Kletigt och sött, en synonym för godis i många fall. Men varför är människan så glad för sött? Är det medfött? Knappast, troligare är att det är konstruerat och det är i ökande.
Anledningen till detta är den nya generationen av föräldrar, vilka är godisälskare i mycket större grad än deras föräldrar var. Vilka i sin tur var det mer än sina.
Godis och sötsaker har inte alltid varit lätta att få tag på. Sötsaker i form av frukt, grönsaker och björkkåda var vanliga förr.
Morötter är ex något som är sött och barn för länge sedan hade som sötsak. Sav var en annan sötsak. Visst fanns det sötsaker, men de var nyttigare och inte av samma söta kaliber som numera och absolut inte fulla av konserveringsingredienser och färger för att locka till än större konsumtion och profit för tillverkarna.
Aldrig har det funnits så mycket att välja på. Vad detta säger om samhället och människan kan man fundera på. Vi vet ju alla att dessa kalori och söt-fettbomber inte är något människokroppen behöver, ändå går det att sälja och äts utan urskiljning eller eftertanke.
Varför?
Vad är det som är fel när människan behöver surrogat för att känna att hon mår bättre?
