Bild https://www.washington.edu Forskare vid University of Washington har utvecklat en metod för att kvantifiera metanförlusten i stratosfären vilken börjar runt 10 km höjd från jordytan. Foto: iStock
Metan är en kraftfull växthusgas med starkt värmefångande egenskaper. Även om det finns mindre metan i atmosfären än
koldioxid som är den främsta växthusgasen, tillskriver forskare metan till
30 % som den moderna globala uppvärmningen. Observationer visar att
metannivån i atmosfären har ökat över tid, men faktorerna som driver förändringarna i
ansamlingshastighet är fortfarande oklara.
Metan stannar kvar i atmosfären i ungefär 10 år
innan det bryts ner och försvinner. Forskare vill veta hur mycket metan som
försvinner över tid för att kunna bedöma vilken procentandel av utsläppen som ackumuleras
i atmosfären, men processen för metanförsvinnande och förhöjande är svår att mäta. Historiskt har
forskare förlitat sig på kemi-klimatsimuleringar för att förutsäga
metanförändring men noggrannheten i detta tillvägagångssätt är omdebatterad.
I en ny studie från University of Washington
presenteras ett värde för metanförsvinnande i stratosfären Stratosfären är andra lagret i
jordens atmosfär och mätresultatet görs med satellitdata. Detta värde, det första härlett från observationsmetoder, är högre än vad de tidigare modellerna indikerade vilket tyder på att mer metan bryts ner i stratosfären än man tidigare trott.
I studien analyserade Qiang Fu, professor i atmosfärs- och klimatvetenskap vid UW och Cong Dong, doktorand
vid UW i sitt laboratorium, offentligt tillgänglig satellitdata från 2007 till
2010 för att få fram ett nytt värde för metanminskning i stratosfären och fann att resultaten både bottom-up- och
top-down-resultat var nästan identiska.
"Det förbättrade vårt förtroende
för metanbudgeten och obalansuppskattningarna, som avgör förändringen i
metannivåerna i atmosfären," beskriver Fu.
Det är inte heller den enda fördelen.
Metanreaktioner i stratosfären skapar vattenånga, en annan växthusgas och det påverkar ozon negativt vilket påverkar det skyddande ozonskiktet. Forskningsresultatet kommer att hjälpa forskare att förstå betydelsen av dessa relaterade
reaktioner.
"Totala metanutsläpp och borttagning är höga värden. Deras skillnad, eller obalans, är ett litet men avgörande värde. Det bestämmer metantrender över tid," beskriver Fu vilken ledde studien som är publicerad i Proceedings of theNational Academy of Sciences den 9 februari 2026.
