Enorma stormar är vanliga på Saturnus. Så kallade "Great White Spots". De bryter ut en
gång vart 20:e eller 30:e år på Saturnus norra halvklot och rasar oavbrutet i
månader. Astronomer har upptäckt sex av dessa stormar sedan
1876. Den senaste stormen slog till i december 2010 då NASA: s rymdfarkoster
Cassini kretsade runt planeten och kunde registrera denna megastorms 200-dagars existens.
Enligt de senaste radioteleskopskanningarna finns pågående effekter av
megastormarna som utbröt på Saturnus för mer än 100 år sedan fortfarande planetens atmosfär då de lämnat ihållande kemiska anomalier som
forskare inte helt kan förklara. Med andra ord, långt efter att en megastorm
bleknar bort varar dess inverkan på Saturnus väder under århundraden.
Med hjälp av Very Large Array radioteleskop i New
Mexico såg studieförfattarna in genom diset i Saturnus övre atmosfär i hopp om att hitta kemiska rester av megastormen 2010. Teamet hittade också detta och utöver det även spår av de tidigare upptäckta fem registrerade megastormarna varav den
tidigaste som nämnts ovan slog till 1876 utöver dessa spår efter en potentiellt tidigare ej upptäckt storm som aldrig registrerats tidigare.
Tidigare stormars rester var synliga endast i radiovågsfrekvenser
och hade formen av stora ammoniakgasanomalier. Saturnus översta molnskikt
består huvudsakligen av ismoln bestående av ammoniak. I observationerna såg forskarna regioner med oväntat låga ammoniakkoncentrationer strax under det
översta molnskikt i områden från tidigare stormar. Under tiden, hundratals mil
under samma atmosfäriska regioner ökade ammoniakkoncentrationerna till mycket
högre nivå än normalt. Denna grumliga process verkar pågå i hundratals år efter
att en storm försvunnet, beskriver forskarna.
Medan mekanismerna bakom dessa atmosfäriska
anomalier - och bakom Saturnus megastormar i allmänhet - förblir ett mysterium.
Studier av dem kan ytterligare bredda inte bara vår förståelse för hur
jätteplaneter bildas utan även vad som driver stormsystem som Saturnus stora
vita fläckar (Great White Spots) och som fick Jupiters stora röda fläck att
växa sig så oförklarligt stor, enligt forskarna.
Att förstå mekanismerna för de största stormarna i
solsystemet sätter teorin om stormar i ett bredare kosmiskt sammanhang, utmanar
vår nuvarande kunskap och driver gränserna för markbunden meteorologi framåt, beskriver
huvudstudieförfattaren Cheng Li, som tidigare arbetat vid University of
California, Berkeley och nu är biträdande professor vid University of Michigan,
i ett uttalande.
Bild vikipedia diagram över Saturnus.
