Stjärnan MP Musca är inte ensam trots allt.

 

Bild https://www.cam.ac.uk/ Astronomer har upptäckt en gigantisk exoplanet – mellan tre till tio gånger större än Jupiter. Exoplaneten finns dold i den virvlande skiva av gas och stoft som omger den unga stjärnan MP Musca.

Tidigare observationer av MP Musca som befinner sig 319 ljusår bort tydde på att den inte hade några planeter i omloppsbana och är omgiven av ett moln av gas och stoft. 

En andra undersökning av MP Musca, med hjälp av en kombination av data från ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) och från europeiska rymdorganisationen ESA:s Gaia-uppdrag visar att stjärnan trots allt inte är ensam. 

Det internationella forskarlaget under ledning från University of Cambridge har nu upptäckt en stor gasjätte i stjärnans protoplanetära skiva: det moln av gas, stoft och is som finns omkring nya stjärnor där planetbildning kan ske. Detta är första gången som Gaia har upptäckt en exoplanet inuti en protoplanetär skiva. Resultatet av upptäckten publicerades i tidskriften NatureAstronomy,

Här beskrivs att liknande metoder kan vara användbara i jakten på unga planeter runt andra nybildade stjärnor. Dr Álvaro Ribas från Cambridges Institute of Astronomy, vilken ledde studien har specialiserat sig på att studera protoplanetära skivor. "Vi observerade den här stjärnan för första gången när vi lärt oss att de flesta protoplanetära skivor består av  ringar och tomrum och jag hoppades hitta egenskaper runt MP Muscas skiva som kunde antyda närvaro av en eller flera planeter", beskriver han.

Med hjälp av ALMA observerade Ribas den protoplanetära skivan runt MP Musca första gången under  2023. Observationen visade en ung stjärna till synes helt ensam i universum. Dess omgivande skiva visade inga av de luckor där planeter kan ha bildats och skivan var helt platt och utan några synliga drag.

"Våra tidigare observationer visade en tråkig, platt skiva", beskriver Ribas.

 – Men vi tyckte att det var konstigt, eftersom skivan är mellan sju och tio miljoner år gammal. I en skiva av den åldern  förväntades vissa tecken på att planeter bildades. De nya observationerna 2025 visade nu ett hålrum nära stjärnan och två luckor längre ut som inte upptäckts i  observation 2023 vilket tyder på att MP Musca kanske likväl inte är en ensam stjärna.

Samtidigt letade Miguel Vioque som är forskare vid Europeiska sydobservatoriet efter en annan pusselbit. Med hjälp av data från Gaia fann han att MP Musca "vinglade".

"Min första reaktion var att jag måste ha gjort ett misstag i mina beräkningar, eftersom MP Musca antogs ha en tom skiva", beskriver Vioque. "Jag höll på att revidera mina beräkningar när jag såg Álvaro hålla ett föredrag där han presenterade preliminära resultat av ett nyupptäckt inre hålrum i skivan, vilket innebar att det vinglande jag upptäckte var verkligt och kunde  orsakas av en planet som håller på att bildas."

Med hjälp av en kombination av observationerna från Gaia och ALMA, tillsammans med en del datormodellering, beskriver forskarna nu att vinglandet troligen orsakas av en gasjätte med en massa tio gånger mindre än Jupiters kretsande runt stjärnan på ett avstånd på mellan en och tre gånger jordens avstånd till vår sol. Forskningen stöddes delvis av EU:s Horizon-program, Europeiska forskningsrådet och UK Science and Technology Facilities Council (STFC), som är en del av UK Research and Innovation (UKRI).

Troligen finns fler små galaxer omkring Vintergatan än vi hittat.

 

Bild wikipedia Vintergatsbandet i riktning mot stjärnbilden Skytten.

Det  finns troligen fler små galaxer i Vintergatan än vad forskarna antagit eller observerat enligt en ny forskningsrapport.

Kosmologer vid Durham University använde i studien en ny teknik som kombinerar de mest högupplösta superdatorsimuleringarna som finns tillsammans med ny matematisk modellering för att förutsäga existensen av ej ännu hittade galaxer.

Deras resultat tyder på att det borde finnas 80 eller kanske upp till 100 fler satellitgalaxer i omloppsbana runt Vintergatan vilket är fler än som hittats till i dag.

Om dessa saknade galaxer kan hittas av teleskop kan det ge starkt stöd för teorin om Lambda Cold Dark Matter (LCDM), som förklarar universums storskaliga struktur och hur galaxer bildas. 

Forskningsresultatet presenterades under fredagen den 11 juli 2025 vid Royal Astronomical Society's National Astronomy Meeting vid Durham University. 

Studien utgick från LCDM-modellen där vanlig materia i form av atomer endast utgör 5 procent av universums totala innehåll, 25 procent är kall mörk materia (CDM) och resterande 70 procent är mörk energi.

I modellen bildas galaxer i centrum av gigantiska klumpar av mörk materia som kallas halos. De flesta galaxer i universum är dvärggalaxer med låg massa varav de flesta är satellitgalaxer som kretsar runt en större galax, som Vintergatan.

Forskaren Dr Isabel Santos-Santos vid Institute for Computational Cosmology, Department of Physics, Durham University, beskriver: "Vi vet att Vintergatan har omkring 60 bekräftade satellitgalaxer, men enligt beräkningar borde det finnas dussintals fler kretande runt Vintergatan som ännu ej har upptäckts på grund av dess ljussvaghet. Om våra förutsägelser stämmer, ger det mer tyngd åt Lambda Cold Dark Matter-teorin om hur strukturer bildas och utvecklas i universum. Astronomer kan nu  använda de nya datan för förutsägelser som ett riktmärke för att jämföra  ny data som samlas in. En dag  kanske vi kan se dessa "saknade" galaxer, vilket skulle vara enormt spännande och kunna berätta mer om hur universum kom till som vi ser det idag” beskriver Santos-Santos.

Begreppet LCDM är hörnstenen i vår förståelse av universum. Det har lett till standardmodellen för kosmologi och är den mest accepterade modellen för att beskriva universums utveckling och struktur i stora skalor.

Det verkar som om det fanns eller finns mer vatten på Mars än vi trodde.

 

Bild wikipedia Mars Global Surveyor visar spår av vatten på Mars yta 

Upptäckten av mer än 15 000 kilometer uråldriga flodbäddar på Mars tyder på att den röda planeten en gång i tiden kan ha varit mycket blötare än man tidigare trott.

Forskare såg på fluviala slingrande åsar (även kända som inverterade kanaler) över regionen Noachis Terra på Mars södra högland. Dessa tros ha bildats när sediment som avsatts av floder hårdnade och senare exponerades när det omgivande materialet eroderade.

Liknande åsar har hittats i  terräng på Mars. Detta tyder på att strömmande vatten en gång var utbrett i denna region på Mars från trolgen nederbörd som källa till vattnet.

Den nya forskningen, under ledning av Adam Losekoot doktorand vid Open University, och finansierad av UK Space Agency. Studien  presenterades nyligen vid Royal Astronomical Society's National Astronomy Meeting 2025 i Durham. 

Resultatet tyder på att ytvattnet kan ha varit stabilt i Noachis Terra under övergången mellan Noachian och Hesperian, en period av geologiska och klimatiska förändringar för cirka 3,7 miljarder år sedan."Vårt arbete är ett nytt bevis på att Mars troligen en gång var en mycket mer komplex och aktiv planet än den nu är vilket är ", beskriver Losekoot.

Det faktum att åsarna bildar omfattande sammanlänkade system tyder på att vattenförhållandena måste ha varit relativt långlivade vilket innebär att Noachis Terra upplevde varma och våta förhållanden under en geologisk period.

Fyndet utmanar befintliga teorier som säger att Mars generellt sett var kall och torr med några dalar som bildats av smältvatten från istäcket under sporadiska, korta perioder av uppvärmning.

NU bör det avslöjas om det finns liv i Venus moln, mycket tyder på att det kan finnas.

 

Bild wikipedia molnstrukturen i Venus atmosfär, synlig genom ultraviolett avbildning.

Under de senaste fem åren har forskare upptäckt förekomsten av två potentiella biomarkörer i Venus moln i form av gaserna fosfin och ammoniak. Gaser som på jorden bara kan uppstå genom biologisk aktivitet eller industriella processer.

Biomarkörernas  existens i Venus moln kan inte förklaras ur kända atmosfäriska eller geologiska fenomen, därför har  professor Jane Greaves vid Cardiff University och hennes team planerat ett sätt att undersöka detta. Vid Royal Astronomical Societys National Astronomy Meeting 2025 i Durham beskrev de ett nytt uppdragskoncept av planeringen för att söka och kartlägga fosfin, ammoniak och andra gaser som är rika på väte och som inte borde finnas på Venus.

Planeringen innebär att man bygger en sond i CubeSat-storlek med en budget på 50 miljoner euro för att låta sonden följa med i Europeiska rymdorganisationens EnVision-uppdrag som är planerat till 2031. VERVE (Venus Explorer for Reduced Vapours in the Environment). Sonden skulle sedan lossna vid ankomsten till Venus och utföra en oberoende undersökning, medan EnVision undersöker planetens atmosfär, yta och inre.

"Våra senaste data har hittat flera bevis av ammoniak på Venus, med potential för att det kan existera i de livsmöjliga delarna av planetens moln", beskriver professor Greaves.

– Det finns inga kända kemiska processer för produktion av vare sig ammoniak eller fosfin utan liv eller industiprocesser så det enda sättet att säkert veta vad som är ansvarigt för gaserna är att åka dit. Även om temperaturen på planetens yta ligger runt 450 °C, kan den ligga mellan 30 °C och 70 °C på cirka 50 km höjd från Venus yta och här är ett atmosfärstryck som liknar jordens.

Under dessa förhållanden skulle det vara teoretiskt möjligt för "extremofila" mikrober att överleva och potentiellt stanna kvar i Venus moln efter att ha dykt dit upp under planetens mer tempererade förflutna.

Men det enda sättet att veta säkert, beskriver Venus-forskarna, är att skicka en sond för att ta reda på det.

Tyvärr finns ej något beslut just nu på att detta ska ske. Vi får hoppas det finns möjlighet att en CubeSat-satellit kan få lifta i EnVision- uppdraget 2031.  

Stora flygplatser avslöjar vår existens för utomjordingar

 

Bild   wikimedia Parabolantenn för flygtrafikledningsradar, Heathrow airport, London, Storbritannien. Den böjda parabolen är den primära radarn som lokaliserar flygplan. Den mindre rektangulära antennen på toppen är den sekundära radarn, som förhör flygplanets transponder för att identifiera flygplanet.

Radarsystem som används av civila flygplatser och vid militära operationer avslöjar oavsiktligt vår existens för potentiellt avancerade utomjordiska civilisationer om dessa  har ett radioteleskop riktat mot oss  visar ny forskning.

I studien undersöktes hur elektromagnetiskt läckage skulle kunna se ut för utomjordingar upp till 200 ljusår från jorden om de hade toppmoderna radioteleskop som våra. Teoretiskt sett tyder det  på att detta är hur långt vi skulle kunna titta för att upptäcka utomjordingar som har utvecklats för att använda en liknande nivå av teknik som vår.

Preliminära resultat som avslöjades vid Royal Astronomical Society's National Astronomy Meeting 2025 i Durham visar hur världsomspännande flygnav som Heathrow, Gatwick och New Yorks JFK International Airport ger ledtrådar om vår existens.

Genom att noggrant simulera hur dessa radarsignaler sprids ut från jorden över tid och rum tittade forskarna på hur synliga de skulle vara från närliggande stjärnor som Barnards stjärna och AU Microscopii.

De fann att flygplatsernas radarsystem, som sveper över himlen efter flygplan, skickar ut en kombinerad radiosignal på 2x1015 watt, tillräckligt för att fångas upp så långt som 200 ljusår bort av teleskop som är jämförbara med radioteleskopet Green Bank Telescope i West Virginia (om utomjordiska intelligenser har teleskop som detta).

– Genom att lära oss hur våra signaler färdas genom rymden får vi värdefulla insikter om hur vi kan skydda radiospektrumet för kommunikation och designa framtida radarsystem, beskriver professor Michael Garrett vid University of Manchester.

Men ännu kan vi inte skydda våra radarsignalsystem från att sändas ut i universum så skadan kan redan vara skedd. Men avstånden gör att skadan troligen inte kan göra att besök kommer om någon finns därute som upptäckt dem och inte är helt vänliga.

Det verkar som om vintergatan befinner sig i ett hål i universum

 

Bild https://www.ras.ac.uk   Baryons akustiska svängningar (BAO) – "ljudet av Big Bang" – stöder idén om ett lokalt tomrum i universum där vi finns. Gabriela Secara, Perimeter Institute Licence type Attribution  (CC BY 4.0)

Jorden och Vintergatan kan finnas inuti ett mystiskt jättehål som gör att kosmos expanderar snabbare här än i närliggande regioner av universum, beskriver astronomer.

Teorin visar en möjlig lösning på "Hubbles lag" ( i vilken skilda mätningsmetoder ger olika svar på expansionen av universum) och kan hjälpa till att bekräfta den verkliga åldern på vårt universum som uppskattas vara cirka 13,8 miljarder år gammalt. 

Den senaste forskningen presenterad vid Royal Astronomical Society's National Astronomy Meeting (NAM) i Durham  – visar att ljudvågor från det tidiga universum, "i huvudsak ljudet av Big Bang", stöder denna idé.

Hubblekonstanten (Hubbles lag) utarbetades först av Edwin Hubble 1929 för att uttrycka hastigheten på universums expansion. Det kan mätas genom att observera avståndet till himlakroppar och hur snabbt de rör sig bort från oss.

Stötestenen är dock att extrapolering av mätningar av det avlägsna, tidiga universum till idag med hjälp av den kosmologiska standardmodellen som förutsäger en långsammare expansionstakt än mätningar av det närliggande yngre universum.

"En potentiell lösning på denna inkonsekvens är att vår galax ligger nära centrum av ett stort, lokalt tomrum", förklarar Dr Indranil Banik vid University of Portsmouth.

"Det skulle få materia att dras av gravitation mot den högre densiteten som då finns utanför tomrummet vilket leder till att tomrummet blir allt tommare över tid.

" Det ger därför sken av en snabbare lokal expansionstakt ( i mätningar från vår vintergata ex). Existensen av ett så stort och djupt tomrum är dock kontroversiellt eftersom det inte stämmer särskilt bra överens med standardmodellen för kosmologi där det föreslås att materia bör vara mer enhetligt utspridd på stora skalor.

Trots detta visar nya data som presenterats av Dr Indranil Banik, of the University of Portsmouth 2025 att baryonakustiska svängningar (BAO) "ljudet av Big Bang" stöder teorin om ett lokalt tomrum.

"Dessa ljudvågor färdades bara en kort stund innan de frös på plats när universum svalnade tillräckligt för att neutrala atomer skulle kunna bildas", förklarar han.

– De fungerar som en standardlinjal, vars vinkelstorlek vi kan använda för att kartlägga den kosmiska expansionens historia. För mer om denna spännande teori se denna länk från Royal Astronomical Society. 

Ett solsystem som vårt ses under bildning i realtid.

 

Bild https://ras.ac.uk En konstnärs avtryck av stoft och små korn i en proto planetär skiva som omger en ung stjärna. Licence type Attribution (CC BY 4.0)

En fascinerande inblick i hur ett solsystem som vårt eget kommer till har avslöjats i och med upptäckten av proto planetär skiva "bestående av småsten" runt två unga stjärnor.

Denna materia tros gradvis klumpa ihop sig över tid på ungefär samma sätt som skedde då Jupiter skapades för 4,5 miljarder år sedan, följt av Saturnus, Uranus, Neptunus, Merkurius, Venus, jorden och Mars.

De planetbildande skivorna (protoplanetära skivor), upptäcktes i  Neptunusliknande banor (avstånd från sol likt Neptunus är till vår sol) runt de unga stjärnorna DG Tau och HL Tau vilka befinner sig cirka 450 ljusår från jorden.

De nya observationerna, som beskrevs vid Royal Astronomical Society's National Astronomy Meeting 2025 i Durham, hjälper till att fylla i en saknad bit av planetbildningsteorin. 

– Dessa observationer visar att skivorna runt DG Tau och HL Tau redan innehåller stora reservoarer av planetbildande småsten ut till åtminstone Neptunusliknande omloppsbanor (avstånd från stjärnorna likvärdigt som avståndet jorden-Neptunus), beskriver forskaren Dr Katie Hesterly vid SKA-observatoriet. 

Detta är potentiellt tillräckligt för att bygga planetsystem som är större än vårt eget solsystem beskriver Hesterly.

Upptäckten ger en tidig glimt av vad Square Kilometre Array-teleskopen (SKA) i Sydafrika och Australien kommer att avslöja under det kommande decenniet med sin förbättrade känslighet och skala vilket banar väg för att studera protoplanetära skivor över hela vintergatan i aldrig tidigare skådad detalj.

– e-MERLIN en interferometeruppställning av sju radioteleskop som sträcker sig över 217 km över hela Storbritannien, anslutna med ett supersnabbt optiskt fibernätverk till  huvudkontoret vid Jodrell Bank. Observatoriet i Cheshire.visar vad som är möjligt och SKA-teleskopen kommer att ta det till nya rön, beskriver Dr Hesterly.

Den senaste forskningen är en del av PEBBLeS-projektet (Planet Earth Building-Blocks – a Legacy eMERLIN Survey) under ledning av professor Jane Greaves vid Cardiff University.