Det svarta hålet det handlar om här och dess följeslagare utgör ett system som kallas MAXI J1820 +070 och finns i vår galax cirka 10000 ljusår från jorden. Det svarta hålet i MAXI J1820+070 har en massa av ungefär åtta gånger solens. Ett svart hål bildat då en stjärna kollapsat av som man kan säga åldersskäl. Svarta hål av detta slag ska inte förväxlas med supermassiva svarta hål som innehåller miljoner eller miljarder gånger solens massa och som finns i centrum av galaxerna. En fyllig info om systemet från Chandraobservatoriet finns här.
Följeslagaren som kretsar kring det svarta hålet har
ungefär hälften av solens massa (en sol). Det svarta hålets starka gravitation
drar material bort från följeslagaren (solen) till det röntgenstrålande område som omger det svarta hålet.
Forskare vid
Åbo universitet i Finland fann att rotationsaxeln för ett svart hål i ett
binärt system av detta slag har en lutning
av mer än 40 grader i förhållande till stjärnbanans axel runt hålet (den sol som har sin bana runt hålet).
Fyndet utmanar nuvarande teoretiska modeller av svart hålbildning av detta slag.
Observationen gjord av forskare vid Tuorla-observatoriet i Finland är den första
tillförlitliga mätning som visar en stor skillnad mellan rotationsaxeln för ett
svart hål och axeln i en binär systembana. Skillnaden mellan axlarna som mätts
upp av forskarna av det binära stjärnsystemet MAXI J1820+070 var som nämnts
ovan mer än 40 grader.
Konstnärsintryck av MAXI J1820+070 som innehåller ett svart hål (liten svart prick i mitten av den gasformiga skivan) och en följeslagare. En smal jetstråle riktas längs den svarta hålspinnaxeln, som är starkt feljusterad från omloppsbanans rotationsaxel. För mer info om fenomenet från Finland kan den intresserade läsa om här. Både denna länk och ovan innehåller även korta filmer som kan förklara fenomenet bildmässigt (min anm.).Bild vikimedia
