Bild https://webbtelescope.org/
James Webb Space Telescopes bild av den planetariska nebulosan (planetarisk nebulosa är ett astronomiskt
objekt som består av materia som små och medeltunga stjärnor i slutfasen av
sitt liv stöter ut.) NGC 6072 (ca
3100 ljusår från oss i skorpionens stjärnbild) Bilden ses i kortvågigt infrarött ljus
Astronomer använder Webbteleskopet till att studera planetariska nebulosor för att lära sig mer om stjärnornas hela livscykel och hur de påverkar sin omgivande miljö. Webbteleskopets senaste titt på den planetariska
nebulosan NGC 6072 i kort- och mellaninfrarött ljus visar en mycket kaosartad scen
som liknar stänkt färg. Det ovanliga, asymmetriska utseendet tyder dock på att
mer komplicerade mekanismer sker. Ex ses en stjärna i centrum som närmar
sig de allra sista stadierna av sin existens och kastar ut skal av materia och
förlorar upp till 80 procent av sin massa.
Om man först ser på bilden från Webbs NIRCam
(Near-Infrared Camera) är det uppenbart att denna nebulosa är multipolär. Det innebär att det finns flera olika elliptiska utflöden som sprutar ut i två riktningar från mitten. Ett från klockan 11 till 5, ett annat från klockan 1
till 7 och eventuellt ett tredje från klockan 12 till 6. Utflödena antas
komprimera material i utflödena vilket resulterar i en skiva som ses vinkelrätt
mot den.
Astronomer anser att detta visar att det
troligen finns minst två stjärnor i centrum av bilden. En närliggande stjärna
som växelverkar med en åldrande stjärna som redan har börjat göra sig av med
några av sina yttre lager av gas och stoft.
Den centrala delen av den planetariska nebulosan
lyser från den heta stjärnkärnan, som ses som en ljusblå nyans i kortvågigt
infrarött ljus. Det mörkorange materialet består av gas och damm och följer
fickor (öppna områden) som ses mörkblå ut. Detta kunde skapas
när täta molekylmoln bildades samtidigt som de skyddades från het strålning
från den centrala stjärnan. Det kan också finnas en tidsfaktor som spelat in.
Under tusentals år kan kraftiga inre vindar plöja igenom den halo som kastades ut
från huvudstjärnan när den först började förlora massa.
De längre våglängderna som fångats av Webbs MIRI
(Mid-Infrared Instrument) framhäver stoft och avslöjar stjärnan som forskarna
misstänker kan vara central i denna scen. Den visas som en liten rosa-vitaktig
prick i den här bilden.
Webbteleskopet avslöjar också i de mellaninfraröda
våglängderna koncentriska ringar som expanderar från den centrala regionen.
Detta kan vara ytterligare bevis på en sekundär
stjärna i mitten av bilden som är dold för oss. Sekundärstjärnan, som cirklar
upprepade gånger runt den ursprungliga stjärnan, kan ha karvat ut ringar av
material i ett bullseye-mönster när huvudstjärnan kastade ut massa under ett
tidigare skede av sin existens.
Ringarna kan också antyda någon form av pulsering
som resulterade i att gas eller stoft kastades ut likformigt i alla riktningar
med kanske tusentals års mellanrum.
De röda områdena i NIRCam och de blå områdena i MIRI
visar båda kall molekylär gas (troligen molekylärt väte) medan de centrala
regionerna visar het joniserad gas.
Efter hand som stjärnan i mitten av en planetarisk nebulosa
svalnar och bleknar, kommer nebulosan gradvis att försvinna in i det
interstellära mediet och bidra med material som kan bilda nya
stjärnor och planetsystem som kommer att innehålla tyngre grundämnen.
