John Dewey ansåg att filosoferna inte skulle vara ett instrument som sökte eller beskrev eviga sanningar. Istället skulle de söka provisoriska och tidsbundna sanningar. Men då sådana och enbart sådana som fungerade i det praktiska livet.
Han var även pedagog och som sådan pragmatiker. Utbildning skulle enligt honom sträva mot framtiden, en strävan till kunskap som kunde lösa individuella eller kollektiva problem.
Därför såg han utbildning som något som skulle konstruera en framtid inte som något som reproducerade det förgångna.
Pragmatism kan därför ses som riktat framåt, mot byggande av en annan framtida bättre värld där kunskapen ska vara något som danar framtidens samhällsbyggare.
Teorier som inte kan bevisas eller användas i det praktiska livet är inte pragmatiska. Tro är knappast pragmatism. Istället kan man se idéer som byggandet av folkhemmet som kom under 1900-talet och började realiseras efter andra världskriget som pragmatiska.
Dewey skulle säkert hålla med om detta. Han föddes 1859 och försvann från jordens yta samma år som jag själv föddes, 1952.
Mycket är bättre nu mot förr. Att bygga en bättre framtid innebär att förbättra det som inte varit bra. Pragmatikerns uppgift är att lära ut vad som blir bättre sätt att leva än vad som erfarenhetsmässigt varit dåligt.
Men när man kallar kärnfamiljen ute då är svenska samhället verkligen ute i fantasins värld. Kärnfamiljen mamma, pappa och barn är naturligt och de flesta djur på vår jord lever enligt detta mönster och det knappast utan anledning.
Vi människor är också genom årtusenden präglade av mamma, pappa och barn familjen. Det är naturligt och jag hoppas verkligen att vår gamle duktige Alf Svensson får gehör för sin idé att försöka påverka regeringen att upprätta en handlingsplan för kärnfamiljens bevarande.
Kärnfamiljen är självklar i de flesta av världens länder men i skilsmässornas Sverige ses den som tveksam. Det är inte kärnfamiljen som är fel i Sverige det är politiken och kraven på människorna som gjort att skilsmässorna ökat och kärnfamiljen får svårt att fungera. Det viktiga är att återställa denna möjlighet så vi får ett tryggare samhälle att växa upp och leva i. Stå på dig Alf,
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152869
Han var även pedagog och som sådan pragmatiker. Utbildning skulle enligt honom sträva mot framtiden, en strävan till kunskap som kunde lösa individuella eller kollektiva problem.
Därför såg han utbildning som något som skulle konstruera en framtid inte som något som reproducerade det förgångna.
Pragmatism kan därför ses som riktat framåt, mot byggande av en annan framtida bättre värld där kunskapen ska vara något som danar framtidens samhällsbyggare.
Teorier som inte kan bevisas eller användas i det praktiska livet är inte pragmatiska. Tro är knappast pragmatism. Istället kan man se idéer som byggandet av folkhemmet som kom under 1900-talet och började realiseras efter andra världskriget som pragmatiska.
Dewey skulle säkert hålla med om detta. Han föddes 1859 och försvann från jordens yta samma år som jag själv föddes, 1952.
Mycket är bättre nu mot förr. Att bygga en bättre framtid innebär att förbättra det som inte varit bra. Pragmatikerns uppgift är att lära ut vad som blir bättre sätt att leva än vad som erfarenhetsmässigt varit dåligt.
Men när man kallar kärnfamiljen ute då är svenska samhället verkligen ute i fantasins värld. Kärnfamiljen mamma, pappa och barn är naturligt och de flesta djur på vår jord lever enligt detta mönster och det knappast utan anledning.
Vi människor är också genom årtusenden präglade av mamma, pappa och barn familjen. Det är naturligt och jag hoppas verkligen att vår gamle duktige Alf Svensson får gehör för sin idé att försöka påverka regeringen att upprätta en handlingsplan för kärnfamiljens bevarande.
Kärnfamiljen är självklar i de flesta av världens länder men i skilsmässornas Sverige ses den som tveksam. Det är inte kärnfamiljen som är fel i Sverige det är politiken och kraven på människorna som gjort att skilsmässorna ökat och kärnfamiljen får svårt att fungera. Det viktiga är att återställa denna möjlighet så vi får ett tryggare samhälle att växa upp och leva i. Stå på dig Alf,
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152869
