Om det finns liv på en planet där ute kanske det inte
ser ut eller är uppbyggt av kol som livsformer på jorden. Detta beroende på att det finns så många
kemiska ingredienser i universum och många sätt att blanda dem. Det som skapat
liv på Jorden har ju konstruerat otaliga olikartade livsformer i form av djur
och växter men med grunden utifrån kol. Kisel anses även vara en möjlig grundkälla för att uppbygga livsformer. Men uppbyggt utifrån kisel blir det en helt annorlunda livsvärld där liv är långsamt på alla sätt man kan tänka sig. Men även andra förslag finns.
Ett team under ledning av forskare vid University of
Wisconsin-Madison har skrivet en bok där man redogör för hundratals kemiska recept som potentielt kan ge upphov till liv. Processen att gå från grundläggande kemiska
ingredienser till de komplexa cyklerna av cellmetabolism och reproduktion som
definierar liv, beskrivs forskarna. Liv kräver inte bara en enkel början utan
också upprepning.
Livets ursprung är en något-från-ingenting-process, beskriver
Betül Kaçar som är en astrobiolog som med stöd från NASA och UW-Madison
professor i bakteriologi vilka arbetat med projektet. Livet handlar om kemi och
förhållanden som kan generera ett självreproducerande reaktionsmönster.
Kemiska reaktioner som producerar molekyler som ger samma reaktion om och om igen kallas autokatalytiska reaktion. I en ny studie publicerad 18 september i Journal of the American Chemical Society sammanställde Zhen Peng, en postdoktoral forskare i Kaçar-laboratoriet med medarbetare 270 kombinationer av molekyler - som involverade atomer från alla grupper och serier över det periodiska systemet - med potential för långvarig autokatalys. Vi kommer aldrig definitivt att veta vad som exakt hände på jorden för att generera liv. Vi har ingen tidsmaskin, skriver Kaçar. Men i ett provrör kan vi skapa flera planetariska förhållanden för att förstå hur dynamiken för att upprätthålla liv kan utvecklas.
Att
uppehålla liv och reproducera detta är
inte samma sak som att skapa det första livet.
Forskningen finansierades delvis av bidrag från NASA
Astrobiology Program (80NSSC22K0546), John Templeton Foundation (62578 och
61926), Research Corporation for Science Advancement (28788) och Australian
Research Council (DP210102133 och FT220100757).
Bild flickr.com
