Google

Translate blog

tisdag 13 maj 2008

Gadamer filosoferade om språkets förståelse, Alliansen för fram sin förförståelse som blir obegriplig politik för flertalet.


Enligt Gadamer som levde mellan 1900-2002 han blev 102 år gammal så är språket inte individens skapelse. Han menar att människan inte uppfinner språket för kontakt när vi föds till världen. Istället är språket något som vi föds till. Det är sedan länge konstruerat och finns kvar generation för generation och lever sitt eget liv med förändringar över tiden och generationerna.

Enligt Gadamer är det ett medium varigenom vi alla existerar. Människan finns till i en värld innesluten av en medvetandehorisont där hon dagligen tolkar och omtolkar sin omvärld.

Både naturvetenskapen och kulturvetenskapen är underställt denna tolkning.

Ganska självklart. Skulle inte vetenskapen vara underställt människans tolkning av världen skulle vetenskapen vara tolkare av människans värld. Detta är en omöjlighet om vi inte i så fall besjälar verkligheten och allt i denna vilket i sin tur skulle få människan till att agera som en marionett utefter denna besjälade verklighets godtycke eller plan.

Människan tolkar istället, som Gadamer säger, vetenskapen. Rätt eller fel tolkning vet ingen men tolkningen är enligt människans möjliga kunskapsnivå och intresse. Mer kan vi inte begära.

Språket är viktigt liksom hur vi upplever och upplevt verkligheten under vårt liv. Det är därför enligt mig som det finns politiskt oliktänkande.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=766682

Ett i detta fall tänkande som inte kan tas emot av de sämst ställda i samhället de som levt och lever på existensminimum. Arbetslösa, en del sjuka, socialbidragstagare och fattigpensionärer. Man har upplevt olikartade liv. Alliansens väljare har i de flesta fall aldrig upplevt dilemmat av att inte kunna påverka sin ekonomi eller sitt liv. Därför kan dessa anse på fullt allvar att bidragsnedskärningar får människor att få jobb genom att de söker mer aktivt.

De kan ej förstå att detta inte alltid ger arbete utan ibland motsatsen då människan genom att medel skärs ner känner sig utanför och värdelös och därför ger upp. Det man aldrig upplevt kan man svårligen förstå. Därför dessa politiska motsättningar i Sverige liksom i världen i övrigt. Skulle alla gynnas och få samma möjligheter (inte chanser det handlar inte om spel) då skulle vi inte behöva mer än ett politiskt system.