Ett från Yale University-lett team av astronomer har upptäckt ett som man tolkat
det supermassivt svart hål som rusar iväg i en galax där det en gång hört hemma
i dess centrum ut i tomheten med en hastighet av cirka 6000000 km/h. Flykten har
tills nu pågått i 39 miljoner år och fortsätter. Varför det drog iväg från sin
galax vet man inte.
Teamet som använde NASA: s rymdteleskop Hubble och WM Keck-observatoriet på Maunakea i Hawaii gjorde fyndet genom upptäckten av en ovanlig och mycket tunn, nästan rak strimma av unga stjärnor och chockad gas i kölvattnet av ett som man tolkat det svart hål.
Studien om fenomenet publicerades nyligen i The Astrophysical
Journal Letters.
Något liknande fenomen har aldrig tidigare setts någonstans i
universum beskriver Pieter van Dokkum, professor i astronomi och fysik
vid Yale University och huvudförfattare det i studien och tillägger. Vi har
länge vetat att supermassiva svarta hål existerar och det har förutspåtts i ca
50 år att de ibland skulle kunna kastas ut från den plats de är. Om det nu
kan bekräftas med detta fynd skulle detta bli det första beviset på ett skenande massivt svart
hål.
Van Dokkums team upptäckte först den långa strängen
av stjärnor med NASA: s rymdteleskop Hubble. För att få en närmare titt
genomförde de uppföljningsobservationer med Keck-observatoriets Low Resolution
Imaging Spectrometer (LRIS) och Near Infrared Echellette Spectrograph (NIRES).
Data från Keckobservatoriet avslöjade att stjärnparaden
uppmättes till ett 200000 ljusår långt stråk efter hålet och utgick från en
kompakt aktiv stjärnbildande galax vars ljus tog cirka 7,6 miljarder år att nå
jorden. Stjärnspåret är nästan hälften så ljusstarkt som galaxen det är kopplat
till och i stjärnparaden som överflödas av stjärnor bildas än fler nya
stjärnor.
Om det smala kölvattnet av stjärnor och gas
verkligen skapas av ett svart hål som lossnat från sin sin plats i sin hemgalax har
astronomer en trolig förklaring till dess ursprungshistoria.
Skeendet att först smälte två galaxer som båda
innehöll ett supermassivt svart hål samman. Båda galaxerna hade ett svart hål i sitt centrum vilka smälte samman. Det skedde genom att de först svepte runt varandra i en
binär dans i mitten av den nyligen av två tidigare galaxer bildade nya galaxen. Då tränger ett tredje
supermassivt svart hål från en annan galax på paret (måste vara unik händelse).
Trions interaktion med varandra skapas sedan en instabil situation som genererar tillräckligt med hastighet för att något av de svarta hålen torpederar ett av de tre svarta hålen (som då får fart och skenar ut i galaxen.
Som ett nästa steg försöker van Dokkum och hans team nu bekräfta om deras upptäckt säkert är ett skenande svart hål; de har ansökt om tid på NASA: s James Webb Space Telescope och Chandra X-ray Observatory för att genomföra uppföljningsobservationer. Det låter uppseendeväckande om det stämmer. Men inget är omöjligt. Men om det inte stämmer vad är det då som sker, skett och varför?
Bild från ovan artikel från Keckobservatoriet. En
panel som visar delar av spektra tagit med W. M. Keck-observatoriets
LRIS-instrument som visar den ovanliga linjära funktionen som sträcker sig från
galaxen vars ljus tog cirka 7,6 miljarder år att nå jorden. Upphovsman: V.
Dokkum (Yale) / W. M. Keck-observatoriet.
