Bild wikipedia Uranus, bild tagen av Voyager 2.
Att bestämma en planets inre rotationshastighet är
utmanande särskilt för en värld som Uranus, där direkta mätningar inte är
möjliga. Ett team lett av Laurent Lamy (från LIRA, Observatoire de Paris-PSL
och LAM, Aix-Marseille Universitet i Frankrike) utvecklade en innovativ metod
för att spåra rotationshastigheten hos Uranus norrsken: spektakulära
ljusuppvisningar som genereras i den övre atmosfären av inflödet av energirika
partiklar nära planetens magnetiska poler. Tekniken avslöjade att Uranus fullbordar
en full rotation på 17 timmar, 14 minuter och 52 sekunder. 28 sekunder längre
än den uppskattning som NASA:s Voyager 2 uppskattade under sin förbiflygning
1986.
"Vår mätning ger inte bara en viktig referens till
planetforskare utan löser också ett långvarigt problem: tidigare
koordinatsystem baserade på föråldrade rotationsperioder blev snabbt felaktiga,
vilket gjorde det omöjligt att spåra Uranus magnetiska poler över tid",
förklarar Lamy.
Med det här nya longitudsystemet kan vi nu jämföra
norrskensobservationer som sträcker sig över nästan 40 år och planera för det
kommande Uranus-uppdraget. Detta genombrott var möjligt tack vare Hubbles
långvariga övervakning av Uranus. Under mer än ett decennium har Hubble
regelbundet observerat dess ultravioletta norrsken vilket nu gör det möjligt
för forskare att producera magnetfältsmodeller som framgångsrikt matchar de
magnetiska polernas förändrade position över tid.
