Google

Translate blog

måndag 20 september 2010

Varför vill vissa skrattas åt genom att locka andra till skratt?

Kan det vara en inneboende tveksamhet om sig själv och dennes förmågor som får en person att spela clown? Berätta historier eller säga dråpliga repliker. Narren finns på de flesta arbetsplatser, skolor och i andra sammanhang.

Genom att få andra att skratta vet denne att det denne gör eller säger roar och då riskerar denne inte att förödmjukas eller skrattas åt bakom ryggen. Tvärtom, den har en roll som roar oförargligt och accepteras som sådan.

Narren, om vi ska kalla denne så, skyddar därmed sitt ego från att skrattas åt i situationer där denne skulle såras. Istället väntar alla på att något roligt ska sägas eller ske i samband med att denne är närvarande. Personen blir populär. 

Visst skrattar de flesta åt henne eller honom, men personen vet att det beror på att denne sagt eller gjort något, nu eller tidigare, alternativt förväntas något dråpligt komma från denne och ser då till att detta sker.

Alla är nöjda och narren kan inte förödmjukas då denne är som en kameleont, den läser av vad som förväntas och säger detta.

Denne vill locka andra att le eller skratta, det är dennes trygghet och ger en självkänsla av behörighet, att vara populär.

Narren behövs, den lättar upp en tryckt stämning, därför är den ofta lika populär i dag likväl som den var det under den tid när narren var klädd i narrkåpa i ett kungahus.