Miranda är den minsta och även den innersta av
Uranus fem största månar. Dess diameter är ungefär en sjundedel av vår månes
och dess avstånd är cirka 129850 km från Uranus. Månen Miranda består
huvudsakligen av is, silikater och organiskt material till största delen i form av metanföreningar.
Dess densitet är ungefär 1,2 g/cm³, vilket inte är mycket mer än för vatten.
Ytan är uppdelad i regioner av stökig terräng vilken
korsas av jättelika kanjoner (se bild ovan) vilket indikerar att Miranda varit (eller
kanske fortfarande är) aktiv.
Några månar
som har bekräftat underjordiska hav är Enceladus (vid Saturnus) och Europa (vid
Jupiter) . Men de kanske inte de enda. Uranus större månar exempelvis Miranda,
Ariel och Umbrien kan också ha underjordiska hav.
Nu har en grupp
forskare under ledning av Dr. Corey Cochrane vid NASA: s Jet
Propulsion-laboratorium preliminärt utformat ett arbetssätt i syfte att kunna förvekliga förbiflygning av Uranus system av månar med en känslig magnetometer ombord vilken ska kunna ge information om dessa större
månar hyser underjordiska hav. Detta arbete är ytterligare ett steg för att öka och söka vad vi anser vara eventuella miljöer där liv kan finnas.
Jag
hoppas undersökningar av månarna däruppe som är betydligt intressantare än vår
måne snart kommer igång (min anm.). Vår måne är en stenmåne. Flera månar runt
Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus har
hav av vätska i flera fall av vatten.
Bild från vikipedia närbild av Verona Rupes, en 10
km hög klippa på Miranda.
