Kan
ovanstående vara riktigt i så fall måste man undra av vem eller vad. Kan det
inte istället vara så att liv modellerats fram för att passa i vårt universum
eller på Jorden och då inte av något eller någon utan genom evolution över tid.
När väl första livets tråd uppstått av slump eller sig själv genom evolution
kunde sedan alla former börja utvecklas. Tankar av mig.
Men nu vidare diskussion oberoende av ovan tanke: I
årtionden har olika fysiker diskuterat att även de minsta förändringarna i naturens
grundläggande lagar skulle göra det omöjligt för livet att existera. Denna idé,
även känd som argumentet "finjusterat universum", antyder att
förekomsten av liv i universum är mycket känsligt för värdena i grundläggande
fysik. Ändra något av dessa värden (som logiken säger) och livet skulle inte kunna
existera. Men kan detta verkligen vara fallet, eller är det möjligt att livet
kan dyka upp under olika fysiska konstanter men att vi vill se oss som unika?
Denna fråga tacklades nyligen av Luke A. Barnes, postdoktor vid Sidney Institute for Astronomy (SIA) i Australien. I sin bok , "A Fortunate Universe: Life in a Finely Tuned Cosmos", här hävdade han och astrofysikprofessor Geraint F. Lewis vid SIA att ett finjusterat universum är meningsfullt ur fysikens synpunkt. Ett universum med tre rumsliga dimensioner och en fjärde dimension tiden (som det beskrivs i den allmänna relativitetsteorin) är viktigt. För ytterliga diskussion i frågan följ länken här.
Detta då det finns för mycket i artikeln inlägget
utgår från för att tas upp här. Det viktigaste (andemeningen) anser jag dock
jag tagit upp ovan.
Bild pixabay.com
