En överraskande slutsats om Venus yta

 

Bild https://www.spacevoyaging.com   Landscapes from another world: Venus's surface as seen by Venera-13. Credits: Roscos 

Venera 13 (ryska: Венера-13) var en sovjetisk rymdsond i Veneraprogrammet. Rymdsonden sköts upp den 30 oktober 1981, med en protonraket. Farkosten bestod av två delar; en satellit och en landare. I samband med att farkosten passerade Venus separerade landaren från moderfarkosten. Landaren sände data från ytan i minst 127 minuter innan den slutade sända från ytan. Moderfarkosten fortsatte förbi Venus och inledde en omloppsbana runt solen. Farkosten hade flera instrument för att studera Solen.

Nya detaljer om ytan på Venus visar på några överraskningar om geologin där, enligt ny NASA-finansierad forskning där det beskrivs rörelser i Venus ytskorpa.

Forskare förväntade sig att det yttersta lagret av Venus skorpa (yta) skulle blivit tjockare och tjockare med tiden med tanke på dess uppenbara brist på krafter som skulle driva skorpan tillbaka in i planetens inre (kontinentaldriften på Jorden existerar inte på Venus utan hela planeten är en enda platta eller skorpa). En artikeln, om forskningsresultatet har publicerats i Nature Communications  där forskarna föreslår en metamorfosprocess baserad på bergarters densitet och smältcykler (på Venus finns bara en heltäckande platta inte plattor som på Jorden).

Jordens steniga skorpa består av massiva plattor som långsamt rör sig och bildar veck och förkastningar i en process som kallas plattektonik 

 Venus yta består av ett enda stycke här finns inget som visar på  subduktion orsakad av plattektonik som på jorden, förklarade Jusin Filiberto biträdande chef för NASA:s Astromaterials Research and Exploration Science Division vid NASA:s Johnson Space Center i Houston och en av författarna till artikeln.. I studien användes datamodellering för att visa att Venus skorpa är cirka 40 kilometer tjock i genomsnitt och som mest 65 kilometer tjock.

"Det är förvånansvärt tunt med tanke på förhållandena på planeten", beskriver Filiberto, – Det visar sig enligt våra modeller att när jordskorpan blir tjockare blir botten så tät att den antingen bryts av och blir en del av manteln eller blir så varm att den smälter. Så även om Venus inte har några rörliga plattor, genomgår dess skorpa metamorfos. Detta fynd är ett viktigt steg mot att förstå geologiska processer och Venus utveckling.

 "Vi vet exempelvis inte hur mycket vulkanisk aktivitet som finns på Venus", beskriver Filiberto. "Vi antar att det finns mycket och forskning visar att det borde finnas aktivitet men vi skulle behöva mer data för att veta säkert."

Möjligen finns ingen vulkanism alls ytan ser ut som ett blankt lock enligt mig. Ett blankt lock över ett flytande innandöme.

Mars kraterytor liknar de kalla ytor på Jorden

 

Bild https://www.rochester.edu Trots de stora planetära skillnaderna kan jorden och Mars formas av några av samma grundläggande krafter och isiga processer. (Foto från Getty Images)

I en ny studie har forskare vid University of Rochester  där doktoranden JohnPaul Sleiman och Rachel Glade, biträdande professor vid institutionen för geo- och miljövetenskap vid universitetet och deras kollegor funnit att markegenskaperna på Mars ser anmärkningsvärt lika ut som de vågformade formationer som finns på jorden där denna är som kallast.

Forskarna använde i arbetet högupplösta satellitbilder för att analysera nio kraterplatser på Mars och jämförde dessa platser med platser på jorden. De fann att de vågliknande landformationerna på Mars kan ses även på Jorden. Dessa finns i kalla, bergiga områden på Antarktis och i Klippiga bergen.

Dessa mönster, beskriver Rachel  Glade, biträdande professor vid institutionen för geo- och miljövetenskap vid University of Rochester, "är detaljerade exempel på vanliga mönster som även kan ses i vardagliga vätskor som då färg droppar nerför en vägg."

– På mars är dessa formationer i genomsnitt 2,6 gånger högre än på jorden, beskriver Glade Rachel.

Forskarna visar att denna höjdskillnad är precis den siffra som förväntas om jordens fysikaliska egenskaper och Mars svagare gravitation gör att loberna kan växa sig högre innan de kollapsar på Mars. På jorden bildas formationerna när marken fryser och delvis tinar, vilket luckrar upp jorden tillräckligt för att jorden långsamt ska sjunka över tid.

Forskningen tyder på att Mars en gång kan ha haft isiga förhållanden som formade dess yta på ett sätt som liknar jordens vilket kastar ljus över planetens klimatutveckling, vattnets potentiella roll och var man ska leta efter tecken på tidigare liv.

"Att förstå hur dessa mönster bildas ger värdefull insikt i Mars klimathistoria, särskilt potentialen för tidigare frysnings- och upptiningscykler även om mer forskning behövs för att avgöra om dessa egenskaper bildades nyligen eller för länge sedan", beskriver doktorand JohnPaul Sleiman vid institutionen för geo- och miljövetenskap vid University of Rochester.

En artikel som beskriver och resultatet av studien  har publicerats i tidskriften Icarus. 

Visst kan det finnas liv långt under Mars yta

 

Forskare vid Centrum för astrofysik | Harvard & Smithsonian (CfA) och Florida Institute of Technology (FIT) kan ha listat ut hur man avgör om liv finns och var djupt under ytan på Mars, månen och andra steniga objekt i universum. Det ska inte förväxlas med att leta i  vatten på en yta.

"Vi undersökte om förhållanden som är mottagliga för livet kan existera djupt under ytan av steniga objekt som månen eller Mars eller har gjort så någon gång och hur ett sådant sökande kan göras," säger Lingam, huvudförfattare till forskningen.  "Till exempel har Mars för närvarande inte några långvariga vattenförekomster på dess yta (mer än korta perioder vid polerna då ett tunt skikt fruset vatten kan ses på vintern). Men det är känt att här finns minst en underjordisk sjö." 

Enligt Loeb en av de andra forskarna säger denne. "Både månen och Mars saknar en atmosfär som skulle tillåta flytande vatten att existera på deras ytor, men de varmare och trycksatta regionerna under ytan kan tillåta livets kemi i flytande vatten."

Forskningen kom också fram till en gräns för hur mycket biologiskt material som kan finnas i djupa miljöer under ytan och svaret är att det är litet men möjligt. Vi fann att den biologisk materiella gränsen kan vara några procent som under jordens biosfär (under jorden och atmosfären) och tusen gånger mindre än jordens globala biomassa," enligt Loeb som och tillade att cryophiles-organismer som trivs i extremt kalla miljöer potentiellt skulle kunna överleva och  föröka sig på till synes livlösa steniga kroppar. 

"Extremofila organismer är kapabla till tillväxt och reproduktion vid låga minusgrader. De finns på platser som är permanent kalla på jorden såsom polarområdena och i det djupaste platserna i havet på jorden därför kan de överleva även på  månen eller Mars."

Men att söka rätt platser att undersöka på Mars handlar om både tur och skicklighet. Om detta ger resultat kan vi (min anm.) få svaret om det finns liv på Mars eller månen eller någon annan himlakropp därute.

Bild från Vikipedia vilken är en panoramabild i äkta färger visar Victoriakratern från Kap Verde på Mars.

Analys av bilder på månen Europa visar en kaos-yta.

Ytan på Jupiters måne Europa har ett mycket varierat landskap av  åsar isiga bandlika formationer, små rundade iskupoler och terräng som geologer kallar "kaos terräng."

Tre analyserade bilder tagna av NASA:s rymdfarkost Galileo i slutet av 1990-talet avslöjar detaljer av olika ytformationer på Europa. Även om de data som fångats av Galileo är mer än två decennier gamla upptäcker nu forskare som använder ny teknisk bildanalys fler detaljer. 


Det är viktigt att veta så mycket som möjligt fast bilderna enbart visar en mycket begränsad del av Europas yta från  Galileo rymdfarkostens överflygning den gången. Detta för att veta vad Europa Clipper som ska besöka månen under 2020-talet har att vänta.


 EuropaClipper kommer att genomföra dussintals överflygningar av Europa för att utforska mer om hur havet under månens tjocka isiga skorpa och hur detta interagerar med ytan. kommer att bli den första återkomsten till Europa sedan Galileo.

De långa linjära åsar och band som korsar Europas yta tros vara relaterade till Europas isiga yta då den sträcks och dras i av Jupiters starka gravitation. Åsar kan bildas när en spricka i ytan öppnas och stängs upprepade gånger och bygger upp en funktion som är några hundra meter hög, 500- 600 meter bred och sträcker sig horisontellt hundratalet mil.


Områden med så kallad kaosterräng innehåller block som har rört sig i sidled, roterat eller lutat innan de återfästs till nya platser (spår av detta finns). Men vad som är än mer intressant än en kaosartad isyta (min anm.) är om det finns vatten under ytan och om där kan finnas liv. Tråkigt nog är inte detta en del av uppdraget utan enbart nya bilder av terrängen på ytan.


Bild detaljbild av månen Europa av NASA.

Merkurius verkar ha en tunnare yta än man tidigare ansett.

Planeten Merkurius är den planet vilken ligger närmast solen. Endast en rymdsond har kretsat noggrant runt planeten. Sonden Messengers uppdrag vilket slutade 2015 då beräknades Merkurius fasta ytskikt vara ungefär 22 mil tjockt. I jämförelse skiftar Jordens  mellan 0,5 till 70 mils tjocklek.

Men det finns forskare som anser detta mätresultat från Merkurius är fel  en av dessa är Michael Sori på University of Arizona. Med nya noggranna analyser  efter mätresultaten från sonden ovan uppskattas att planetens fasta yta istället är 16 mil tjock men att denna yta är tätare än aluminium.  Soris uppskattning stöder därför  teorin  att Merkurius yta bildats främst genom vulkanisk aktivitet.

Merkurius kärna antas uppta 60 procent av planetens hela volym. I jämförelse tar jordens kärna upp ungefär 15 procent av sin volym.

Merkurius har därmed den största kärnan i förhållande till sin storlek av de kända planeterna i vårt solsystem. Kanske detta beror på att Merkurius mantel en gång blev skalad av genom ett jättenedslag av en meteor, påstår Sori.

En annan teori är att Merkurius ligger så nära solen att solvindarna blåste bort en massa stenmaterial och kärnan då bildats snabbt. Men något säkert svar finns inte. Det finns inte ett svar som alla är överens om.

Vad man kan lära sig av ovanstående är att det inte går att dra slutsatser från en planets tillkommelse för att förklara resten av planeternas tillkomst i ett solsystem.

Bild storleksjämförelse mellan Jorden och Merkurius