Earendel är en stjärna i stjärnbilden Cetus
(Valen). Den upptäcktes 2022 av rymdteleskopet Hubble och är den tidigaste och
mest avlägsna kända stjärnan vi sett och finns 1 miljard år från BigBang.
Earendel, ligger i galaxen Sunrise Arc och kan detekteras på grund av den kombinerade kraften hos mänsklig teknik och naturliga effekten av gravitationslinsning.
Både Hubble och Webbteleskopet kunde upptäcka Earendel på
grund av dess riktning bakom en rynka i rumtiden skapad av den massiva
galaxhopen WHL0137-08. Denna galaxhop ligger mellan oss och Earendel och är så
massiv att den förvränger själva rymden vilket ger en förstoringseffekt som gör
att astronomer kan se genom hopen av dess stjärnor som genom ett förstoringsglas.
Medan andra funktioner i galaxen visas flera gånger
på grund av gravitationslinsningen visas Earendel som en enda ljuspunkt i
Webbs högupplösta infraröda bildbehandling. Baserat på detta kunde astronomer
visa att objektet förstoras med en faktor på minst 4 000 och är extremt
liten - den mest avlägsna stjärnan som någonsin upptäckts, observerad 1 miljard
år efter big bang. Den tidigare rekordhållaren för den mest avlägsna stjärnan
upptäcktes av Hubble och finns cirka 4 miljarder år efter big bang. En
annan forskargrupp som använder Webb identifierade nyligen en gravitationellt
linsad stjärna som de kallade Quyllur, en röd jättestjärna som observerades 3
miljarder år efter big bang.
Stjärnor massiva som Earendel har ofta
följeslagare. Astronomer förväntade sig inte att Webb skulle avslöja några
följeslagare till Earendel eftersom de skulle vara så nära varandra och då omöjliga
att skiljas åt. Men enbart baserat på färgerna på Earendel tror astronomer att
de ser antydningar om en svalare röd följeslagare. Detta ljus har sträckts
ut genom universums expansion till våglängder längre än Hubbles instrument kan
upptäcka och kan därför bara detekteras med Webb.
Webbs NIRCam visar också andra anmärkningsvärda
detaljer i galaxen Sunrise Arc som är den mest förstorade galaxen som hittills
upptäckts under universums första miljarder år. Funktionerna inkluderar både
unga stjärnbildande områden och äldre etablerade stjärnhopar så små som 10 ljusår
tvärsöver. På vardera sidan av rynkan med maximal förstoring, som löper rakt
igenom Earendel, speglas dessa funktioner av gravitationslinsens förvrängning.
Området som bildar stjärnor verkar långsträckt och beräknas vara mindre än 5
miljoner år gammalt. Mindre prickar på vardera sidan av Earendel är två bilder
av en äldre, mer etablerad stjärnhop, uppskattad till minst 10 miljoner år
gammal. Astronomer bestämde att denna stjärnhop är gravitationellt bunden och
sannolikt finns även idag. Detta visar oss hur de klotformiga stjärnhoparna i
vår egen Vintergata kan ha sett ut när de bildades för 13 miljarder år sedan.
Bild Webbs NIRCam-instrument (Near-Infrared Camera)
avslöjar stjärnan, https://webbtelescope.org/
smeknamnet Earendel, för att vara en massiv B-typ stjärna mer än dubbelt så
varm som vår sol och ungefär en miljon gånger mer ljus.
Poäng: Bild: NASA, ESA, CSA, D. Coe (STScI / AURA
för ESA; Johns Hopkins University), B. Welch (NASA: s Goddard Space Flight
Center; University of Maryland, College Park). Bildbehandling: Z. Levay.
