Bild wikipedia. Bild av Ceres tagen av Dawn, 2015.
Rymdsonden Dawn gick in i omloppsbana runt Ceres den
6 mars 2015 och tog då mer högupplösta bilder än vad som tidigare varit möjligt av Ceres. En ljuspunkt som setts på tidigare Hubble-bilder på asteroiden framträdde nu på fotona den 19 februari som två distinkta fläckar med hög
reflektionsförmåga i en krater. Bedömare vid NASA beskriver att
observationen är förenlig med högreflekterande material som innehåller is eller
salter.
Forskare vid Purdue University och NASA:s Jet
Propulsion Lab (JPL) anser nu att Ceres är ett mycket isigt objekt som en gång
varit en lerig havsvärld. Upptäckten att Ceres har en smutsig isskorpa leddes av
Ian Pamerleau, doktorand, och Mike Sori, biträdande professor vid Purdues Department of Earth, Atmospheric, and
Planetary Sciences.
"Vi tror att det finns mycket av is av vatten nära
Ceres yta och att Ceres gradvis blir mindre isig djupare ner i dess yta", beskriver
Sori. "Folk brukade tro att Ceres var mycket isig men då skulle kratrarna
deformerats med tiden likt glaciärer på jorden. Vi har visat
genom våra simuleringar att is kan vara mycket starkare under förhållanden som på
Ceres än vad man tidigare förutspått om man bara blandar in lite fast berg.
Forskarlagets upptäckt står i motsättning till den
tidigare uppfattningen att Ceres var relativt torr miljö. Det vanliga antagandet var
att Ceres bestod av mindre än 30 procent is men Sois team tror nu att ytan
snarare består av 90 procent is.
"Vår tolkning är att Ceres en gång var en 'havsvärld' likt
Europa (en av Jupiters månar), med ett smutsigt, lerigt hav", beskriver
Sori. "När det leriga havet med tiden frös skapades en isig skorpa med
något innehåll av stenigt material som fastnade i isen."
Pamerleau beskriver att de använde datorsimuleringar
i arbetet.
"Även fasta ämnen kommer att flöda över
långa tidsskalor i is. Kratrarna är skålformade vilket ger hög spänning i stenen som sedan slappnas av till ett lägre spänningstillstånd, vilket resulterar i en
grund skål med fast tillstånd, beskriver han.
"Så slutsatsen efter NASA:s Dawn-uppdrag blev att på grund av bristen på, grunda kratrar kan ytan inte vara så isig.
Våra datorsimuleringar tar hänsyn till ett nytt sätt som is kan flöda med bara
lite av föroreningar i isen vilket gör det möjligt för en mycket isrik
skorpa som knappt rör sig under miljarder år. Vi testade olika strukturer i jordskorpan
i dessa simuleringar och fann att en graderad skorpa med hög ishalt nära ytan
som som minskar ju längre ner i ytan man kommer är det bästa sättet att
begränsa avstannande av isförflyttning i Ceres kratrar.
Sori är en planetforskare vars fokus är planetarisk
geofysik. Hans team tar upp frågor om planeternas inre, sambanden mellan
planeternas inre och ytor och hur dessa frågor kan lösas med rymdfarkosters
utforskande. Hans arbete spänner över många fasta kroppar i solsystemet, från
månen och Mars till isiga objekt i det yttre solsystemet.
Ceres är det största objektet i asteroidbältet och
en dvärgplanet.
Forskarna har publicerat sina resultat i Nature Astronomy. Duon tillsammans med Jennifer Scully, forskare vid JPL.
Gåtan
med Ceres ljuspunkter fascinerade en hel värld och många förklaringar på dessa
gavs under 2015. Ex utomjordiska rymdstationer under ytan där energi från el
lyste upp. I dag vet vi att det inte var utomjordingar som hade en station
där.
