Bild https://www.nasa Optisk koherenstomografibild av ögonglobens
baksida (överst) och tjockleken på ögats mittvägg (nederst) från
SANSORI-undersökningen. Universitetet i Montreal
När astronauterna började tillbringa sex månader och mer ombord på den internationella rymdstationen började de märka förändringar av sin syn. Många upptäckte till exempel att de behövde starkare läsglasögon under arbetets gång. Forskare som studerade detta fenomen identifierade en svullnad i synervens huvud vilket är där synnerven kommer in i näthinnan och även tillplattning av ögonformen. Dessa symtom blev kända som Space-Associated Neuro-Ocular Syndrome (SANS).
I en undersökning benämnd MHU-8-undersökningen från JAXA (Japan Aerospace Exploration Agency) har undersökts förändringar i DNA och genuttryck hos möss efter rymdfärder. Man fann då förändringar i synnerven och näthinnevävnaden. Forskare fann också att artificiell gravitation kan minska dessa förändringar och kan fungera som en motåtgärd vid framtida uppdrag.
Dessa och andra studier kan i slutändan hjälpa
forskare att förebygga, diagnostisera och behandla synnedsättning hos
besättningsmedlemmar på rymdstationer mm och även hjälpa människor på jorden som har
dessa problem.
Artificiell gravitation måste finnas i de skepp med mänsklig last som i framtiden åker till Mars. Även rymdstationer i rymden likväl som på månen eller Mars måste ha detta för hälsans skull. Så här har forskarvärlden och ingenjörer en utmaning.