Kan du designa ett system för att upptäcka,
kartlägga och utforska grottor på månen? Gå då in på denna länk och klicka dig
vidare och lämna din idé.
Vad som önskas genomsökas är vulkaniska områden av
Lunar Maria av planetariska geologer vilka har identifierat gropar som kan
relateras till kollapser av håligheter såsom lavarör där lava en gång flödade
under månens yta.
"Att utforska och kartlägga dessa tuber kan ge
ny information om månens geologi, men de kan också vara ett intressant
alternativ som långsiktigt skydd för framtida mänskliga besökare till
månen", förklarar Franceso Sauro, chef för ESA: s Pangaea Planetary geologi
astronaut utbildning. "Grottorna skulle skydda astronauter från kosmisk
strålning och mikrometeoriter och möjligen ge tillgång till isigt vatten och
andra resurser där.
”För att forma framtida expeditioner till att
utforska mångrottor söker vi idéer för uppdrag med specifika vetenskapliga mål.
Utöver möjligheten att få tillgång till att navigera och kartlägga grottorna
skulle föreslagna koncept kunna innefatta en kommunikationslinje mellan grottsystems
inre och omvärlden och instrument som gör vetenskapligt relevanta mätningar av
grottmiljön.
Så du som har idéer du anser kan förverkligas har
här möjligheten att berätta om dem. Säkert kan grottforskning på månen vara
intressant.
Bild från en grotta på månen.
Universum är fyllt med miljarder (kanske oräkneliga)
galaxer och stjärnor i dessa galaxer där det finns nästan oräkneliga antal
planeter, månar, asteroider, kometer och moln av stoft och gas, allt virvlande
i den oändliga rymden.
Byggstenarna i dessa himlakroppar och varifrån de kom
är en gåta?
Väte är det vanligaste elementet i universum följt
av helium därefter kommer alla andra slag av grundämnen. Tillsammans utgör de ca
5% av allt som existerar.
Det hela började med Big Bang för ca 14 miljarder år
sedan. Det som vi tror skedde då var att tätt packad materia plötsligt och
snabbt expanderade i alla riktningar på en gång. Millisekunder senare var
universum skapat i en temperatur av 180 000 000 000C. En böljande massa
neutroner, protoner, elektroner, fotoner och andra subatomära partiklar. Varje
bit av materia som finns och är kända element i det periodiska systemet och
varje objekt i universum, från svarta hål till massiva stjärnor till fläckar av
rymdstoft skapades under Big Bang, säger Neta Bahcall, professor i astronomi
vid Institutionen för astrofysikaliska vetenskaper vid Princeton University i
New Jersey.
I detta
skapades eller fanns även det vi tror finns och ser tecken av mörk materia och
mörk energi (något jag anser enbart är andra stadium av vanlig energi och
materia min anm.).
Vi vet inte fysikens lagar som skulle ha existerat i
en så varm, tät miljö", säger Bahcall.
Jag själv )min anm) anser att vi inte vet eller kan förstå vad
som hände om nu något hände när universum kom till. Vi ser tecken på att något
skedde som vi kallar BigBang om vi teoretiserar efter det vi ser och mäter. Men
vi vet inte vad vi ser och mäter så allt är bara teorier om något som
teoretiskt ser ut att stämma enligt nuvarande kunskap och tankar.
Fri bild ovan.
En stenig exoplanet kan ses som en klippa när den
saknar atmosfär. Planeter av detta slag anses vanligast i röda dvärgsolars
planetsystem enligt ny forskning.
Astronomerna
upptäckte LHS 3844b atmosfärlöshet. En planet runt den röda dvärgstjärnan LHS
3844. Denna planet upptäcktes genom användningen av NASA: s Spitzerrymdteleskop
när de letade efter tecken på en atmosfär på denna exoplanet. LHS 3844 med sitt
planetsystem finns i stjärnbilden Indianen ca 48,57 ljusår bort från oss.
Resultaten
stöder teorin att planeter som kretsar kring mindre stjärnor (ca 60% mindre i
radie än solen) saknar betydande atmosfärer eller ingen alls möjligen beroende på grund av
strålningen från deras dvärgstjärna (röda dvärgstjärna så kallade M-stjärnor). Troligen
beroende på att de planeter man finner här finns mycket nära sin sol (min anm).
Planeten har i detta fall en radie 1,3 gånger större
än jorden, och den varvar sin värdstjärna (sol) på bara 11 timmar.
Forskarna upptäckte även att ena sidan av planeten
är permanent "tidsmässigt låst" i sin omloppsbana. (Jordens måne och
även Merkurius är också tidsmässigt låst, vilket är anledningen till att vi
aldrig ser den bortre sidan från jorden).
Ena sidan av LHS 3844b dagssidan har en temperatur
av 770 grader Celsius. Om det fanns en atmosfär skulle den varma luften från denna
sida generera vindar som överfört värme över planetens hela yta. Men med en
brist på atmosfär finns ingen atmosfär för överföring och utjämning den vägen
av temperatur till nattsidan (den sida som alltid är vänd från sin sol).
Upptäckten innebär att för första gången har en
exoplanet för första gången gången observerats som kretsar kring en M-stjärna
(röd dvärg) utan en atmosfär. Något som inte kunnat bevisas tidigare mer än
teoretiskt.
Vår sol som är en G-stjärna har även en planet med
enbart en sida hela tiden vänd mot solen. Merkurius har inte heller någon
nämnvärd atmosfär. Utöver det finns vår måne runt Jorden vilken även den alltid
vänder samma sida mot Jorden och även den har en obetydlig atmosfär. Mycket små
spår av någon atmosfär på både Merkurius och månen finns och troligen kan vi se
det så även då det gäller LHS 3844b.
Bild från vikipedia på Stjärnbilden Indianen (Indus)
som den kan ses med blotta ögat från södra stjärnhimlen.
För ca 900 miljoner år sedan släppte ett svart hål stora
gravitationsvågor ut i universum som ekade genom kosmos. Den 14 augusti 2019
resulterande dessa krusningar i rumtiden att detta nu kunde upptäcktas 900
miljoner år senare av LIGO då vågorna passerade jorden./
Gravitationvågor
och sken som ger oss det bästa beviset hittills av en aldrig tidigare sedd typ
av kosmisk kollision som kunde erbjuda nya insikter om hur universum fungerar. Händelsen är kallad S190814bv och var sannolikt utlöst genom en sammanslagning av ett
svart hål och en neutronstjärna. En neutronstjärna är de extremt täta resterna
av en åldrande stjärnas sista fas.
Astronomer har dock länge förväntat att sådana
händelser sker men först nu kunde en ses genom ett teleskop. Händelser av detta
slag skapar ringar av gravitationsvågor när det svarta hålet och neutronstjärna
sammanfogas.
Aktuella teorier förutspår dock att kollisioner av
neutronstjärnor och svarta hål inte alltid avger ljus beroende på hur de två
objektens massor är jämförbara.
Beroende på det svarta hålet och neutronstjärnans avstånd till varandra är ju
längre tid tar det för stjärnan att spiralformat försvinna ner i det svarta
hålet eller i strimlad falla ner. Då detta sker kan teleskop hos oss på rätt
avstånd i tid och rum se detta vilket hände ovan.
Men är det svarta hål mycket stort faller inget ljus
ut enbart gravitationsvågor når ut. Det handlar då om att händelsen enbart sker
som att hela neutronstjärnan i sin helhet faller ner i det svarta hålet utan
att strimlas ner.
Vad händer då med neutronstjärnans eventuella
planetsystem? Det är min fråga. Kanske även dessa efterhand faller ner i hålet
genom att de dras ner i detta. Alternativt om de är ett mindre svart hål att de
fortsätter kretsa därute kanske i en bana runt det svarta hålet på stort
avstånd alternativt snurrar runt sig själva i all evighet.
Bild från vikipedia på en arm av LIGO-interferometern
vilken är en del i sökandet av gravitationsvågor vid svarta hål.
Metan bildas vid nedbrytning av organiskt material i
syrefattiga miljöer. Metan finns på
vissa platser på Mars. Men har inget med vinderosion att skaffa enligt nya
rön.
Vid Newcastle University har studier visat att metankan framställas över tid både geologiskt och biologiskt.
Anna Neubeck,
forskare vid Uppsala universitet säger bland annat i vetenskapsradion den 8
juni 2018, – Tyvärr finns flera processer som kan skapa organiska föreningar
utan liv.
Detta med anledning av att man inte ska ta för givet
att tecken på metan på Mars eller andra himlakroppar säkert pekar på liv. Vi har ju ex Saturnus största månen Titan där sjöar av etan och metan finns (dock vet vi inte här heller dessas ursprung) .
Men
det ger en kanske 50 % möjlighet att det kan finnas liv (eller har funnits) på platser där
metan finns. Det vet vi bara när vi på plats kan noggrant undersöka källans ursprung.
På Mars
upptäcktes metan redan 2003 på vissa platser. Gasen finns i speciella fickor på Mars vilket kan visa att det här finns eller har funnits
liv under ytan.
Det är en fråga för framtida studier vad som bildat
metanet här. I dag vet ingen.
Här på jorden bildas däremot 80 till 90 procent av
allt metan från (eller av) olika livsformer. Men gasen kan bildas på annat sätt så ett helt
säkert tecken på liv är inte förekomsten av gasen. På jorden bildas 10% av
oorganiska effekter.
Bild från
vikipedia på en av metanbildarna i världen. Men det finns många fler människan
exempelvis.
Astronom Kelsey Johnson på university of Virginia svarade nyligen på frågor i
tidskriften Scientific American om
aliens. Jag tar upp något av vad hon anser, och funderar även själv utefter
detta. Den som önskar läsa hela artikeln publicerad på universitetets hemsida kan göra det här.
Hon säger: Vi har inte några vetenskapliga bevis att
E.T har besökt jorden men så kan säkert vara
möjligt. Men det finns bara en handfull undersökta ärenden som inte har andra
mer troliga förklaringar på alla uforapporter genom åren.
Ett öppet särfall som har fångat folks uppmärksamhet
är ett berömt olöst fall från England 1956 kallas ”Lakenheath-Bentwatersincidenten”. Ett av skälen till att denna incident rönt uppmärksamhet är att
det var bevittnat av både US Air Force och Royal Air Force. Detta fall har det officiella
rekordet av visuella observationer av
antennfenomen och radarkontakt.
Jag själv (min anm) är likväl tveksam till vad som
låg bakom denna händelse. Vi ska komma ihåg spökraketerna och area 51 båda är
knappast alienhändelser. En störtad väderbalong ligger troligen bakom händelsen
vid area 51 en hemlig testflygningsplats i USA och spökraketerna är troligen
klotblixtrar.
Johnson fortsätter : Det är frestande att dra
förhastade slutsatser då att vi inte vet vad något är. Men jag skulle inte bli överraskad
om vi så småningom besöker andra
planeter om vi överlever som art och
teknisk civilisation tillräckligt länge och inte förstör allt utifrån den
tekniska revolution vi lever under i dag.
Mänsklighetens historia är full av exempel på
människors migreringar (emigreringar, flykt) på grund av överbefolkning, begränsade
resurser, girighet, förföljelse, religiösa stridigheter, etc. Kolonisering verkar
finnas i vårt kollektiva beteende.
Men vad som oroar är även att högtstående
civilisationer i det förflutna till slut har förstörts genom yttre hot av barbarisk
och krigisk civilisation många gånger.
Det finns även andra skäl. Jag (min anm) kan se
detta på ex Roms imperium som föll genom att folket förslöades och tog nöjen
och tillfredsställelse som viktigare än fortsatt förbättring av
levnadsförhållande för alla, yttre hot förstods inte och mycket förföll. Slutet
kom då andra folk intog romarriket.
Johnson säger även: Men om vi kan överleva våra
tekniska tonår tror jag att människors kreativitet, mod och uthållighet kommer
att tvinga oss att resa till fjärran platser i galaxen.
Jag anser (min anm) om detta går är allt möjligt för
människan så där är vi helt överens. Men jag tvivlar på att vi når dit.
Människan har troligen även en inbyggd förstörelselusta vilket vi kan se på att
många även i högcivila demokratier (som ex Europa o USA) där uppstår
brottslighet och en ökande råhet bland människor i dag.
Bild från vikipedia på Karl-Gösta Bartoll letande efter
spår av en "spökraket" som sågs landa i Kölmjärv 19 juli 1946.
I mitten av vintergatan finns ett stort svart hål av
cirka fyra miljoner gånger solens massa i ett område av ungefär storleken på
jordens omloppsbana. Känt som Sagittarius A, i riktning mot i stjärnbilden
Skytten, 26000 ljusår bort från oss.
Här rör sig omkringliggande stjärnor i höga
hastigheter runt detta svarta hål och även stort antal asteroider allt påverkat
av en mycket stark gravitation från Sagittarius A.
Sagittarius A verkar nu (tillfälligt?) agera ännu
mer aggressivt än vanligt genom att sända ut ett starkt blinkande sken. Ett
dubbelt starkare sken än det någonsin kommit härifrån tidigare under den tid vi
haft uppsikt på platsen. Astronomer misstänker att något större objekt som nu
dras ner i hålets gravitationsfält är anledningen.
– Det var så ljust du kunde se det i realtid, säger
Andrea Ghez, den ansvariga ledaren för gruppen Galactic Center vid UCLA, som
spelade in aktiviteten. ”Det var mycket tydligt att något skedde här tidigare i
år”. Svarta hål avger inte så mycket som en foton. Frågan är vilket slag av materia
troligen varm gas som nu dras ner och snurrar runt Sgr A * bildande en
”ackretionsskiva” av material som dras ner mot det svarta hålets yta och ger
detta ljus på sin färd.
Sagittarius A är även ett skräckinjagande magnetfält
frågan är om det är denna kraft som drar laddade partiklar som elektroner i spiralform
inåt som ger denna glöd.
Ännu kan ingen med säkerhet såga vad som ger denna
ljuseffekt. Men säkert är det ett helt naturligt fenomen vi ännu inte helt
förstår eller väntat oss med den kunskap vi i dag har om svarta hål och dess
omgivning (min anm).
Bilden från vikipedia föreställer Sagittarius A* (i
mitten) med två inringade
ljusreflektioner från en nylig explosion .
En krasch mellan Jupiter och en planet av Jordens
storlek verkar enligt nya rön ha skett för 4,5 miljarder år sedan.
Kanske inte så överraskande då asteroidbältet där
säkert än mer kraschar mellan himlakroppar skett finns mellan Jupiter och Mars.
Dock finns säkert inga rester därute från den kraschade planet som troligen kraschade
med i Jupiter den gången.
Uppgiften om denna troliga krasch kommer från en
studie av data från gravitation- avläsningar från NASA's Junofarkoster.
Astronomer från Rice University och Sun Yat-sen
University i Kina är de som kommit till detta resultat utefter de avläsningar
de gjort av datan vilken visar att Jupiters
kärna är förlängd och mindre tät än väntat.
Enligt Liu en av astronomerna av arbetet bör det varit en planet av jordens storlek som gett denna mindre täthet av Jupiters kärna efter dess färd
in i området.
Även om beräkningar tyder på att kollisionen
inträffade ca 4,5 miljarder år sedan kommer det att ta kanske miljarder år för
Jupiters kärna att återhämta sig från denna stora händelse.
Jag anser uppgiften trolig då det gäller kraschen.
Jag kan mycket väl anta att fler kraschar skett. I solsystemets barndom skedde
många asteroidnedslag överallt och asteroidbältet ( mellan Jupiter och Mars)
som består av minst 60000 bumlingar är säkert i många fall rester av stora
objekt som kunnat bli eller varit planeter.
Bild Jupiter fri bild.
Astronomer har upptäckt ett nytt sätt att söka efter
liv i kosmos. Hård ultraviolett strålning vilket röda stora solar sänder ut i
solutbrott och hittills ansetts förstöra möjligheten till liv på planeter i
dess närhet. Men så behöver det inte vara det kan finnas biosfärer på dessa
planeter (som kan finnas i solsystem där detta sker) som just detta strålande kan avslöja.
Denna strålning kan utlösa en skyddande glöd för liv
på exoplaneter som kallas biofluorescence enligt ny forskning som Cornell
University. ”Detta är ett helt nytt sätt
att söka efter liv i universum. Tänk en främmande värld som glöder slappt i ett
kraftfullt teleskop”, enligt huvudförfattare till rapporten om ämnet Jack
O'Malley-James, en forskare vid Cornell Carl Sagan Institute.
”På jorden finns det vissa koraller i vattnen vilka
använder biofluorescence för att omvandla solens skadliga ultravioletta
strålning till ofarliga synliga våglängder något som skapar en vacker lyster.
Kanske kan sådana livsformer även existera på andra världar och då är tecknet
på detta denna lyster.”, sade medförfattare Lisa Kaltenegger, docent i
astronomi vid Carl Sagan Institutet.
Astronomer är oftast överens om att en stor del av
exoplaneterna utanför vårt solsystem finns i den beboeliga zonen av M-typ stjärnor
De vanligaste stjärnorna i universum. M-typ stjärnor blossar ofta upp i
solutbrott och när ultravioletta flames flyger iväg ger sken runt planeter av
biofluorescenceeffekter i vackra färger.
Nästa generation av teleskop ska kunna upptäcka denna
glöd av färger runt exoplaneter därute och då ge en tanke på att här kan finnas
liv som likt koraller på Jorden kan omvandla hård ultraviolett strålning till
livsmöjligt ljus.
Ultravioletta strålar kan absorberas i längre
säkrare våglängder genom en process som kallas ”photoprotective
biofluorescence”, och denna mekanism lämnar ett visst tecken som astronomer kan
söka efter.”Sådana biofluorescence kan exponera dolda biosfärer på världar
genom deras tillfälliga glöd när en flare från en stjärna träffar jorden”, sade
Kaltenegger.
Astronomerna ger sig inte de söker på alla möjliga
och omöjliga vis efter någon form av tecken av liv i universum (min anm). Att
acceptera eller anse att vi är ensamma finns inte i deras agenda.
Bild: från vikipedia strålning
Vela i det här fallet är en pulsar. En
neutronstjärna inte att förväxla med Vela (seglet) stjärnbilden men likväl
ingående i stjärnbilden.
Ett team av astronomer vid Monash University i
Australien har nyligen studerat pulsaren Vela som finns ca 1 000 ljusår från
jorden på södra stjärnhimlen i stjärnbilden Seglet (Vela). De observerade att
Vela tillfälligt snurrar snabbare i perioder.
Neutronstjärnor i sig vilket Vela är en av är några
av de tätaste objekten i universum, som alla har en ungefärlig likartad massa på
1,4 gånger vår sol men endast är 20 kilometer i diameter. Dessa objekt roterar regelbundet i en hastighet
av omkring 43 000 gånger per minut. Dock kan denna hastighet emellanåt öka
tillfälligt vilket kallas Glitch (tekniskt missöde).
Då dessa pulsaren av neutronstjärnor uppför sig
likartat överallt och verkar vara synkroniserade storleksmässigt, massamässigt
och hastighetsmässigt bör detta fenomen som forskarna nu hittat och som kallas
glitch vara universellt (min anm).
De australienska
astronomernas analys (2019) gjordes av observationer från 2016.
Forskarna observerade hur neutronstjärnan saktar ner
i rotationshastighet lite innan en större ökning av hastighet inträffar.
Därefter denna acceleration av hastigheten som följer av inbromsningen tidigare
går sedan hastigheten tillbaks till normalhastigheten en snurr av ca 43 000
gånger per minut.
Resultaten föreslogs att denna ”nedgång” är orsaken till
den hastighetsökning som tillfälligt sker. En eftersläpning vilken kommer av
någon effekt från stjärnans inre.
Tidigare studier har förutsagt denna process som
trolig att roterande neutronstjärnor bromsar och gasar. Men denna nya studie markerar de första
realtidstudierna och bekräftar förutsägelserna av att detta skeende existerar.
Laget från den senaste studien säger att denna
observation kan leda till nya teorier för att förklara neutronstjärnor och
deras buggar i hastighetssnurrande.
Säkert kan det så men kan vi förstå eller säkert
veta vad som pågår inuti en pulsar eller neutronstjärna (min anm). Jag tvekar.
Bild från Vikipedia på pulsaren neutronstjärnan Vela
En radioblixt (eng. Fast Radio Burst, FRB) är ett
astrofysikaliskt fenomen vilket ger en kort puls av radiovågor med en längd av
några millisekunder från en riktning som inte kan förutses med den kunskap vi
har i dag.
De källor man hittills lyckats lokalisera har
befunnit sig i avlägsna galaxer och varit extremt intensiva men har inte
upprepats. Det är okänt hur radioblixtarna uppkommer.
Astronomer använder numera artificiell intelligens
för att lokalisera källan till fenomenet som ingen kan förklara men som det
finns teorier om hur de uppkommer.
Wael Farah, doktorand vid Swinburne University of
Technology i Melbourne, Australien har utvecklat ett system för att använda
datorer med artificiell intelligens för att se ett mönster på var blixtar uppstår
och detektera dessa.
Farahs system programmerade Molongloteleskopet att
upptäcka FRBs och växla över till dess mest detaljerade inspelningsläge för att
få de bästa bilderna hittills på händelserna.
Baserat på data, förutspådde forskarna att mellan 59
och 157 teoretiskt detekterbara FRBs blixtrar över vår sky sker dagligen. Men
att förutsäga var de sker har inte lyckats. Forskarna använde också de omedelbara
upptäckterna för att söka effekter då de sker i data från röntgen, optiska och
andra radioteleskop i hopp om att hitta
några synliga evenemang kopplade till FRBs innan dessa sker. Men har inte
lyckats finna något som visar att nu sker det snart.
Deras forskning visade dock att en av de mest
säregna (och frustrerande, för forskningsändamål) drag av FRBs verkar vara
riktigt: signaler upprepar sig aldrig igen från exakt samma position.
Min egen reflektion av fenomenet är att undra vad som
finns därute och vad sker där? Är det något bortom tid och rum som stör eller
som håller vår verklighet på plats. Är det utbrott av något i universum i sin
helhet som kan jämföras med åska över Jorden. Inte heller åskblixtars
nedslagsplats kan förutses om vi nu inte sänder upp åskledare då kan de i till
viss mån styras.
Bild från Vikipedia citat: FRB 010724 (även kallad
Lorimer burst efter upptäckaren) var den första radioblixt man upptäckte. Man
kan se att vågor med hög frekvens har anlänt före de med lägre frekvens.
Mysteriet med mörk materia är en av de mest
frustrerande inom fysik då tecken på att den finns existerar men inte vill visa
sig.
Ett förslag på hur man ska förklara några av
utmaningarna som mörk materia är innebär att försöka förklara och visa att den
uppstod ögonblicket före Big Bang alternativt fanns före BigBang. Detta skulle
enligt mig (min anm) då kunna ge tankar på att denna plus mörk energi är
förklaringen till BigBang utifrån att något hände i detta.
Big Bang är enligt den mest populära förklaringen
till hur universum började i en ögonblickshändelse singularitet som resulterade
i en ännu accelererande expansion.
Om då mörk materia kom först (alt. fanns innan
BigBang) förändrar detta hur forskare ska söka ämnet. Studien avslöjade en tidigare okänd anslutning mellan partikelfysik och astronomi”, vilket beskrivs av författaren
Tommi Tenkanen fysiker vid Johns Hopkins University.”Om mörk materia består av partiklar
som fanns före Big Bang, kan det påverka hur galaxer är fördelade i universum.
Detta kan då användas i sökandet för röja dess identitet och ge slutsatser om
tiden före Big Bang. ”Om mörk materia är en kvarleva av Big Bang bör forskare kunna
se en direkt signal av mörk materia i olika partikelfysikexperiment redan”, säger
Tenkanen.
Det faktum att forskarna ännu inte har sett en sådan
signal är oroande (det kan visa att slutsatsen är fel min anm).
Men Tenkanen säger även att hans modell kan peka på
en annan strategi att tackla den mörka materiafrågan. Detta genom fokus på
astronomiska observationer.
I synnerhet, säger han att han ser han en potential
i den Europeiska rymdorganisationens Euklides rymdteleskop som är planerad att
starta i 2020. Euclid är utformad för att scanna kanterna av universum
innebärande att låta forskare se tillbaka ca 10 miljarder år och utifrån detta
söka tecken på mörkmateria aktivitet.
Jag (min anm) anser att mörk materia är ett
tillstånd av vanlig materia vi ännu inte förstår. Om den nu finns. Mörk materia
kan även vara en felanalys vilket just därför pekar på något som egentligen
inte finns. Jag tror att båda dessa slags förklaringar är möjliga. Men jag
anser däremot helt säkert att varken mörk energi eller mörk materia är något
konstigt som finns utanför vår nuvarande föreställningsvärld. Antingen finns
dessa ting inte eller är det en konsistens av materia och energi av helt
vanligt slag.
Bild från vikipedia på Euclid rymdteleskopet vilket
ska lanseras 2020 och nämns om ovan.
Forskare vid University of Tokyos Institute of
Astronomy har använt ett antal teleskop för att resa bakåt till universums
barndom. Bland annat användes rymdteleskopet Spitzer för att söka i det
infraröda våglängdområdet och radioteleskopgruppen Alma, Atacama Large
Millimeter/Submillimeter Array i Chile.
Utöver dessa har även Very Large Telescope, som i
själva verket består av fyra samverkande teleskop på 8,2 meter placerade i
formation vid Paranalobservatoriet i Chile använts. Det blev upptäckter av 39 mycket
stora hittills dolda galaxer som redan fanns 2 miljarder år efter BigBang (
BigBang inträffade för 13,7 miljarder år sedan enligt dagens kunskaper).
De här upptäckterna står i konflikt med de nuvarande
modeller för denna tids utveckling, och kommer att hjälpa oss med detaljer som
hittills har saknats, säger astronomen Tao Wang vid University of Tokyo i ett
pressmeddelande.
Vid denna tid var de nu upptäckta galaxerna de
största i universum. Men i dag är de så gamla (avståndet så stort från oss i
ljusår räknat) att ljuset från dem är
väldigt svagt beroende på avståndet (ljuset har tagit ca 12 miljarder år att nå
oss).
Universums
expansion gör även att det synliga ljuset sträcks ut och så småningom blir infrarött
(sett från oss). Sträckningen av det infraröda fältet kan avslöja hur långt
bort ljuskällan ligger och därmed också åldern på när ljuset sändes ut.
Ju större galax desto större är även det svarta hål
som ligger mitten. Det innebär att man också kan studera dettas evolution.
Detta genom att jämför dettas utveckling mot galaxer vars ljus inte ligger så
långt bort i ljusår.
Frågan jag ställer mig är även varför det finns ett
svart hål i centrum av alla galaxer vilket vi hittills upptäckt. Säkert bör det
ha med bildandet av galaxer att göra. Men någon förklaring på fenomenet finns
inte.
Bilden är från Vikipedia och visar ALMA
radioteleskopgrupp i Atacamaöknen i Chile.
Jupiter är en gasplanet och den största planeten i
vårt solsystem med sin plats mellan Mars och Saturnus. Astronomer har
observerat denna gasjätte i sekler men ännu är det en mystisk värld vi inte
helt förstår.
Astronomer har inte definitiva svar på till exempel
varför molnband och stormar ändrar färg eller varför stormar krymper i storlek.
Den mest framträdande stormen den stora röda fläcken har sedan den upptäcktes
under 1800-talet minskat något i storlek (man kan undra hur stor den var från
början eller hur den bildades, Kanske den funnits i en storlek vi inte anar
sedan Jupiter bildades (min anm).
Denna stora storm är fortfarande tillräckligt stor
för att svälja jorden. Den röda fläcken är förankrad i en orolig atmosfär som
drivs av värmestegring från Jupiters djupa inre som driver värmen upp i den turbulenta
atmosfären.
Ett skeende som inte händer på Jorden. Detta då vi
ligger närmre solen är det solens värme som får vår atmosfär att reagera.
Jupiters övre atmosfär är ett färgband av moln vilka
har olikartade vindhastigheter och i omväxlande riktningar (troligen är detta
anledningen till de olikartade färgerna som uppstår utifrån vindhastighet,
vindriktning och detta utifrån innehållet i vindarna min anm) . Dynamiska
funktioner som cykloner och anticykloner (högtryckstormarna som roterar moturs
på södra halvklotet) finns i överflöd. Banden skapas av skillnader i tjocklek
och höjd av ammoniak is molnen. De färgglada banden som flyter i motsatta
riktningar på olika breddgrader, beror på olika atmosfärstryck (och enligt mig
vindhastighet och vindriktning min anm) . Ljusare band stiger högre och har
tjockare moln än de mörkare banden.
Bland de mest slående funktionerna i bilden på
Jupiter är de rika färgerna på molnen som rör sig mot den stora röda fläcken. En
storm rullande moturs mellan två band av moln. Dessa två molnband över och
under den stora röda fläcken rör sig i motsatta riktningar. Det röda bandet
ovanför och till höger (nordost) av den stora röda fläcken innehåller moln som rör
sig västerut och runt norra delen av den gigantiska stormen. De vita molnen
till vänster (sydväst) av stormen rör sig österut söder om platsen.
Alla Jupiters färgglada molnband i den här bilden är
begränsade till norr och söder av jetströmmar som förblir konstanta, även när
banden ändrar färg. Banden är alla åtskilda av vindar som kan nå hastigheter på
upp till 644 kilometer per timme.
Jupiter är därmed en stormig stor färgglad gasplanet
vi ännu inte helt förstår.
Bild från Vikimedia på Jupiter tagen av
Hubbleteleskopet.
Vintergatan har alltid skildrats som en platt
spiralformad disk därav namnet spiralgalax.
Men då vi inte kan fotografera av den utifrån som vi
kan av andra galaxer har vi tänkt oss hur den ser ut utifrån vissa mätningar
och andra likartade galaxer som ex Andromediagalaxen som antas vara mycket lik
Vintergatan i form.
Nu har dock Warszawas universitet använt sig av
jättestjärnor för mätning för att visa galaxens verkliga form.
Att kartlägga en galax är av förklarliga skäl inte
en helt enkel uppgift. Vår tidigare syn på Vintergatans utseende har byggt på
observationer av 2,5 miljoner stjärnor att ställa mot de 2,5 miljarder som kan
finnas i klustret Vintergatan. För att få fram en mer korrekt återgivning har
Dorotea Skowron och hennes team mätt
avståndet till cepheider . Det är de unga jättestjärnorna som många gånger lyser tusentals gånger
starkare än vår egen sol och är synliga även i galaxens utkant.
Då dessa stjärnors ljusstyrka varierar har detta
kunnat användas för att fastställa avståndet till andra galaxer.
Stjärnornas regelbundna pulser har gett en mer exakt
bild av Vintergatans sammansättning och vår galax visar sig då vara tilltufsad
av någonting.
– Våra resultat visar att Vintergatan inte är platt,
utan när man kommer långt ut från galaxens centrum så är ser den skev och
vriden ut. Skevningen kan ha uppstått genom tidigare möten med satellitgalaxer,
intergalaktisk gas eller mörk materia, säger Przemek Mroz som ingår i teamet.
Troligen är det helt riktigt att en eller flera
galaxer har krockat och gett Vintergatan sin form (min anm).
Bild Ej på Vintergatan men en tydlig bild på galaxvridning. I detta fall på galax NGC 2623 vilken fått sin ovanliga och vridna form som resultatet av en stor
sammanstötning och efterföljande samgående mellan två separata galaxer. Galaxen
finns i Krabbans stjärnbild 250 miljoner ljusår bort. Denna bild visar
tydligare vad som menas med vriden galax än en bild på Vintergatan gör. Vi ska
även komma ihåg att vi själva finns i Vintergatan och därför inte kan
fotografera hela Vintergatan utifrån.
Det var precis innan midnatt den 11 April 2019 då Israel Aerospace Industries mission control
center i Yehud, Israel förstod att deras månfarkost kraschade på månen istället
för att landa på den.
Resultat en laglig (förstår ej att det kan vara det?)
spridning av björndjur på månens yta.
Som väl är hade det inte sas det som planerats in
att medtaga en del dna med sig från
skilda växter och djur i experimentsyfte. Troddes det.
Men det hade skickats med en del dna likväl fast
detta skulle göras i en framtida farkost.
Några veckor
innan hade Spivack genom stiftelsen Arch likväl inkluderat DNA i nyttolasten.
Hektar en av forskarna och en ingenjör av Spivack's
team lade ett tunt lager av epoxiharts mellan varje lager av nickel, en
syntetisk motsvarighet av det fossiliserade trädens harts som bevarar forntida
insekter. I kådan stoppade de hårsäckar och blodprov från Spivack och 24 andra institut.
Prov som säger han representerar olika genetiska tvärsnitt av mänskligt dna dessutom
några torkade björndjur och prover från stora heliga platser, som Bodhi trädet
i Indien. Några tusen extra uttorkade björndjur strös på band som fästes i
kådbanden.
Vid den israeliska månlandaren Beresheet krasch i
våras spreds en stor mängd trögkrypare ) björndjur) ut på månens yta. Kanske
lever de fortfarande. Björndjur är kanske de mest livskraftiga djur som finns.
De kan överleva i vakuum, uttorkade, kyla och hetta. Nästan inget tar död på
dem.
Jag anser att denna krasch på månen förstörde
möjligheten för framtida forskare att säkert veta om björndjur som kanske en
gång hittas där är från jorden eller redan fanns på månen. DNA som sändes kan
tror jag muteras och bilda någon form av nya björndjur vilket även det kan lura
framtida forskare till tron att det fanns liv innan denna krasch.
Jag anser att denna krasch med sin last för all
framtid förstört möjligheten att säkert veta om månens ursprungligen innehöll
dna eller liv. Israel tog med liv och spred på månen. Klanteri av oförlåtligt
slag i rymdforskningens historia. Det går inte att göras ogjort.
Bild på björndjur från Vikimedia.
Sedan uppfinningen av radion har astronomer lyssnat
på skilda radiofrekvenser i syfte att höra om någon därute söker kontakt eller
finns där. Men ännu har inga signaler kommit på de kända frekvenserna från
rymden som får oss att misstänka att någon finns därute. Ensamheten som jordbor
består.
Men om
intelligent utomjordiskt liv existerar kan dessa utomjordingar använda andra
former av teknik för att kommunicera eller söka kontakt. Vilka kan bara
fantasin begränsa. Då de är okända varelser kan deras teknik även vara okänd
för oss.
Men en signalform som kan användas och vi nu kan
upptäcka om den används är lasertekniken. Vi kommer att upptäcka ifall
laserstrålar är en teknik som används av eventuella utomjordiska intelligenser
för kontaktförsök.
Genombrott i att lyssna av detta kommer utifrån det
omfattande sökandet för utomjordisk intelligens (SETI) programmet.
Teleskopet som använts i de försök som nu arbetats
fram för att avsöka efter laserkontakt är Telescope Array System (VERITAS) vid
Fred Lawrence Whipple observatoriet i Amado, Arizona.
En stjärna med sitt solsystem vilken varit mycket
uppmärksammad senaste åren är Tabbys star vilken visat på ljusdämpning då och
då har avsökts i syfte att finna signalering med laserblinkande därifrån.
Om någon sänder lasersignalering från något
solsystem har vi nu mycket känslig utrustning för att upptäcka det. Avsökning
pågår solsystem för solsystem,
Men finns det något att finna däruppe (min anm)? Jag
tvekar!
Bilden är från Vikipedia och är på VERITAS Telescope
Array System (VERITAS) vid Fred Lawrence Whipple observatoriet i Amado, Arizona
vilket omnämns ovan.
Astronomer har hittat en närliggande exoplanet som
kan vara möjlig för jordiskt liv att leva på.
Det var en internationell grupp av astronomer som upptäckte
planeten med hjälp av NASAS satellitteleskop TESS tidigare i år när detta
riktades mot stjärnbilden hydran vilken finns ungefär 31 ljusår från jorden.
Exoplaneten som finns i ett solsystem med solen GJ
357 som moderstjärna och fick beteckningen GJ 357 d. Den antas vara ca två
gånger större än jorden. Dess massa beräknas vara sex gånger större än Jordens
massa.
Belägenheten är i den yttre kanten av denna stjärnas
”beboeliga zon”, och forskarna antar att denna planet kan ha flytande vatten på
ytan. Om planeten har en tät atmosfär kommer framtida studier att visa.
Här finns även några andra planeter i detta
solsystem. GJ 357 b och GJ 357c men de finns ej i den zon runt sin sol vi
kallar den för jordiskt liv möjligt beboeliga zonen runt en stjärna.
Själv tvivlar jag inte på att det finns planeter
därute som vi utan större problem skulle kunna kolonisera. Planeter med syre
och vatten och en behaglig temperatur.
Planeter vi kan plantera växter på och kolonisera
med djur på och skapa kretslopp.
Men jag tvivlar inte heller på att vi är unika och
att det redan finns liv därute på någon planet tror jag inte på.
Bild från Wikimedia och en fri sådan på hur det kan se ut i solsystem GJ 357.
Bilden ovan visar hur vår region av universum ser ut?
Det är en ny karttyp som gjorts utifrån storskaliga galaxrörelser i vårt närliggande
universum.
Kartan spänner över 600 000 000 ljusår där
Vintergatan ses på stjärnbilden Jungfruns
kluster av galaxer i en än större grupp av galaxer.
I Detta område finns även det massiva Coma Clustert
och det omfattande Perseus clustert av galaxer.
Här ses även en stor region nästan tom på galaxer vilket
kallas det lokala tomrummet.
Jag själv tycker bilden får tankarna att gå till en
levande orgasm. Byggt som innanmätet av en stor mage eller inälvssamling.
Man kan anser jag få tankarna till att universum kan
vara en makrostor organism där allt hör ihop. Jag tycker bilden är kuslig.
Bilden kommer från NASA vilka publicerar dagens bild
varje dag på olika objekt eller rymdrelaterade ting på adressen på denna länk.
En mycket het planet med formen som en fotboll
(amerikansk fotboll) har upptäckts vilkens hetta förvånar. Om formen har sin
utgångspunkt av att den är så het förtäljer inte upptäckten.
Men hettans styrka kommer enligt rön av att tungmetaller
stigande upp genom planetens atmosfär. Detta till skillnad mot på Venus där värmen
kommer från solen och hålls kvar på planeten av en väldigt tjock atmosfär. En atmosfär
bestående på Venus av upptill 96 procent
av koldioxid vilket ger Venus en mycket hög växthuseffekt.
Observationerna av planeten ovan vilken har namnet WASP-121b
är gjorda av NASA:s Hubbleteleskop vilket
avslöjade mystiska gasutsläpp av magnesium och järn från planetens yta.
WASP-121b är en exoplanet belägen 850 ljusår från
jorden, i stjärnbilden Akterskeppet. Planeten är klassificerad som en het Jupiter med en
temperatur på 2 500°C varmt nog för att smälta järn.
Observationerna visade som beskrevs ovan
tungmetaller tyngre än väte och helium som avdunstar från denna planet ut i
rymden. Planeten ligger mycket nära sin sol WASP-121.
Tungmetaller har tidigare setts i andra heta så
kallade heta jupitrar ( namnet kommer ur
att de är stora gasplaneter likt vår Jupiter i vårt solsystem) men då endast i
de lägre atmosfärskiktet”, säger forskaren David Sing på Johns Hopkins
universitet i Baltimore, Maryland. ”Från WASP-121b ser vi magnesium och järngas så
långt bort från planeten att det visar att gravitationen inte kan hålla denna
kvar vid planeten”.
Ultraviolett ljus från stjärnan (WASP-121) är
ljusare och varmare än solen (jämfört med vår sol) och värmer den övre
atmosfären och får som resultat att gasen lämnar planeten.
När det gäller WASP-121b är väte och heliumgas
utflödet nästan som en flod och drar ovanstående metaller med sig uppåt och
bort. ”Det är en mycket effektiv mekanism för massförlust” säger forskarna.
Massförlust av tungmetaller mm.
Jag anser att närheten till sin sol får detta skeende
av hetta och massförlust av metallgas mm och troligen ska formen på planeten
ses komma som effekt från detta skeende och avstånd från sin sol.
Bilden är från Vikipedia och visar en föreställning
av WASP-121b, gjord av en okänd konstnär.
Tills nu och med det vetande vi tillskansat oss med
modern vetenskap har det ansetts att månen formades 150 miljoner år efter
solsystemets skapelse vilket var för 4,5 miljarder år sedan. Men nu visar en ny studie att månen sannolikt är 100 miljoner år äldre än man tidigare antaget
(den formades 50 miljoner år efter solsystemet) vilket blir ca 50 miljoner år
efter jordens tillblivelse.
Det innebär att kraschen av den himlakropp (troligen
en planet av Mars storlek) som kraschade
med jorden och resulterade i månen ha skett 50 miljoner år efter att jorden
bildats och jorden då fortfarande till stor del inte var fast (min anm). Men
kanske den inte var fastare 100 miljoner år senare heller då den enligt
tidigare beräkningar kraschade med jorden.
Under Apollo 11-uppdraget 1969 (första
månlandningen) tog astronauterna med sig 21,55 kilo materia från månens yta. Även
vid senare månlandningar till och med den sista färden i dec 1972 tog astronauter
med sig materia tillbaka. Materia som sedan dess undersökts i skilda projekt
och nu senast vid institutet för geologi och mineralogi vid Kölns universitet
där resultatet blev månens tillblivelseålders förändring.
Analyserna av den kemiska sammansättningen av detta
material visade att månens ålder måste omvärderas. Resultaten visar att månen
började bildas redan 50 miljoner år efter att det övriga solsystemet bildades för 4,56 miljarder år sedan. Om detta då motsäger teorin att en himlakropp
kraschade med jorden och månen då bildades säger inte dessa nya fakta. Men
troligen ligger den teorin fast.
Vad som mätts för att få resultatet är den
radioaktiva isotopen hafnium vilken ger tidsangivelse utifrån hafnium och
volfram vilka i sig utgör naturliga ”atomklockor” då isotopen hafnium-182 bryts
ned till volfram-182 över känd tid.
Det vore intressant att i den rapport som nu
framlagts veta om forskarna nu behöver ändra teorin om månens bildade genom en
planet i storlek av Mars kollision med jorden resulterade i månen.
Bilden är en vacker anser jag. En vinterbild på ett
landskap med månen i skyn.