Bild https://english.cas.cn Månprovsreturuppdrag med tillhörande
uppskattningar av vattenhalten. (Bild av Prof. HU Sens grupp)
Denna banbrytande forskning utfördes av ett team
under ledning av professor HU Sen från institutet för geologi och geofysik vid
den kinesiska vetenskapsakademin. Forskarnas resultat som publicerats i Nature
visar att källan till CE6-stobasalterna innehåller 1-1,5 μg.g⁻¹ vatten, vilket
tyder på att månens bortre mantel är torrare än den som alltid ligger i
riktning mot Jorden. Detta resultat kan ge en viktig inblick i hur månen
bildades och den termokemiska utvecklingen.
Under de senaste två decennierna har omfattande
studier av månprover från den sidan mot jorden visat på en mycket heterogen
fördelning av vatten i månens inre, med koncentrationer som sträcker sig från
cirka 1 till 200 μg.g⁻¹.
Noterbart är att jordskorpan som exponeras vid ytan
av Procellarum KREEP Terrane på månens framsida i förhållande till Jorden har
en högre toriumkoncentration (Th) än de andra två primära geokemiska
provinserna på månen: Feldspathic Highlands och South Pole-Aitken (SPA) Basin
på månens bortre sida.
Både Th och vatten anses vara inkompatibla element
under magmatiska processer vilket innebär att de företrädesvis stannar kvar i
smältan snarare än att inkorporeras i kristalliserande mineraler. Detta
geokemiska beteende tyder på att manteln under SPA-bassängen, på månens
baksida, kan innehålla mindre vatten.
Studien genomfördes i samarbete med Nanjing
University och stöddes av National Natural Science Foundation of China, Strategic
Priority Research Program of the Chinese Academy of Sciences och andra
finansieringsorgan.
Jag
misstänker att resultatet av att merparten av månens vatten finns på den sida
som alltid är riktad mot jorden beror på tidvattenseffekten att Jordens tidvattenseffekt
(gravitation) dragit mestadels av månens vatten till den sida som alltid är
vänd mot Jorden.