolk. Istället borde det anställts någon invandrare med know how kunskaper om sitt hemland och som kan sitt hemlands språk inklusive svenska. Varför är så många invandrare arbetslösa när Sverige är fullt av exportföretag? Inte tänker merparten på dessa företag på lönsamhet i första hand utan istället är de fördomsfulla företag med noll koll på lönsamhetskalkyler för maximal utdelning.

Karl Löwith hade en historisk teologisk uppfattning, Svenska kyrkan visar tveksamhet till att manifestera Jesus historia.

Löwith ansåg att historiefilosofi står i ett beroendeförhållande till historieteologi. Den teologiska föreställningen är historien om en frälsningshistoria om fullbordan. Det finns enligt honom inte en skarp skillnad mellan historiefilosofi och världshistoria.

Allt hör därmed samman och görs förståeligt och enhetligt genom denna teori. Vi påverkas av historien som nedskrevs en gång vilken även var påverkad av religionsuppfattningen då och just genom detta blir världshistoria och teologisk historia sammanfogat till en enhet.

Filosofin som tänktes ut och diskuterades hade och har kanske fortfarande influenser av sin tids teologi och tro som existerar och existerade när filosofin uttänktes. Allt hör därmed samman och kan inte delas upp i delar hur som helst utan tanke på konsekvensen. Vad får vi fram om vi delar upp helheten av kunskap i små detaljkunskaper? Kunskap javisst men vad för slags kunskap? Verklig eller konstlad utan sammanhang med vekligheten? Verkligheten som är en helhet uppbyggd av oräkneliga delar.

Historisk och teologisk historia är även kristendomen och Jesus liv och gärning. Nog är det bra att vi får en årlig Jesusmanifestation. Läs den fina artikeln här om du inte gjort det.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153011

Den är mycket tänkvärd att läsa och speglar vår tids accelererande segregation gestaltat av medias ointresse till glädje för de mörka krafterna i samhället.

Dock tror jag manifestationen kan bli ett återkommande inslag varje år i framtiden och även att svenska kyrkan kommer att delta kanske redan nästa år. Svenska kyrkan är en koloss som har lång startsträcka ibland. Men deltagandet kommer säkert om inte nästa år så inom de närmsta åren.

Gadamer filosoferade om språkets förståelse, Alliansen för fram sin förförståelse som blir obegriplig politik för flertalet.

Enligt Gadamer som levde mellan 1900-2002 han blev 102 år gammal så är språket inte individens skapelse. Han menar att människan inte uppfinner språket för kontakt när vi föds till världen. Istället är språket något som vi föds till. Det är sedan länge konstruerat och finns kvar generation för generation och lever sitt eget liv med förändringar över tiden och generationerna.

Enligt Gadamer är det ett medium varigenom vi alla existerar. Människan finns till i en värld innesluten av en medvetandehorisont där hon dagligen tolkar och omtolkar sin omvärld.

Både naturvetenskapen och kulturvetenskapen är underställt denna tolkning.

Ganska självklart. Skulle inte vetenskapen vara underställt människans tolkning av världen skulle vetenskapen vara tolkare av människans värld. Detta är en omöjlighet om vi inte i så fall besjälar verkligheten och allt i denna vilket i sin tur skulle få människan till att agera som en marionett utefter denna besjälade verklighets godtycke eller plan.

Människan tolkar istället, som Gadamer säger, vetenskapen. Rätt eller fel tolkning vet ingen men tolkningen är enligt människans möjliga kunskapsnivå och intresse. Mer kan vi inte begära.

Språket är viktigt liksom hur vi upplever och upplevt verkligheten under vårt liv. Det är därför enligt mig som det finns politiskt oliktänkande.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=766682

Ett i detta fall tänkande som inte kan tas emot av de sämst ställda i samhället de som levt och lever på existensminimum. Arbetslösa, en del sjuka, socialbidragstagare och fattigpensionärer. Man har upplevt olikartade liv. Alliansens väljare har i de flesta fall aldrig upplevt dilemmat av att inte kunna påverka sin ekonomi eller sitt liv. Därför kan dessa anse på fullt allvar att bidragsnedskärningar får människor att få jobb genom att de söker mer aktivt.

De kan ej förstå att detta inte alltid ger arbete utan ibland motsatsen då människan genom att medel skärs ner känner sig utanför och värdelös och därför ger upp. Det man aldrig upplevt kan man svårligen förstå. Därför dessa politiska motsättningar i Sverige liksom i världen i övrigt. Skulle alla gynnas och få samma möjligheter (inte chanser det handlar inte om spel) då skulle vi inte behöva mer än ett politiskt system.

Heidegger var Intelligent medan Ylva Johansson (s) visar motsatsen

Heidegger och Varat o Tiden. Att vara sa han är att vara i världen. Varat styrs av omsorgen. Vi är i världen inte som åskådare utan som upptagna av praktiska göromål, omsorg och bekymmer.

Vår existens är utsträckt i tiden. Vi är tidsliga och historiska varelser. Omsorgen riktar vi mot framtiden. Mot något projekt som karriär, skaffa livspartner och familj eller mot någon dröm vi eftersträvar. Projekten kan vara av större eller mindre art.

Framtiden är vårt mål. Och det fastän den enda säkra händelsen som finns där är vår död. Men detta tänker vi inte på utan skyndar likväl mot hägringar av lycka och den framtid vi planerar men som vi sällan eller aldrig når fram till enligt de önskemål vi fastställt. Istället planerar vi om igen för att nå andra eller likartade mål.

Detta är livet för oss människor enligt Heidegger, som jag tolkat det.

En dag tar dock livet slut. Ska vi då donera de delar av oss som kan återanvändas i en annan människa? Ja det beslutet får var och en själv ta. Men att ta det så enkelt beslutsmässigt som att sätta ett kryss i en ruta i självdeklarationen eller vid förnyande av körkortet är FEL!

Innan beslutet ska information ges till den som ska ta beslutet annars blir det impulsbeslut av ett tillfälligt känsloslag. Låt självdeklarationen hålla sig till det avsetts för och även körkortsförnyelsen.

Och vad som ofta glöms i förslagsvärlden, av politiker, är att alla inte lever i deras trygga värld. Många har ingen inkomst att deklarera ännu färre har körkort. Hur ska man göra med dessa då? Inte har de sämre organ att donera av den anledningen.

Tankarna ovan är tagna från att ha läst det dumma förslaget av Ylva Johansson i följande artikel.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152956

Rätt att sända Englas begravning!

Jag var helt emot det först att TV sände en privat begravning från ett enstaka brott ut över landet. Något liknande har aldrig skett om det varit offentliga personer eller från en stor lycka med många förolyckade.

Men efter ett ha sett ett tag på begravningen började jag tänka om.

Genom att sända den har vi tagit ett nytt bra sunt steg i samhället som jag hoppas kan fortsätta och öka i sändningstid.

Vi tar upp i offentlighetens ljus att ett brott har en anhörigsida som sörjer. Anhöriga som är som du och jag, vanliga människor som drabbats av en katastrof.

Att läsa om hemska brott i tidningar har i dag blivit så vanligt att många bara gäspar åt det eller ojar sig ett slag och sedan går vidare. JA det finns även de som ser brott av de mest bestialiska slag som spännande inslag i verkligheten.

Vi ser tom i dag ungdomar som misshandlar och filmar detsamma och lägger ut det på nätet där sedan andra avnjuter detsamma.

Samhället har inte blivit råare men däremot okänsligare för andras olycka eller misär. Ja ibland ännu värre som ovan man tycker det händer för lite och tar själva tag i detta och misshandlar, filmar och njuter.
Människan är grym om den inte förstår att man inte är ensam om att lida utan även andra kan göra detta lika fullt som man själv.

Genom att sända avskedet av en mördad person i Tv får fler upp ögonen för att den mördade var en människa med känslor och ett eget liv som alla andra. Vi kommer närmre händelsen och kan förstå. Det blir inte bara ett tekniskt mord av samma slag som morden i deckarserier i tv eller böcker.

Ibland har jag undrat över varför deckarböcker eller filmer är så populära. Själv blir jag uttråkad efter bara några sidor i en deckarbok.
TVsändningen av Englas fina begravning var rätt.

Jag hoppas att vi oftare får se begravningar och avskedstaganden av offer för våldshandlingar. Det kan få fler att engagera sig mot våldsyttringar och öppet våga ta avstånd från dessa handlingar eller våldsromantik överhuvudtaget.

Sjömonster var inte fantasifoster

Scheler såg på naturvetenskapliga begrepp som ett slags fiktioner som legitimerades genom sin pratiska och tekniska användbarhet.


Han använde uttrycket prestationskunskap om naturvetenskapen vilken han ansåg inte skulle användas för att beskriva naturen sådan den är. Istället skulle beskrivningarna ha som mål att beskriva hur den skulle användas för största möjliga nytta.

Han använde uttrycket väsenkunskap om den kunskap som behandlade tingens väsen där den teoretiska attityden snarare än den de praktiska är bestämmande.

Han använde uttrycket frälsningskunskap om den kunskap som är styrd av kärlek till det varande ett mänskligt agerande i den gudomliga skapelseakten.

Han var från början elev och en framstående sådan till Husserl men gick efterhand sin egen väg som de flesta duktiga elever gör som varit berömda och framstående mäns adepter.

Andra exempel genom historien på sådana är Platon som var elev till Sokrates och Aristoteles som var elev till Platon.

Vetenskapen har länge nonchalerat rapporter om sjömonster. Storsjöodjur, havsvidunder och jättebläckfiskar som dragit ner skepp i djupet.

Men efter att ha läst denna artikel och flera liknande de senaste åren bör nog marinbiologerna tänka om då de ser på rapporter om monster från havets djup
http://sydsvenskan.se/varlden/article319301.ece
eller hur?

Husserl skapare av den svåra fenomenologin

Fenomenologin är en forskningsmetod som en del anser som den enda riktiga medan andra förkastar den helt. En sak är dock nästan alla överens om och det är att den är svår att använda som det är tänkt.
Allt kan vi inte ta upp här. Reduktionen är det som i första hand utmärker metoden. Den är nästan metoden i sig. Det innebär att vi successivt ska ompröva vår uppfattning och vårt omdöme om det vi upplever.

Men fenomenologins reduktion är inte slut med detta utan därefter ska vi göra en eidetisk reduktion vilket innebär att ompröva fenomenet utifrån hänsyn till dess väsen. Det görs genom att man abstraherar och varierar olika slag av egenskaper mot varandra för att den vägen få fram en minsta gemensam nämnare för de egenskaper som tillsammans bildar det väsen man skådar.

Därefter kommer slutligen sista reduktionen den transcendentala. Då riktar man uppmärksamheten inåt, mot det jag, eller något annat utåt som jag har gjort mig en föreställning om man ser då fenomenet som ett väsen. Man tänker då att man tänker och föreställer sig något i detta fall ett fenomens väsen. Jaget är därmed den sista instansen i denna medvetandeprocess. Denna mänskliga faktor, får man då anta, spelar en stor roll för hur fenomen uppfattas och medvetandegörs.

Fenomenologi är svårt och ännu svårare att använda som forskningsmetod. Man måste lära sig att skåda sig själv inifrån i forskningsprocessen och det är inte enbart svårt utan för många en omöjlig hållning. Fenomenologi innebär därför mycket utbildning i förfarandet och mycket arbete för att den ska vara meningsfull att använda. Många har försökt och misslyckats. Några har säkert tyckt sig lyckas och övertygat andra om detta. Men tveksamheten är stor anser jag om fenomenologi som metod som kan användas som teorin förutsätter. I teorin låter det bra i verkligheten, ja själv är jag tveksam.

Nu lite lättare ting att fundera över. Enligt artikeln http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=765788
påstås det att det aldrig tidigare försvunnit så många djurarter som i vår tid. Själv ser jag det som konstigt då jag trodde att dinosauriernas tid var den tiden. Men man vet ju inte säkert hur många arter som då fanns och dog ut. Men jag har kanske fel.

Kan det bli samma sak om många arter försvinner i vår tid. Andra arter ökar istället arter som i dag är små får utökat utrymme? Vad kan det då bli för arter? I artikeln talas det om en minskning av gamar och rovdjur i sig kan det innebära att det bör bli utökning av arter som kaniner råttor mfl mindre djur som älskas av rovdjur. Ja jag vet att gamar är asätare men alla rovdjur eller fåglar är inte detta och de flesta rovdjur minskar i antal. Kanske det blir så att djurantalet ökar men artantalet minskar i framtiden.

Pragmatikern Dewey tänkte på sitt sätt.

John Dewey ansåg att filosoferna inte skulle vara ett instrument som sökte eller beskrev eviga sanningar. Istället skulle de söka provisoriska och tidsbundna sanningar. Men då sådana och enbart sådana som fungerade i det praktiska livet.

Han var även pedagog och som sådan pragmatiker. Utbildning skulle enligt honom sträva mot framtiden, en strävan till kunskap som kunde lösa individuella eller kollektiva problem.

Därför såg han utbildning som något som skulle konstruera en framtid inte som något som reproducerade det förgångna.

Pragmatism kan därför ses som riktat framåt, mot byggande av en annan framtida bättre värld där kunskapen ska vara något som danar framtidens samhällsbyggare.

Teorier som inte kan bevisas eller användas i det praktiska livet är inte pragmatiska. Tro är knappast pragmatism. Istället kan man se idéer som byggandet av folkhemmet som kom under 1900-talet och började realiseras efter andra världskriget som pragmatiska.

Dewey skulle säkert hålla med om detta. Han föddes 1859 och försvann från jordens yta samma år som jag själv föddes, 1952.

Mycket är bättre nu mot förr. Att bygga en bättre framtid innebär att förbättra det som inte varit bra. Pragmatikerns uppgift är att lära ut vad som blir bättre sätt att leva än vad som erfarenhetsmässigt varit dåligt.

Men när man kallar kärnfamiljen ute då är svenska samhället verkligen ute i fantasins värld. Kärnfamiljen mamma, pappa och barn är naturligt och de flesta djur på vår jord lever enligt detta mönster och det knappast utan anledning.

Vi människor är också genom årtusenden präglade av mamma, pappa och barn familjen. Det är naturligt och jag hoppas verkligen att vår gamle duktige Alf Svensson får gehör för sin idé att försöka påverka regeringen att upprätta en handlingsplan för kärnfamiljens bevarande.

Kärnfamiljen är självklar i de flesta av världens länder men i skilsmässornas Sverige ses den som tveksam. Det är inte kärnfamiljen som är fel i Sverige det är politiken och kraven på människorna som gjort att skilsmässorna ökat och kärnfamiljen får svårt att fungera. Det viktiga är att återställa denna möjlighet så vi får ett tryggare samhälle att växa upp och leva i. Stå på dig Alf,
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152869

William James ansåg att sanning är det som fungerar

Utöver det ansåg han sanning är det som ger tillfredsställelse, är användbart och som är bra för livet ska fungera. Han har naturligtvis rätt såtillvida att en teori som fungerar ger upphov till förutsägelser som det går att arbeta utefter.

Samtidigt kan man kritisera honom för lite av lättsinne med sanningen. Då det kan bli en sanning man eftersträvar eller önskar sig. Man kan få en sanning som fungerar för en själv men inte för något eller någon annan. En självuppfyllande sanning som är utarbetad efter ens personlighet och bakgrund.

Precis som det finns en verklighet eller upplevelsevärld för varje människa så finns det en sanning för varje människa. Alla människor präglas till att tro eller anse utefter hur de präglats som barn, i arbetsliv, skola, av kamrater och inte minst arv.

Utefter denna unika för varje människa prägling har människan utarbetat en sanning som fungerar. Visst vid kriser fungerar den inte, då blir det kaos, men i det stora hela behöver de flesta människor aldrig ifrågasätta den livssanning de utarbetat. Sanningen de tror på, tvingats acceptera eller funnit bekvämast.

Enbart de som krisat har tvingats inse att den sanning de tagit som given inte fungerat och därför tvingats utarbeta en ny. Om de inte gör detta kan de bli bittra eller psykisk instabila resten av sitt liv. Instabila psyken är psyken som utarbetat svaga sanningar om sitt liv och är därför oerhört sköra.

Det blev lite egna tankar utefter sanningskriteriet som James trodde på.

Läser man efter detta följande artikel om Knutbymordets snara filmning http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152951
vilket Åsa Waldau ser som ickeönskvärt kan man tänka följande. Vad eller vilken verklighet är Waldau kanske rädd för ska speglas i filmen?

Vilken önskar regissören koncentrera sig till i handlingsschemat? Vems tankar ska speglas i samband med hur tragedin ska visas? Regissörens, Waldaus förmodade enligt regissören? Pastorns, barnflickans, enstaka församlingsmedlemmars eller protokoll från rättegången tolkat för spelfilmens handling enligt regissören?

Ja vilken verklighet det än handlar om så är det till slut regissören som väljer ut vilken och hur den bör tolkas. Regissören har all makt att ge den version som passar hur regissören ser på vad som hände och varför? Detta är alltid en regissörs privilegium att ha tolkningsföreträde. Publikens är att ta ställning. Därför är det så oerhört viktigt att kunna se en dokumentär eller läsa en bok med kritiska ögon. En handling kan tolkas på många sätt. Sanningen, den hela sanningen kan aldrig komma fram, enbart resultatet av en handling kan ses och bedömas.

OBS: William James var en amerikansk filosof som levde mellan 1842-1910.

Forskares forskning kallas vetenskap

Charles Sanders Pierce ansåg att en logisk fundamental sak för vetenskapen är att forskaren, men även lekmannen, vet vad begrepp betyder. Med andra ord lägger samma betydelse i orden eller som jag hellre utrycker det begreppen som läsaren av ropporten kommer att göra. Hur skulle det se ut om en vetenskapsman hade en uppfattning om ett begrepp och en annan en annan när de diskuterade analysresultaten ur en forskningsrappor?

Det skulle bli två analyser av samma sak och diskussioner som inte ledde någonstans utan blev helt obegripliga och troligen även motsägelsefulla. Därför är en metoddel viktig i en forskningsuppsats där inte bara metodval utan även de begrepp som används mycket utförligt förklaras. Detta gör många gånger rapporter torra, akademiska och träiga. Men vikten av begreppsförklaring och metodval är otroligt viktig för att seriösa, trovärdiga och meningsfulla resultat ska bli följden.

Pierce själv har sagt: att ha en tro som omfattar en teoretisk övertygelse är det samma som att ha en vana att handla enligt ett visst invant mönster när den eller den händelsen inträffar.

För att fastställa meningen en tanke ger måste man följa den bakåt i tid. Tankar har ofta programmerats att reagera utefter ett visst mönster. Det finns inte någon skillnad i meningen av en tanke som är så fin att den inte består i något förutom en möjlig olikhet i praktiskt handlingsmönster.

Vi kan se här på den undersökning som snart ska starta i Storbritannien
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1190121.svd
För att få ett statistiskt bearbetningsmaterial som går att dra slutsatser ur är det här 150 deltagare som söks för undersökningen understigande 100 är osäkert material att dra statistiska slutsatser från. Metoden de använder är laboratorietester och resultaten undersöks sedan positivistiskt, statistiskt för att sedan publiceras i någon vetenskaplig tidskrift. Rapporter som inte seriöst metodförklarats blir inte publicerade och tagna på allvar (undantag i populärvetenskapliga tidskrifter) Vetenskapliga rapporter ska för forskarens del publiceras i seriösa internationella vetenskapsmagasin och långt ifrån alla rapporter godkänns för publicering i dessa, se

http://ki.se/content/1/c4/54/02/Vetenskaplighet.pdf

för förklaring av vad en vetenskaplig artikel är. Att publiceras ger även större möjligheter för pengar till mer forskning. Men innan ett forskningsprojekt kommer igång har mycket gjorts. Det har presenterats för institut pengar har sökts i form av projektanslag eller fondmedel. Förberedelserna är ofta halva arbetet. Genomförandet är minst arbete, utvärderingen är sedan det sista men viktigaste momentet.

En bra rapport kan ge både mer medel och lättare för att få medel för fler forsningsprojekt för de eller dem som står som författare till rapporten och självklar högre lön och större status i vetenskapens värld. En del kommer så lång att de får det prestigefyllda nobelpriset. Då är toppen nådd. Hur det går i det forskningsprojektet som presenterades i artikeln ovan det får framtiden utvisa.

Din uppgift i livet kan vara svår eller lätt, tillfällig eller livslång

Emerson ansåg att alla har en mission att uppfylla i detta liv. Enligt 1800-taletsfilosofen Ralph Waldo Emerson inkarneras den gudomliga anden i varje människa och människan får därmed en gudomlig uppgift en unik uppgift för just denna människa. Det handlar därför om att initiativt känna efter för att hitta den uppgiften och hålla fast vid den då mår människan bra och känner att den lever rätt.

För min del tror jag också att vi alla har en uppgift. Min tro är att vi alla ska lära oss så mycket som möjligt av det vi har fallenhet och intresse för. Livet är menat som en läromöjlighet och varje människas uppgift att lära sig vad som denne kan och har fallenhet för då jag tror att kunskapen kommer till pass i nästa tillvaro. Inget liv är meningslöst fast man kan tycka så ibland. Det finns en mening med allt men den meningen kan vi människor inte alltid förstå.

Ondskan är lika närvarande som godheten och just därför händer det tragiska och hemska saker när vissa människor beslutar sig för att följa ondskans väg, av bekvämlighet, dumhet eller för egen vinnings skull på bekostnad av andras. Krig, våld och andra grymheter är exempel på detta. Gud skapade människan med fri vilja och fria val och just därför ingriper inte Gud för att ställa tillrätta när grymheten visar sig. Skulle Gud göra detta skulle vi haft en förmyndare fria val och fri vilja skulle då vara enbart floskler. Vi väljer hur vi vill leva och har rätt till detta. Det är detta som gör oss lika Gud. Inte utseendemässigt som vissa tror. Gud har inget kön ingen kropp utan är en ande. Men självklart kan Gud ta kroppslig form. Vi väljer här och sedan får vi det liv eller den förintelse vi samlat på oss efter detta liv. Det är min tro.

Ser vi då på den här artikeln och tänker utifrån ovanstående resonemang blir det kanske konstigt.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152811

Har de kvinnor som blir våldtagna bla annat uppgiften att bli detta under sin livsresa? Självklart inte. Har de sig själva att skylla? Man kan se det som att en full kvinna som klätt sig utmanande riskerar att bli utsatt om hon träffar en påverkad eller mindre mogen man på sin nattliga vandring. Visst riskerar hon problem då.

Men valet att dricka sig full har hon gjort utan att lyssna på sin intuition för vägledning. Ingen vägleds till destruktiva handlingar om man inte går enklast möjliga väg som att inte ta tag i sina problem utan istället döva dem.

Däremot finns män och kvinnor som inte tar sin uppgift på allvar eller förstår den. De sunda som möter denna kvinna utan att bry sig. Den som bryr sig om en människa i nöd tar hand om denna och ser till att den kommer i skydd, hem utan att råka illa ut. Det finns många som har fått möjligheten att hjälpa utan att göra detta utan istället gått vidare och tänkt den egoistiska tanken; hon får skylla sig själv. Att välja den vägen som dessa presumtiva räddare gjort är ondskans väg.

Upplev nya saker på gamla stigar

Vad vill du se och uppleva? Vad bestämmer vilken upplevelse eller kunskap som är rätt för just denna dag eller detta ögonblick?

Vad var det som gjorde att du på din vanliga promenad som du gått i många år i dag för första gången såg något som alltid funnits där på samma plats?

Har du tänkt dessa tankar någon gång? Kanske också upplevt det?

Funderingar men inte orealistiska sådana. Jag är övertygad om att många upplevt detta men kanske inte ställt sig frågan varför de aldrig sett denna sak tidigare. Kanske inte heller förstått att den funnits där under alla promenader som gjorts.

Kanske det behövdes ett visst väder ett visst ljus under en viss dag och kanske även för att allt skulle stämma för att se och uppleva en viss sinnesstämning.

När allt föll på plats då såg du det du aldrig sett tidigare och kunde lägga till detta till dina upplevelser. Kanske denna upplevelse fick dig att vakna till och se på verkligheten och vardagen på ett nytt sätt.

Frågor utan svar men tankar att fundera över blev det denna söndag.

Starka ledare fodrar fruktade medlöpare

F. H. Bradley var Storbritannien mest ansedda filosof åren innan första världskriget. Han ansåg att sinnevärlden och den som han utryckte den relativa verkligheten enbart är en fenomenvärld. Bakom denna, skönjde anade och ansåg Bradley att "Det Absoluta" fanns, det enda verkliga, en andlig realitet som var höjd över tid och rum.

Varje enskild händelse ting eller tanke är enbart en del ur den riktiga verkligheten som innefattar allt. Varje del av verkligheten är därför enbart en abstraktion som godtyckligt kan bestämmas utifrån en viss individs sätt att se på verkligheten. Varje individ ser sin del och allt är skilt från sitt sammanhang vilket gör verkligheten förunderlig och svårförståelig. Helheten kan ses först när alla delar fogas samman i helheten. Helheten som är den eviga andligheten bortom tid och rum.

Detta var en del av Bradleys tankar helheten av hans system tar jag inte upp här för att förstå helheten måste hans skrifter studeras. Den del av helheten som jag tar upp kan jämföras med den del av verkligheten som en viss individ tar till sig. Individen förstår inte verkligheten i sin helhet då hans del först måste fogas samman i helheten av verkligheten. Bradleys tankar förstås inte i sin helhet genom detta lösryckta textmaterial jag skrev här utan helheten måste studeras för full förståelse. Men vi kan inte individuellt ta till oss allt för att förstå allt då vi bara är en enskild människa inte en sammanhängande organism eller en Gud. När det gäller Bradleys värld kan vi studera hans skrifter men förstår vi helheten som Bradley gjorde om vi studerar hans skrifter? Inte fullt ut då vi inte är Bradley.

Däremot kan vi fördöma vissa slag av omänsklig behandling. Behandling som alltid har förekommit och ännu visar sitt grymma ansikte. Tortyr.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152690

Detta är ännu ett exempel på människans grymhet om denne gör valet att följa minsta motståndets väg som oftast är ondskans lockelsers väg om snabba och tillfälliga tillfredställelser ekonomiskt, maktfullkomligt och underkastelse under någon stark ledare.

Äldrevård var kanske inte så dumt ändå

Bosanquet en konservativ statsidealist. Hur han fick detta att hänga ihop kan man läsa om i hans bok: Den filosofiska teorin om staten, som kom ut 1899.
http://en.wikipedia.org/wiki/Bernard_Bosanquet_(philosopher)

Just denna första, anblicken, den motsägelsefulla teoriidealiserande konservatismen och idealismen gjorde honom till en måltavla för liberala polemiker.

Han var hegelian och evangelisk protestant ur Hegels ideologi tog han avstamp för att inbaka moral och religion, i denna sin egenkombinerade teori fann även vetenskap sin plats.

Det finns hur mycket olika filosofiska strömningar som det är mänskligt möjligt att tänka ut. Allt kan blandas in i en egen saliggörande blandning av teorier.

Fantasi, drömmar, vetenskap, religion, filosofiska system vilka finns i mängder att ösa ur. Ta något av varje vad som helst och bygg upp vad som helst av det och det blir en möjlighet för någon att tro på och ta på allvar. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Övertygande diskussioner kan locka till nya troligheter inom alla områden. Alla kan hitta något att tro på och fundera kring. De flesta om inte alla gör också detta.

Det finns lika många verklighetsuppfattningar som det finns människor. Ingen tror eller upplever eller har upplevt samma saker. Allt är unikt. Vilket gör varje människa unik.

Äldre är mer lyckliga läste jag i veckan för att ändra till ett helt annat ämne.
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1159463.svd
Kanske det beror på vad artikeln filosoferar över. Men utöver det även en inre trötthet hos äldre som gör att man inte längre irriterar sig på småsaker eller ser framtiden som oändlig utan har lyckats ta till sig att leva för stunden och nuet och inte i drömmar om framtiden. Drömmar som nästan aldrig slår in.

Be och du blir hörd

Thomas Hill Green diskuterade om positiv o negativ frihet. Han verkade på Oxfords universitet och var kritiker av empirismen i sig och Humes i synnerhet. Han ansåg att staten skulle garantera sina medborgare en minsta levnadsstandard genom att garantera en minimilön. Ungefär som vi idag garanterar en minimistandard genom socialbidrag. Sedan att det finns kryphål som gör att vissa inte får någonting det är en annan historia som alltid funnits i en eller annan version ända sedan slavsamhället.

Han hade även en åtskillnad mellan olika friheter. Båda var lika viktiga. Positiv frihet såg han som möjlighet att göra någonting. Friheten att göra något av de resurser eller förmågor man äger. Det skulle dock ta många år än, vi talar om 1800-talet, innan alla fick lika möjligheter att använda sina förmågor. Studier var långt in på 1900-talet något för de som hade föräldrar som kunde betala för studierna. Studiebidrag för alla som vi har i dag är ett modernt påfund.

Green använde även uttrycket negativ frihet. Detta innebär frihet från inskränkningar i form av lagar och traditioner. Här kan man anta att han var anarkist. Men icke, han var liberal. Och med hans frammarsch kom även fröet till socialliberalismen att födas.

Frihet kanske är fel begrepp i detta sammanhang.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152696
Men nog bör alla som så önskar få ge förbön eller be om förbön för någon svårt sjuk eller någon som upplever en livskris. Däremot helande bör man vara lite skeptisk till. Kan människor i dag hela?

Är det önsketänkande som psykiskt påverkar den helade att tro sig helad? Jag är skeptisk. Förbön tror jag däremot kan bota genom att vi överlåter åt Gud att handla genom vår bön. Att be innebär att inte ge upp utan be om hjälp att överlåta åt Gud det som blir rätt utan att vi kanske alltid förstår vägen dit eller varför resultatet skulle bli det som det blev.