Citat: I Malmö vittnar
patienter och anhöriga om svåra förhållanden för många psykiskt sjuka
patienter. De hamnar på härbärgen, campingplatser, vandrarhem, hotell eller
tvingas klara sig som uteliggare.
--- Många har blivit avhysta från
reguljära boenden och då ökar genast problemen och då finns det kanske inget
annat än härbärge. Sedan är det svårt att kvalificera sig för ett vanligt
boende igen. Slut citat.
Nog var det tryggare för de psykiskt
sjuka och deras anhöriga förr. Man visste att de hade ett hem och personal som
såg till dem.
Själva var de hospitaliserade men i
trygghet. Vissa behandlingsformer var inte så trevliga och hade ingen funktion
men bort med dessa och öppna de stora mentalsjukhusen igen eller bygg nya. Det
skulle ge jobb för många. Och det allra viktigaste, trygghet för den sjuke och
dess anhöriga.
Dagens överdrifter att
människor ska klara sig själva oberoende hur illa det går. Störa i hyreslängor,
ligga o sova på gatan m.m. är ingen frihet, det är en skam för ett civiliserat
lands folk!
Den som gör enligt ovanstående har visat
att denne inte kan, likt ett litet barn, bo ensam och ta ansvar för sitt eller
andras liv. De stör andra och mår själva inte bra. De behöver lugn o ro och
trygghet och dessa personer kan inte bo själva utan behöver passning. Detta
förstod människor förr och många andra staters folk. Men svenska politikers
klåfingrighet med att slå igen mentalsjukhusen har gjort att de mest behövande
inte får den trygghet och det lugn och den ro de behöver och måste ha.
Tvångsvård är inte alltid av ondo utan
nödvändigt för många som inte kan förstå sitt eget bästa. Frihet utan ansvar - vilket
dessa personer inte kan ta - är inte frihet utan förödmjukelse.
