Bild https://www.space.com Ett tvärsnitt av Mars som visar dess smälta
kärna som i det förflutna troligen genererade ett globalt magnetfält som inte
längre existerar. (Bildkredit: NASA–JPL/GSFC)
Forskare vid NASA Johnson Space Center's
Astromaterials Research and Exploration Science (ARES) Division kan ha listat
ut hur Mars kärna kan ha bildats. De har utarbetat en teori som visar att
Mars kärna bildades mycket snabbare än jordens kärna. Detta då smält järn och nickelsulfider sipprade ner genom fast berg och in i de centrala delarna av Mars.
Planeter i sig är skiktade, ungefär som en lök är
skiktad. Jordytan benämns jordskorpan och ligger ovanpå manteln. Under
manteln finns en solid yttre kärna och en smält inre kärna som roterar och ger
ett globalt magnetfält.
Planetforskare kallar denna skiktning för
"differentiering", i den meningen att olika element skiljde ut sig från
varandra vid planetens bildande. Tyngre grundämnen, särskilt järn och nickel,
sjunker vanligtvis ner till kärnan medan lättare silikatelement stannar kvar i
de yttre lagren.
Forskare har historiskt antagit att för att järn och
nickel ska kunna sjunka ner i en planetkärna måste en planets inre vara i smält
form av den värme som frigörs av det radioaktiva sönderfallet av aluminium-26
och möjligen järn-56.
För cirka 4,5 miljarder till 4,6 miljarder år sedan bildades planeterna i vårt solsystem ur en skiva av gas och stoft som omgav solen i form av en så kallad protoplanetär skiva
Den unga solens gravitation drog de tyngsta
grundämnena och mineralerna, inklusive järn och nickel, in mot skivans innersta.
Samtidigt fanns de lättare materialen som vatten och väte i de yttre delarna av
skivan.
Platsen där Mars bildades låg någonstans mellan dessa sektioner. Det fanns fortfarande gott om järn och nickel i dess närhet, men det fanns också plats för lättare grundämnen som syre och svavel. Teamet vid ARES (The ARES division performs the physical science research at the Johnson Space Center and is curator for all NASA-held extraterrestrial samples.) insåg att detta kunde ha fått en inverkan på hur Mars kärna bildades, därför testades idén med datasimuleringar. Genom detta fick de de första direkta bevisen för att smält järn och nickelsulfider kan sippra ner genom små sprickor mellan mineraler i fast berg och slutligen ackumuleras i en planets kärna efter bara några miljoner år, långt innan radioaktivt sönderfall gjorde det inre till smält materia.
