Idag uppstår en ny stjärna per år i Vintergatan. En
stjärna vilken sedan troligen kommer att vara sol i ett nytt solsystem med
planeter.
Det finns oräkneliga galaxer och troligen uppstår i
galaxer av samma storlek som Vintergatan även där ca en ny stjärna per jordår.
Men det är nutiden det. En gång uppstod universum i en
stor smäll kallat Big Bang. Någon miljard år senare fanns stjärnor vilka bildade galaxer vilka i sin tur bildade ofta galaxhopar.
En av dessa blev galaxhopen SPT2349-56
vilken nu observeras långt därute tillbaks i till tiden då den bildades.
Här ses att stjärnor bildas i en
rasande takt med ett antal av ca 1000 per år.
Idag finns ingen galaxhop där detta sker i en så otrolig takt.
Det är Alma-teleskopet i Chile som upptäckt denna och fler galaxhopar i ett ljusdimmigt hörn av universum och tolkat bland annat ovanstående till en
galaxhop där ovanstående sker i början av universums historia.
Upptäckten är viktig då det visar full
fart i universum av stjärnbildning ca 1 miljard år tidigare än vad man tidigare
antaget.
En gåta är hur galaxhopar har kunnat
bildas på så relativt kort tid som det handlar om efter Big Bang.
Mina egna funderingar över denna gåta
är att det kanske inte är så konstigt. Universum då hade inte blivit så stort
och inte expanderat så långt utan universum var ännu begränsat i tid och rum på
en mindre plats. Därför kunde galaxhopar snabbare än numera möta en annan hop
och bilda galaxhopar då avstånden inte var så otroliga som numera.
Samma sak tror jag det var med stjärnors bildande i början då avstånden de första stjärnorna emellan var kort
och gravitationen därav bildade galaxer snabbt. Likväl som stjärnproduktionen
var snabb då det material som fanns låg samlat betydligt närmre varandra än
numera. Tid och rum låg varandra närmre än idag.
