Voyager 2 är en rymdsond som sköts upp av NASA den 20 augusti 1977. Den är fortfarande den enda rymdfarkost som har besökt alla isjätteplanetgör det möjligt lämna solsystemet. Se här var den finns just nu.
NASA:s förbiflygning av Uranus av Voyager 2 för
årtionden sedan formade forskarnas förståelse av planeten, men introducerade
också svårförklarliga data. En nyligen genomförd ny dataanalys i ansamlad data från färden har dock gett svar.
Voyager 2 flög förbi Uranus 1986 och gav den första
och hittills enda nära glimt av denna märkliga sidledes roterande planet. Utöver upptäckten av nya månar och ringar här stod forskarna inför
förbryllande nya mysterier. De energirika partiklarna runt planeten trotsade
deras förståelse för hur magnetfält fungerar för att fånga upp
partikelstrålning och Uranus fick rykte som en avvikare i solsystemet.
Nu har ny analys av de data som samlades in under
förbiflygningen funnit att källan till just detta mysterium är ett kosmiskt
sammanträffande: Det visar sig att under dagarna strax före Voyager 2:s
förbiflygning hade planeten påverkats av en ovanlig typ av rymdväder som
krossade planetens magnetfält och gav en dramatisk komprimering av Uranus
magnetosfär.
"Om Voyager 2 hade anlänt bara några dagar
tidigare skulle den ha observerat en helt annan magnetosfär vid Uranus", beskriver
Jamie Jasinski vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory i södra Kalifornien och
huvudförfattare till det nya arbetet som publicerats i Nature Astronomy. "Rymdfarkosten
såg Uranus under förhållanden som bara inträffar cirka 4 procent av tiden.
Men det var bra att vi kom dit då denna ovanliga fas skedde just då annars hade vi inte förstått att den famns. Nu har vi hela förklaringen och har lärt oss något nytt.
För mer info om denna forsknings resultat se denna länk.