Google

Translate blog

måndag 6 februari 2012

Svenska folket har visat i handling att de aldrig ville ha privata apotek. Men moderaterna toppstyr samhället likt Sovjet en gång gjorde

Nu protesterar de privata apoteken mot detta och ska tvinga människor att handla hos dem. Regeringen utreder och kommer säkert att stoppa att för många handlar på gamla apoteket.

Men varför frågar ingen svenska folket vilket apotek de vill handla i? Varför toppstyrs samhället av alliansen, med målet att privatisera där det går och där inte svenska folket - deras väljare - önskar en privatisering?

Har en privatisering av apotek varit ett krav av det svenska folket? Har missnöjet av det statliga apoteket funnits, och i så stor omfattning, att privatisering krävts?

Har läkemedel blivit billigare när nu privatiseringen gjorts? Nej, är svaret. Enbart kaos råder. Om ett privat apotek inte har inne en medicin kan de inte se om något apotek utanför sin kedja har den inne. Då vi hade ett enda apotek var sortimentet större, medicin fanns ofta på lager, och om inte så kunde de se vilket apotek i närheten som hade den inne.

Moderaterna toppstyr samhället. De är värre eller lika som kommunisterna i Sovjet, men med kapitalistisk inriktning istället för kommunistisk.

De bestämmer över våra huvuden att allt som går ska privatiseras, kosta vad det kosta vill. En ideologi som är lika kall och toppstyrd som den stalinistiska, men med annan ideologi.

Arbetsläger och fångläger av sovjetisk modell finns (ännu) inte i Sverige men inspärrning i form av fas3 finns, av människor som inte passar in i arbetslinjen. Arbetslinjen fanns även i Sovjet, alla skulle ha ett arbete och en lön. Det finns stora likheter med systemet av Sovjet och Sverige av idag. Det gjordes skillnad på människor där som här. Det fanns priviligerade, de som sågs som duktiga arbetare, och de som ansågs sämre, vilka fick sämre villkor. Arbetslinjen här sviker och sorterar ut människor i de som har bra ekonomi och de som ska få sämre och sämre möjlighet att klara sig ekonomiskt - de sjuka och arbetslösa.

Men likt i Sovjet tiger allmänheten och dyrkar sin ledare, de säger ja tack till vad som helst. I Sovjet för att de inget annat vågade - i Sverige för att de får jobbskatteavdrag regelbundet.