USA har undersökt en hel del UFO rapporter och programmet för det höll på till 2012. En spännande film har släppts se den nedan.

Om USA fortfarande finansierar undersökningar av UFO iakttagelser vet vi inte. Men mellan 1940 och 2012 var det igång.

Ingen vet idag vad som finns i rapporterna förutom det som släppts för allmänheten.

Läs här om vad vi vet.

Se här när Sveriges egen UFO-expert Claes Swahn kommenterar och ser en film USA släppt på ett UFO.

Nog är det mystiskt. Jag själv personligen tror på asteroider och klotblixtfenomen vilka kan tolkas som farkoster. Reflexer från flygplan och dess cockpit mm plus hägringar och hjärnans feltolkningar.

Men ingen kan bevisa vad som setts däruppe. Jag tror absolut inte på besök från främmande solsystem då avstånden är för stora. Om det skulle vara besök anser jag det är varelser i en annan närstående tids- och rums dimension som besöker oss om nu det finns oräkneliga dimensioner i tid och rum.

Alternativt en tidsresenärfarkost från våra nästkommande generationer på Jorden vilka löst hur man reser bakåt i tiden. Enligt teorin ska tidsresor kunna realiseras men då enbart framåt i tiden inte bakåt.

Därför är tidsreseastronauter troligen en fantasi i vår tid. Men kanske inte i framtidens värld när gårdagens forskare då löst möjligheten och funnit personer som lämnar det förflutna utan samvetsbetänkelser mot sina nära och kära om de har detta.

B1257 Pulsaren vilken sänder ut dödsbringande strålar men otroligt nog kan här finnas livsdugliga planeter.

B1257 är en pulsar i Jungfruns stjärnbild 2300 ljusår från Jorden. En pulsar är en stjärna vilken exploderat i en nova och nu är en vit dvärgstjärna med en densitet av slaget att en storlek som en sockerbit i form av en kub av denna väger som ett berg på Jorden (ca 100 miljoner ton) .

Observera att en supernova inte har detta förlopp utan då är det gas och strålning som blir kvar.

En vit dvärgstjärna resterna efter en nova kan ibland bli en pulsar. En strålningskälla av gamma och röntgenstrålning vilken i jämna pulser slungas ut från stjärnan vilken snurrar i stor hastighet runt sin egen axel. Detta sker i  ca 20% av de fall en nova blir till.

Fastän dessa dramatiska händelser kan en vit dvärgplanet vilken utvecklats till en pulsar ha planeter i banor omkring sig. Detta har pulsar B1257 vilken är en plats där exoplaneter finns.

Fyra planeter har upptäckts här en ca 50 gånger mindre än Jorden medan två är fyra gånger större än Jorden. Plus en gasplanet men denna är inte helt bekräftad utöver det finns troligen ett asteroidbälte.  1992 upptäcktes de första vilket var de första planeter som hittades utanför vårt solsystem.

De två stora planeterna skulle om omständigheterna är bra kunna hysa livsformer. Vad som behövs då är en atmosfär av en million gånger tätare slag än Jordens. Detta för att skydda mot pulsarens strålar. Det innebär ett atmosfärtryck av samma slag som finns i djupet på Marianergraven på Jorden. Men i denna finns liv så därför kan liv finnas under detta atmosfärtryck.

Det låter lite fantasieggande och teoretiskt tillrättaläggande tycker jag för att ge sken av att vid vissa förhållanden där allt måste stämma kan livsdugliga planeter finnas nära dödliga strålningskällor som pulsarer.

Men vi ska inte säga aldrig. Jordens alla skyddssystem för liv här har konstruerats en gång och kunde något så avancerat ske här kan det teoretiskt ske på andra platser också.

Bilden visar en illustration från en planet och pulsaren som jag beskrivit ovan.

En ny lista släppt med namn på 86 stjärnor därute

Sedan 1919 har IAU (Internationella astronomiska unionen) namngett stjärnor.

Stjärnor har i många fall enbart nummer och bokstavsbeteckningar och de exoplaneter som upptäckts runt dessa har samma beteckning som sin sol plus en liten bokstav med början på första upptäckten med ett a och så vidare alfabetiskt. Detta har jag visat nästan dagligen i bloggen här när främmande solsystem beskrivs.

Men de nu namngivna 86 stjärnorna har fått olika namn från skilda epoker med mera. Att just dessa fått namn beror på att det i flertalet fall upptäckts exoplaneter av större intresse runt dem och då bör namn vara enklare att minnas än bokstäver och sifferbeteckningar vilka är mer anonyma och tråkiga för allmänheten och svårare att komma ihåg.  

Läs mer här om de senaste namngivningsformerna och hur det gått till. Se även en lista på namnen.

Bilden är en bit av universum.

Kepler 90 är ett solsystem med samma antal planeter som det finns runt vår sol.

Tidigare har sju planeter hittats i detta solsystem vilket ligger i Drakens stjärnbild 2500 ljusår från oss.

Nu har en åttonde hittats en planet på ett närmare avstånd till sin sol än de tidigare hittade vid Kepler 90 (dess sol).

Denna åttonde planet hittades genom iakttagande genom Keplerteleskopet vilket även hittat de tidigare sju exoplaneterna där. 

Men nu kopplades mätdata och bilder från detta teleskop in i en dator med artificiell intelligens och därmed var den åttonde planeten funnen. En helt ny mät och upptäcktsmetod hade gett utdelning och kommer säkert att användas oftare i framtiden.

Många tidigare resultat kan nu  ge helt ny kunskap genom denna metod på hur många planeter ett redan undersökt planetsystem har.

Vi har lärt oss att planeter runt stjärnor är vanligt och kanske vi ska se tomrum och brist på planeter runt en stjärna som ett mystiskt undantag  mer intressant att försöka förstå än motsatsen.

Bilden är en illustration av solsystemet Kepler 90

Vi är naturligt skyddade från rymdens faror av många skilda naturliga skyddsmekanismer.

Vi vet att det finns bälten exempelvis Van Allenbältena runt vår planet vilka skyddar oss från den farliga strålningen från rymdens djup. Ett skydd vilket samlar den livsfarliga strålningen från rymden men även lätt slår ut elektroniken i rymdfarkoster när de går upp o ner  genom bältena. Kanske det inte är meningen att människan ska fara ut från planeten Jorden med sina attiraljer.

Vi har även ozonskiktet vilket stoppar en stor del av den för oss farliga uv-strålningen från solen.

Men nu har ytterligare ett skydd hittats vilket vi inte visste helt hur det fungerade. Ett skydd mot asteroider.

Skyddet är vår egen atmosfär. När en sten av inte alltför stor storlek kommer in i hög hastighet i denna blir lufttrycket mot densamma så högt att luft tränger in i stenens små ihåligheter och trycket blir då i stenen så högt att den sprängs i små bitar vilka kan explodera i sin tur.

Detta gör att de asteroider som verkligen når Jordens yta är betydligt mindre än de var när de trängde in i vår atmosfär och skadeverkningarna eller farorna från dem har minskats drastiskt.

Merparten av dem är helt utplånade. Nog är skydden runt vår planet både effektiva och tankeväckande. Är allt en slump? Jag är övertygad om att det inte är det.

Bilden visar Jorden med jordiska satelliter runt sig. Bilden är från NASA en bit bort ses månen

Det är isvärldarna vi ska söka efter om vi ska söka liv därute.

Europa en av Jupiters månar hör till gruppen månar med ett tjockt istäcke där liv kan finnas under istäcket.

Stenmånarna är nästintill säkert livlösa världar. Strålning och nedfall av diverse sten och utöver det bristen på atmosfär får de flesta månar att nästan garanterat vara livlösa.

Samma sak i sökandet efter exoplaneter. Hittas isplaneter är möjligheten där större för liv än om en stenplanet hittas. Det behövs mycket som måste stämma för att en stenplanet (eller stenmåne) ska kunna hysa livsformer.

Av den anledningen bör sökandet koncentreras på sökandet och undersökningar av isplaneter o isbelagda månar.

Se mer om detta här. En utgångspunkt jag med alla krafter är helt enig med. Is skyddar livet under densamma och om vi ser på en av vårt solsystems isvärldar månen Europa kan följande utmärkas. 

Isens tjocklek där är man osäker på men vattnet tillsammans med isen är ca 100 meter. Vad som finns under isen av varelser (om de finns) är kanske mindre spännande då det troligast (om de finns) är mycket små vattenvarelser eller bakterier.

Men det är min förförståelse av hur det kan se ut. Det kan vara ett helt galet tänkande. Är skeptiker till liv överhuvudtaget i universum utanför Jorden. Men man ska aldrig vara för säker på någonting.

Bilden är på månen Europa med dess karakteristiska sprickbildning i isen.

Ännu en ny teori om dvärgplaneten Ceres för att försöka förstå denna.

Ceres ljusa skimrande fläckar fascinerade en hel värld för några år sedan. Fantastiska lösningar förespråkades om stationer byggda av Aliens och även mer nyktra om skilda materials reflexer.

Saltavlagringar blev slutresultatet och den troliga förklaringen på dessa starka ljuspunkter på några platser av Ceres yta.

Materian på planeten är vattenrik är något man vet idag genom fortsatta analyser av besöket där. Nu har forskare även börjat misstänka att det en gång fanns ett hav här.

Detta utifrån rikligheten av salt och is på dess yta och i dess ytas material. Säkert har detta samband med de lysande platserna också.

En viss koncentration av dessa blandningar kan säkert ge sken även om avståndet till solen är långt. Ceres i sig är en dvärgplanet vilken ligger mellan Mars och Jupiter i asteroidbältet.

Vi har ju månen Europa runt Saturnus en måne lika stor som planeten Merkurius. Europa  är helt istäckt. Så inte är det förunderligt om dvärgplaneten Ceres i så fall har vatten i mängder uppblandat med materia. Det ger tankar av om det kan finnas flytande vatten längre in i Ceres och kanske någon form av liv där.

 Samma tankar men än mer troligt är tankarna på liv under isen på Europa.

Bilden är på Ceres.

Hoppas president Trump får rätt i denna önskan

USA:s president Trump önskar att det amerikanska rymdprogrammet ska börja satsa på en snar bemannad färd till månen. Senaste bemannade landningen på månen  var Apollo 17, 1972.

Trump vill även att planer på en bemannad landning på Mars ska ta fart.

Vem minns inte president John Kennedys ord i början av 1960-talet  då han  gav NASA order om att  människan ska landa på månen innan 1960-talets slut. Det blev även så.

Kommer även Trumps ord att realiseras? Ingen tidsgräns är satt här. Men nog är det på tiden att månprojektet startar igen. Nog skulle det vara spännande om människan landade på Mars en upplevelse många säkert vill vara med om under sin livstid. Kan den ske under Trumps tid som president?

Jag hoppas det då jag själv vill uppleva den dag människan landstiger på månen igen eller för första gången på Mars.

Varför månprojektet tog slut är en gåta. Nog kunde mer funnits att undersöka där när vi var igång med Apolloprojektet. Inte var det så meningsfullt att landa några gånger för att sedan helt lämna månen igen.

Det är svårförklarligt. Var det president Kennedys ord som gjorde att en landning blev av och sedan denna blivit av tillsammans med några andra landningar avslutades intresset för månen då pengarna tog slut? Vad det så presidenten menade? Enbart att visa att USA tekniskt kunde genomföra det. I så fall var det ett väldigt slöseri med resurser och enbart en maktdemonstration mot Sovjetunionen under det kalla kriget.

Är det även Trumps idé att visa att USA kan landsätta människor på Mars och återigen på månen? För att när det väl är gjort inget mer ska ske utan vi åter i många år ska lämna månen och Mars igen och sitta o titta på dessa enbart genom teleskop?

Om Ozon hittas i en exoplanets atmosfär har du kanske hittat en bebodd planet. Läs även om de första som de ansågs kufarna vilka letade exoplaneter.

Om du söker efter Ozon i en exoplanets atmosfär och finner det är det en indikator för att det kan finns något slag av livsformer på planeten. Växtlighet o kanske levande varelser.

Ozon skyddar liv från ultraviolett strålning. En strålning få levande ting klarar större doser av.

Men ozon kan vara svårt att detektera på stora avstånd. Det garanterar inte heller att det finns liv på en planet men chansen att det finns stiger betydligt.

Som allt i universum ges inga garantier för något men möjligheter ökar om vissa saker hittas om vi bedömer det vi hittar efter jordiska erfarenheter.

Svårast att förstå om de hyser liv även om temperatur kan vara idealiska är exoplaneter vilka alltid vänder samma sida mot sin sol. Planeter av detta slag behöver inte vara otroligt kalla på sin eviga dagsida utan det beror på avstånd till sin sol och väderförhållanden. Där finns även en gränszon mellan den skuggade och ljusa sidan på planeten där temperaturen kan vara dräglig.

Följ länken här och läs mer om detta ämne och se även en film om hur jakten på exoplaneter började och hur konstiga dessa sökare ansågs vara när de för bara ett fåtal år sedan började söka på allvar.

En berömd stjärna med namnet Menkar där strider med främmande varelser utkämpats. Men platsen är en dåligt vald plats.

Menkar är den näst ljusaste stjärnan i Valfiskens stjärnbild. Många har sett den och berömmelsen kommer ur en mycket känd teveserie. I första säsongen 1967 av Star Trek fanns ett avsnitt kallat Star seed och i den andra Star Trek-filmen Star Trek II: Khans vrede (1982) var stjärnan med och runt densamma fanns planeter vilka var bebodda.

Under de åren hade inga exoplaneter i verkligheten hittats. Idag vet vi att exoplaneter (planeter runt andra solar är vanligt) I december i år 2017 har det hittats hittills från det att man började söka 3710 st. Troligen än fler sedan jag skrivit detta.

Men konstigt nog ingen i bana runt Menkar. Nog är det konstigt att just denna stjärna inte verkar ha planeter. Stjärnan där  stora strider i Star Trek avsnitt utkämpades med mot en fientligt sinnad befolkning på en planet runt denna stjärna.

Nog är det konstigt att författarna valde just en sol vilken inte har några planeter i banor runt sig när det är så vanligt med detta. Slumpen kan spela konstiga spratt eller är det slumpen?

Det kanske finns en mening med allt som sker eller inte sker.

Bilden är på den ensamma rödskimrande Menkar

Exoplaneten Wasp 18-b har en unik stratosfär kanske ensam i sitt slag.

Wasp18 är en sol i stjärnbilden Felix synlig från södra stjärnhimlen, 325 ljusår från oss. Det är här gasjätten Wasp -18b finns vilkens stratosfärs innehåll  förvånar vetenskapen.

Denna består till stora mängder av den giftiga gasen  kolmonoxid 

Denna planet har  en atmosfär som inte liknar någon annan som undersökts med spektralanalys. Ingen annan planet har en sådan mängd av kolmonoxid i sin stratosfär. Vatten finns inte. Istället finns det ca 300 gånger mer metaller och grundämnen tyngre än väte och helium av skilda slag i planetens atmosfär än vad man hittat i någon annan gasjättes stratosfär..

Vad som fått denna gasjättes stratosfär att få detta innehåll är en gåta och den har ingen likhet med ex vår största gasjättes Jupiters stratosfär. Wasp-18b måste ha bildats utefter andra tillgångar och händelser än ex de gasplaneter som finns i vårt solsystem eller de gasjättar vi hittills undersökt i andra solsystem därute.

Det finns idag ingen förklaring eller teori om hur Wasp18b blev den planet den är. Ytterligare ett mysterium i universum har uppkommit i och med detta resultat.

Bilden är en illustration av planeten vid sin sol

BigBangs första tid var händelserikare än vad tidigare forskning antagit.

Vi tror att Big Bang var en explosion i tomma intet ur en punkt av en av otrolig litenhet. Därefter skulle i den expansion som kallas BigBang ha skapats galaxer och materia efterhand.

Konstigt? Javisst är det så.

Nu har det upptäckts att det inte dröjde så lång tid man tidigare ansett innan galaxer bildades. Utöver det fanns det ett gigantiskt stort svart hål relativt snart efter BigBang.

Ett hål 800 miljoner gånger större än vår sol. Allt ovan ansågs inte troligt för bara några år sedan och passar inte in i den teori om BigBangs händelsekedja vi länge sett som den riktiga.

Kanske ska vi som Hoyle med sin motsatta teori Steadystate-teorin om universums uppkomst så nedsättande kallade den i dag rådande teorin en enda explosion eller på engelska  BigBang vara skeptiska till denna BigBang-händelse som vi tror oss veta något om.

Förvåningen bland forskare är stort på upptäckterna för ett tag sedan från ALMA-teleskopet. Det borde inte funnits galaxer eller ett stort svart hål redan för 13 miljarder år sedan.

Det finns något som inte stämmer i BigBangteorin. Det är något att fundera över. Inga fantasier eller tankar om vad som kan vara feltänk ska göras. Alla lösningar människan kan tänka ut är möjliga och kanske det finns lösningar vilka människan i sin begränsande kunskap och förförståelse inte kan tänka ut. Sanningen om början till att allt finns och om hur allt kom till är där ute kanske ogripbar och kanske obegripbar för oss människor.

Var BigBang för 13,7 miljarder år sedan verkligen början på allt? Alla forskare är inte säkra på det.

I dag lärs ut att BigBang var början på allt vi upplever som verkligheten och allt som vi upplever och känner i denna, känslor som färger, ljus, ljud och materia och allt vad detta innebär.

Men det finns tvivlare bland forskare även idag vilka inte kan acceptera att allt bara började ur ingenting där tid och rum inte fanns. Något kan ha existerat före BigBang i något slag av tid och rum.

Det finns gott om bevis för att universum vid BigBang genomgick en tidig period av snabb expansion  i en trilliondel av en trilliondel av en trilliondel av en sekund, universum tros då ha utökat med en faktor 10 upphöjt till 78 nollor i alla riktningar.

Men det finns ingen matematiker vilken kunnat vissa universums origo-punkt den riktning varifrån detta skedde, där allt började . Detta är en gåta. Vi måste ha i tanke att BigBang är en spekulation och teori vi kan få att fungera i teorin inget annat.

 Vi söker förklaringar av vår verklighet och bäst passar BigBang in för att vi ska ha en hållhake på vad vi är komna från och alltet i sig om vi inte vill tro på en Guds skapelse.

En dag kan komma då BigBang teorin förpassas till historien. Detta är mycket troligt. Men just nu behöver vi se BingBang som sanningen vi kan inte bara acceptera som människa att vi inte förstår. Men BigBang har stora brister vilket inte allmänheten vet och kanske inte vill eller kan veta då detta inte sprids.

Två stenplaneter finns vid K2-18 i Lejonets stjärnbild.

K2-18 är en vanligt förekommande röd dvärgstjärna. Just denna finns i Lejonets stjärnbild 111 ljusår från Jorden.

Här har upptäckts att två stenplaneter i storlek av ungefär Jordens storlek finns. Den ena av dem upptäcktes redan 2015 0ch namngavs K2-18b men antogs då  under en tid vara en gasplanet. Men idag vet vi att den inte är detta utan en stenplanet vilken ligger i en bana runt sin sol i det som klassas som den beboeliga zonen där liv kan finnas på grund av temperaturförhållanden. Men ingen vet  detta. Men det ska finnas atmosfär och inte fritt fram för strålning från rymden etc. 

Nyligen upptäcktes ytterligare en stenplanet här även denna i storlek som Jorden. Men denna K2-18c ligger i en bana för nära sin sol för att det ska finnas en temperatur på denna som kan hysa liv.

Vad som är intressant i upptäckterna är att det visar hur vanligt det är med planeter i banor runt en stjärna och att storlekar på dessa av Jordens storlek inte är ovanliga. Den storlek där liv som vi känner det skulle kunna leva med det slags tyngdkraft vi har här.

Oumuamua var ingen farkost på besök av främmande varelser.

Oumuamua den cigarrformade interstellära asteroiden väckte nyfikenhet då den svepte igenom vårt solsystem. Kunde det vara ett interstellärt rymdskepp likt det Arthur C Clarke berättade om i sin sf-roman ”Möte med Rama”?

Forskare har nu scannat av objektet vilket jag beskrev för några dagar sedan i bloggen här. Men inga signaler har upptäckts från stenen  vilket skulle vara misstänkt om att det innehöll en ihålighet med något.

Men hur kan vi vara säkra på att de om de skulle funnits inte hade så starka skydd att det inte skulle gå att hitta eventuellt inre innehåll. En civilisation som skulle kunna bygga ett skepp på väg i miljoner år eller mer kan säkert också bygga skydd då de kanske lärt sig att inte lita på främmande varelser därute.

Man kan även undra om de sveper förbi solsystem på jakt efter en planet att ockupera? Kanske de bara är ett äventyrsskepp.

Men det är tankar troligast är det som nu kommit fram en ovanligt formad asteroid utifrån, på snabb färd igenom vårt solsystem av ren och skär sten rakt igenom.

En fjärdedel av universum består av den mystiska mörka materian.

Mörk materia är materian vilken ingen sett eller ännu kunnat mäta utan enbart genom dess effekter förstått ska finnas i hela universum. Här som där, överallt.

Men fast universum och allt i detta till 25% består av detta vet vi inte vilka effekter det har på oss eller universum i sin helhet. Vi vet inte heller vad det är.

Sökandet efter det fortsätter likt det i många år gjordes efter bevis på gravitationsvågor. Dessa vågor har numera hittats och nobelpristagarna i fysik 2017 är några av pionjärerna i denna upptäckt. 

Arbetet med att bevisa den gäckande mörka materian kommer om det lyckas säkert även detta att ge ett nobelpris när så väl sker.

Kinesiska forskare är några som arbetar med detta och här kan vi se något om hur långt de kommit.

Ett slags låg energiutsöndring har de upptäckt som kan visa på mörk materia men det är bara en teori just nu. Låg röntgenstrålning.

Vi får se om den mörka materian en dag kan upptäckas och om detta görs först i Kina.

Men vi har mer att bevisa. Det finns inte bara mörk materia enligt teorierna utan även mörk energi. Kanske det är samma sak? Kanske det skulle sökas denna energi först då den troligen har ett samband med den mörka materian kanske i form av utsöndring från denna.