En överraskande slutsats om Venus yta

 

Bild https://www.spacevoyaging.com   Landscapes from another world: Venus's surface as seen by Venera-13. Credits: Roscos 

Venera 13 (ryska: Венера-13) var en sovjetisk rymdsond i Veneraprogrammet. Rymdsonden sköts upp den 30 oktober 1981, med en protonraket. Farkosten bestod av två delar; en satellit och en landare. I samband med att farkosten passerade Venus separerade landaren från moderfarkosten. Landaren sände data från ytan i minst 127 minuter innan den slutade sända från ytan. Moderfarkosten fortsatte förbi Venus och inledde en omloppsbana runt solen. Farkosten hade flera instrument för att studera Solen.

Nya detaljer om ytan på Venus visar på några överraskningar om geologin där, enligt ny NASA-finansierad forskning där det beskrivs rörelser i Venus ytskorpa.

Forskare förväntade sig att det yttersta lagret av Venus skorpa (yta) skulle blivit tjockare och tjockare med tiden med tanke på dess uppenbara brist på krafter som skulle driva skorpan tillbaka in i planetens inre (kontinentaldriften på Jorden existerar inte på Venus utan hela planeten är en enda platta eller skorpa). En artikeln, om forskningsresultatet har publicerats i Nature Communications  där forskarna föreslår en metamorfosprocess baserad på bergarters densitet och smältcykler (på Venus finns bara en heltäckande platta inte plattor som på Jorden).

Jordens steniga skorpa består av massiva plattor som långsamt rör sig och bildar veck och förkastningar i en process som kallas plattektonik 

 Venus yta består av ett enda stycke här finns inget som visar på  subduktion orsakad av plattektonik som på jorden, förklarade Jusin Filiberto biträdande chef för NASA:s Astromaterials Research and Exploration Science Division vid NASA:s Johnson Space Center i Houston och en av författarna till artikeln.. I studien användes datamodellering för att visa att Venus skorpa är cirka 40 kilometer tjock i genomsnitt och som mest 65 kilometer tjock.

"Det är förvånansvärt tunt med tanke på förhållandena på planeten", beskriver Filiberto, – Det visar sig enligt våra modeller att när jordskorpan blir tjockare blir botten så tät att den antingen bryts av och blir en del av manteln eller blir så varm att den smälter. Så även om Venus inte har några rörliga plattor, genomgår dess skorpa metamorfos. Detta fynd är ett viktigt steg mot att förstå geologiska processer och Venus utveckling.

 "Vi vet exempelvis inte hur mycket vulkanisk aktivitet som finns på Venus", beskriver Filiberto. "Vi antar att det finns mycket och forskning visar att det borde finnas aktivitet men vi skulle behöva mer data för att veta säkert."

Möjligen finns ingen vulkanism alls ytan ser ut som ett blankt lock enligt mig. Ett blankt lock över ett flytande innandöme.

En strukturell kusin till DNA kan finnas i Venus atmosfär

 

Bild https://www.cardiff.ac  Molnen på Venus består  bland annat av droppar av svavelsyra, klor och järn.

Forskning under ledning från Wrocław University of Science and Technology, visar hur peptidnukleinsyra (PNA) vilket är en strukturell kusin till DNA kan överleva under laboratorieförhållanden som efterliknar förhållanden som kan finnas i Venus moln. 

Det internationella teamet använde sig av expertis från Cardiff University, Massachusetts Institute of Technology, Worcester Polytechnic Institute och branschsamarbetspartnerna i Symeres för studien för att utvärdera PNA:s förmåga att motstå en 98-procentig svavelsyralösning vid rumstemperatur under en period av två veckor. 

 Resultat visar att koncentrerad svavelsyra kan upprätthålla ett brett spektrum av organisk kemi som kan vara grunden till livsformer som skiljer sig från de som finns på jorden.

Huvudförfattaren, Dr Janusz Jurand Petkowski från Wrocław University of Science and Technology, beskriver: "Folk tror att koncentrerad svavelsyra förstör alla organiska molekyler och därför dödar allt liv, men det är inte sant.

"Medan många biokemikalier, som sockerarter är instabila i en sådan miljö visar vår forskning hittills att andra slag av kemikalier som även de finns i levande organismer, såsom kvävebaser, aminosyror och vissa dipeptider inte bryts ner i detta slags miljö." 

En artikel som beskriver deras forskningsresultat med namnet "Astrobiological Implications of the Stability and Reactivity of Peptide Nucleic Acid  in Concentrated Sulfuric Acid" är publicerad i Science Advance 

Det framtida Nancy Grace Roman Space Telescope klarade ett test i dagarna

 

Bild https://www.nasa.gov  infografiken visar de två stora delsystemen som utgör NASA:s Nancy Grace Roman Space Telescope. Delsystemen testas vart och ett innan de slås samman i höst. Källa: NASA:s Goddard Space Flight Center

"Den här milstolpen (testet) gör det möjligt för oss att fästa solskyddet för flygningen på den yttre cylinderenheten och det utfällbara bländarlocke, vilket vi kommer att påbörja den här månaden", beskriver Jack Marshall, som leder integration och testning för dessa element vid NASA:s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland. "Sedan kommer vi att slutföra de återstående miljötesterna för flygmonteringen innan vi går vidare för att koppla ihop Romans två stora enheter och köra hela observatoriet genom tester innan vi redo att skjuta upp teleskopet"

Före denna (nu genomförda)  termiska testning integrerade teknikerna Romans utfällbara bländarskydd, ett visirliknande solskydd som ska finnas på den yttre cylinderenheten vilken kommer att hysa teleskopet och instrumenten. Detta gjordes i januari därefter lades sedan testsolpaneler till i mars. Strukturen flyttades sedan i april  till testkammaren Space Environment Simulator på NASA Goddard.

Här utsattes den för de varma och kalla temperaturer som den måste klara av i rymden. Härnäst kommer teknikerna att ansluta Romans flygsolpaneler. Därefter kommer strukturen att genomgå en rad bedömningar, inklusive ett skaktest för att säkerställa att den kan motstå de vibrationer som uppstår under uppskjutningen. "Testet verifierar att instrumenten kommer att förbli vid stabila driftstemperaturer även när solen steker ena sidan av observatoriet och den andra utsätts för frysförhållanden - allt i ett vakuum, där värme inte flödar lika lätt som den gör genom luft", beskriver Jeremy Perkins, astrofysiker som fungerar som Romans observatorieintegration och testforskare vid NASA Goddard. Att hålla instrumentets temperaturer stabilt säkerställer att  avläsningar blir exakta och tillförlitliga. För att virtuellt besöka en interaktiv version av teleskopet se denna denna länk   Nancy GraceRoman Space Telescope 

Nancy Grace Roman Space Telescope drivs vid NASA:s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland, med deltagande av NASA:s Jet Propulsion Laboratory i södra Kalifornien. Caltech/IPAC i Pasadena, Kalifornien; Space Telescope Science Institute i Baltimore; och ett vetenskapligt team bestående av forskare från olika forskningsinstitutioner. De primära industriella partnerna är BAE Systems Inc. i Boulder, Colorado; L3Harris Technologies i Rochester, New York; och Teledyne Scientific & Imaging i Thousand Oaks, Kalifornien.

Stjärnans vibrationer avslöjade okända rön om stjärnor

 

Stjärnan HD 219134 även kallad Gliese 892  är en stjärna i stjärnbilden Cassiopeja. Gliese 892 har mindre volym och är mindre massiv än solen och ligger relativt nära jorden avståndet är  21,51 ljusår.

Bild wikipedia

Astronomer som använder W. M. Keck-observatoriet på Maunakea, Hawaii Island har lyssnat på musiken (vibrationerna) från HD 219134 och avslöjat nya rön som gett ny förståelse av hur stjärnor fungerar.

Med hjälp av de svängningar som upptäcktes i HS 219134 kunde man bestämma att Gliese 892   är 10,2 miljarder år gammal, vilket är mer än dubbelt så gammal som vår sol. Detta gör den till en av de äldsta stjärnorna i huvudserien (skarpast lysande stjärnor från vår synvinkel) i Vintergatan. Åldern bestämdes med asteroseismologi (vetenskapen som studerar stjärnornas inre genom seismiska mätningar). 

Detta slags mätning ger stor betydelse för hur vi förstår stjärnors åldrande. Astronomer använder då en metod som kallas gyrokronologi för att uppskatta stjärnors ålder baserat på hur snabbt de snurrar. Unga stjärnor roterar snabbt, men saktar därefter gradvis ner sin rotation över tiden och åldrandet.

"Det här är som att hitta en sedan länge försvunnen stämgaffel för stjärnklockor", beskriver Dr. Yaguang Li lead author and researcher at the University of Hawaiʻi at Mānoa. "Det ger oss en referenspunkt för att kalibrera hur stjärnor avstannar sitt snurrande under miljarder års tidsgång."

Stjärnan HD 219134 är inte en ensam sol utan har minst fem exoplaneter av dessa är två steniga, superjordstora planeter. Med en mer exakt mätning av stjärnans storlek kunde teamet förfina mätningen av dessas storlek och densitet. Deras uppdaterade värden bekräftar att dessa världar sannolikt har jordliknande sammansättning och fasta steniga ytor.

Instrument som Keck Planet Finder kommer att möjliggöra mätningar av andra stjärnor av liknande slag som HD 219134 och även andra.

I studien användes Keckobservatoriets senaste instrument, Keck Planet Finder (KFP), för att upptäcka svängningar som krusar sig inom en stjärna. Forskningsresultatet har publicerats i dagarna i TheAstrophysical Journal  och det öppnar ett nytt fönster in i stjärnornas inre som en gång ansågs vara för svårt för att undersöka.

En första rymdvädersimulering

 

Bild https://www.jhuapl.edu  tagen från den internationella rymdstationen av norrskenet över sydöstra Manitoba den 28 februari 2023 Upphovsman: NASA/Josh Cassada

Johns Hopkins Applied Physics Laboratory (APL) i Laurel, Maryland, släppte nyligen resultatet avUsa:s första end-to-end Space Weather Tabletop Exercise (TTX), som hölls i maj 2024. I efteraktionsrapporten, som offentliggjordes i mars 2025, lyfts de viktigaste resultaten och insikterna från övningen fram. Se länken här där en pdf kan laddas ner av rapporten.

Rymdväderhändelser, såsom solstormar och koronamassutkastningar kan ge betydande effekter på nationers infrastruktur, ekonomi och dagliga liv. TTX simulerade dessa allvarliga solhändelser och testade regeringens (USA:s)  samordning, svarsprotokoll och kommunikation mellan myndigheter inom ett brett spektrum av industri- och kritiska infrastruktursektorer vilket markerade en viktig milstolpe i nationens (i detta fall USA ) beredskap vid hårt rymdväder.

Dipak Srinivasan, programområdeschef vid APL:s rymdutforskningssektor och chef för APL-övningar, noterade att "TTX var ett kritiskt steg i nationens beredskap för svåra rymdväderhändelser. Vi på APL är stolta över att ha bidragit med bredden och djupet i vår kapacitet att leda denna och andra typer av myndighetsövergripande aktiviteter på uppdrag av våra sponsorer. Det gör det möjligt för oss att tillhandahålla realistiska övningsscenarier som skulle stressa våra system, vilket hjälper till att informera myndigheter och regering om de tekniska, kommunikations- och policyluckorna i vår rymdväderberedskap."

Ett märkligt sammanträffande vid övningen var att en betydande rymdväderhändelse den största geomagnetiska störningen på mer än 20 år skedde, "Gannon-stormen" – inträffade samtidigt som övningen. Flera nyckeldeltagare var tvungna att samtidigt hantera både nationens verkliga behov och de simulerade åtgärderna av TTX, vilket betonade vikten av beredskap och övningens relevans för verkliga händelser.

TTX sponsrades gemensamt av National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA), National Aeronautics and Space Administration (NASA), National Science Foundation (NSF) och Federal Emergency Management Agency (FEMA). Med hjälp av sin expertis inom rymdväderforskning utvecklade APL innehållet för övningen i samarbete med NOAA, NASA, NSF och FEMA. APL koordinerade, var värd för och genomförde övningen och samlade även in, sammanställde och rapporterade data och resultat.

Mars kraterytor liknar de kalla ytor på Jorden

 

Bild https://www.rochester.edu Trots de stora planetära skillnaderna kan jorden och Mars formas av några av samma grundläggande krafter och isiga processer. (Foto från Getty Images)

I en ny studie har forskare vid University of Rochester  där doktoranden JohnPaul Sleiman och Rachel Glade, biträdande professor vid institutionen för geo- och miljövetenskap vid universitetet och deras kollegor funnit att markegenskaperna på Mars ser anmärkningsvärt lika ut som de vågformade formationer som finns på jorden där denna är som kallast.

Forskarna använde i arbetet högupplösta satellitbilder för att analysera nio kraterplatser på Mars och jämförde dessa platser med platser på jorden. De fann att de vågliknande landformationerna på Mars kan ses även på Jorden. Dessa finns i kalla, bergiga områden på Antarktis och i Klippiga bergen.

Dessa mönster, beskriver Rachel  Glade, biträdande professor vid institutionen för geo- och miljövetenskap vid University of Rochester, "är detaljerade exempel på vanliga mönster som även kan ses i vardagliga vätskor som då färg droppar nerför en vägg."

– På mars är dessa formationer i genomsnitt 2,6 gånger högre än på jorden, beskriver Glade Rachel.

Forskarna visar att denna höjdskillnad är precis den siffra som förväntas om jordens fysikaliska egenskaper och Mars svagare gravitation gör att loberna kan växa sig högre innan de kollapsar på Mars. På jorden bildas formationerna när marken fryser och delvis tinar, vilket luckrar upp jorden tillräckligt för att jorden långsamt ska sjunka över tid.

Forskningen tyder på att Mars en gång kan ha haft isiga förhållanden som formade dess yta på ett sätt som liknar jordens vilket kastar ljus över planetens klimatutveckling, vattnets potentiella roll och var man ska leta efter tecken på tidigare liv.

"Att förstå hur dessa mönster bildas ger värdefull insikt i Mars klimathistoria, särskilt potentialen för tidigare frysnings- och upptiningscykler även om mer forskning behövs för att avgöra om dessa egenskaper bildades nyligen eller för länge sedan", beskriver doktorand JohnPaul Sleiman vid institutionen för geo- och miljövetenskap vid University of Rochester.

En artikel som beskriver och resultatet av studien  har publicerats i tidskriften Icarus. 

Ett ovanligt slag av exoplanet

 

Bild https://webbtelescope.org/ Illustratörs koncept av den varma exoplaneten TOI-421 b. TOI-421 b vilken kretsar kring en solliknande stjärna ungefär 244 ljusår från jorden i stjärnbilden Haren. Dess sol är något mindre och svalare än vår sol. Planeten kretsar extremt nära stjärnan (bara 0,056 astronomiska enheter, eller 5,6 % av avståndet mellan jorden och solen) och är därmed mycket varm (över 300 Celcius).

Sub-Neptunus kallas planeter som är mycket mindre än gasjättar och svalare än heta Jupitrar. Med NASA:s James Webb Space Telescope har det blivit lättare att upptäcka dem. De är troligen den vanligaste typen planet därute men finns av okänd anledning inte i vårt eget solsystem. Varför vill astronomer förstå.

Många sub-Neptunus är skymda av moln och dis vilket har gjort det omöjligt att bestämma deras atmosfäriska sammansättning. Genom att använda Webbteleskopet för att studera sub-Neptunus i detta fall TOI-421 har forskare avslöjat de kemiska fingeravtrycken i denna exoplanets atmosfär. 

"Jag vill fortsätta arbeta med Webbteleskopets data så att vi på ett meningsfullt sätt skulle kunna karakterisera atmosfärerna på dessa planeter", beskriver forskningsledaren Eliza Kempton vid University of Maryland, College Park. 

Existensen av exoplaneter av sub-Neptunuskaraktär var oväntad. Den första upptäcktes av NASA:s pensionerade rymdteleskop Kepler (under 2011) för bara något tiotal år sedan. Astronomer vill förstå hur dessa planeter bildades och varför de är så vanliga.

– Vi observerade TOI-421 b för att vi tänkte att den kanske inte skulle ha dis", beskriver Kempton. "Och anledningen är att det fanns en del tidigare data som antydde att planeter över ett visst temperaturintervall var mindre omgivna av dis och moln än andra."

Den temperaturtröskeln är cirka 300 Celcius. Under denna temperatur antog forskarna att en komplex uppsättning fotokemiska reaktioner skulle inträffa mellan solljus och metangas och det skulle utlösa dis. Hetare planeter borde inte ha metan och därför inte ha dis. Teamet hittade vattenånga i TOI-421 b atmosfär, liksom preliminära signaturer av kolmonoxid och svaveldioxid. Där finns även molekyler som till exempel metan och koldioxid. Från data som samlats in kan de också dra slutsatsen att det finns en stor mängd väte i TOI-421 b:s atmosfär. Den vätedominerade atmosfären är intressant eftersom den efterliknar sammansättningen av TOI-421 b:s sol.

Förutom att TOI-421 b är varmare än andra  sub-Neptunus som  observerats med Webb, kretsar den kring en solliknande stjärna. De flesta  andra sub-Neptunus som hittills har observerats kretsar kring mindre och svalare stjärnor så kallade röda dvärgstjärnor.

Är TOI-421b symbolisk för heta sub-Neptunus som kretsar kring solliknande stjärnor (stjärnor liknande vår sol) eller är det bara så att exoplaneter är väldigt olika? För att ta reda på det vill forskarna undersöka fler heta sub-Neptunus för att avgöra om TOI-421 b är unik eller inte. De hoppas även få kunskap om hur sub-Neptunusplaneter bildas och utvecklas.

Då de flesta sub-Neptunus man funnit finns runt röda dvärgstjärnor är det möjligt att TOI-421b är unik då denna bildats runt en stjärna som liknar vår egen sol och inte en röd dvärgstjärna vilka ofta är mer oroliga i strålningshänseende.

Teamets resultat publiceras den 5 maj i The Astrophysical Journal Letters