Problemet med strängteorin är enligt vissa fysiker
att den ger möjlighet till obegränsat antal universum i tid och rum. Inte nog med det utan även att vart och ett
kan ha helt skilda naturlagar. För min
del ser jag inget fel i detta.
Strängteorin beskriver materiens allra minsta
byggstenar som endimensionella vibrerande strängar. Strängteorin säger därmed att
elementarpartiklarna i vårt universum består av strängar. Strängar vilka vibrerar
på olika sätt och det är dessa vibrationer som avgör en specifik observerad
partikels arom, laddning, massa och spinn. Dessa händelser i strängen ger
upphov till vilken partikel som då existerar. Strängen är endimensionell med en
längd som sannolikt är en plancklängd (se denna länk på hur mycket det innebär.
En sträng består inte av något och det finns därmed
inget som är mindre än en sträng. Det tål att fundera över vad det betyder.
”Vi har två huvudtyper av strängar, den öppna och
den slutna. Ändarna på den öppna strängen kan antingen vara fria eller sitta
fast på en yta (bran). Den öppna strängen kan då röra sig över ytan men ej
släppa taget från den. Universum behöver
då inte alls ha de väntade fyra dimensionerna – tre i rummet och en tidsaxel –
utan 10 eller 11. Mer exakt har bosoniska strängteorier 26 dimensioner, medan
supersträngar och M-teorier visar sig innehålla 10 eller 11 dimensioner”.
Vissa teoretiker anser att teorin ej kan vara riktig
med fler dimensioner om teorin om mörk energi ska kunna stämma eller existera.
Den mörka energin anses vara den som utvidgar universum och ligger bakom ökningen
av denna process. (men det finns teorier som säger att varken mörk energi eller mörk materia existerar utan är okända effekter från gravitation min anm)
Men många strängteoriteoretiker hävdar dock
fortfarande att teorin är den mest lovande för att driva Albert Einsteins dröm
att förena hans allmänna Relativitetsteorin med kvantmekaniken vilken annars
blir svår att förklara.
Nu har en grupp (teoretiska) fysiker nyligen
förändrat universums skapelseberättelse. I en nyutarbetad teori förklarar de
hur stoftet vid Big Bang slog knut på sig själv direkt efter stora smällen och därigenom
uppstod de tre dimensioner vi alla lever i och allt i vårt universum existerar
under. Allt i rummet kan därför bestämmas
utefter tre värden, Höjd, längd och bredd då världen är tredimensionell. Tillägget tiden kan läggas till i förhållande
till händelser som sker i tur och ordning i den tredimensionella världen.
Dessa tre rumsliga dimensioner framstår som helt
uppenbara (självklara) för oss. Därför har forskarna genom århundradena sällan
försökt undersöka varför universum är inrättat just så.
Men de ovannämnda fysikerna har nu lagt fram teorin
som de ser som förklaring av fenomenet tre dimensioner. De påstår att universum
har tre dimensioner för att det är fött ur ett exploderande nätverk av
hoptrasslade knutar. Jag håller personligen dock på strängteorin denna nya idé
är främmande och svår för mig att ta till mig.
Vid Big Bang genomgick
universum en extremt snabb utvidgning där inflationen, under vilken det nyfödda
universum på bråkdelen av en sekund växte från att vara stort som en elektron plötsligt
hade en volym som en fotboll (expansionen fortsatte och hur universum ser ut nu ser vi alla så gott vi kan med våra mänskliga sinnen).
När inflationen var över hade universum tre stora
rumsliga dimensioner enligt ovan knutteori.
Övergången från tio (strängteorin) till tre dimensioner under utvidgningen
överensstämmer med fysikernas modell för Big Bang men modellen innehåller ingen
regelbundenhet som ger upphov till fenomenet och förklarar inte heller hur det
inträffade.
År 2012 började fem fysiker fundera på detta, och nu
har de kommit fram till ett möjligt svar. Fysikernas nya teori är baserad på
traditionella teorier om Big Bang samt matematikens knutteori enligt vilken
matematiska knutar enbart förekommer i tre dimensioner. Läs mer här om denna
tankekonstruktion.
