Jag påstår att den kan jämföras med dagens know-how, tyst kunskap som kommer ur lång erfarenhet och upplevelser från något.
Det är inget som kan läras ut, utan kunskap som kommer efter rutin och åratals erfarenheter.
Förr ansågs detta vara positivt i både familj och rådslag.
Därför ansågs i första hand de riktigt gamla ha den kunskapen som sedan förmedlades till de yngre när de frågade de äldre till råds.
Detta var något som, mig veterligen, fanns i alla kulturer.
I dag anses äldres råd och erfarenheter tillhöra en förgången tid och därför önskas kontinuerlig föryngring på arbetsplatser och föreningsliv mm.
Det är inte konstigt då vi lever i föränderlighetens accelererande tidevarv då inga fasta värden finns som håller mer än tillfälligt. Nya normer och lagar tillförs kontinuerligt. Kulturer blandas och vilsenheten ökar.
De som har lättast för detta kaos är de yngre, medan de äldre har svårt för att hänga med, i de fall de orkar försöka. Därför är det inte konstigt att erfarenhet från äldre inte efterfrågas då denna speglar andra normer i ett tidigare samhälle fastän dessa kanske inte är mer än några år tillbaks.
