Google

Translate blog

tisdag 10 februari 2009

NU diskuteras om vapen ska tillåtas i kyrkan.


Förr var det totalförbjudet för allmänheten att bära vapen i kyrkan. Dessa skulle läggas av i det som fortfarande kallas vapenhuset i entrén till äldre kyrkor.

I dag diskuteras i vissa församlingar om inte vapen skulle tillåtas i försvarssyfte.


Om denna diskussion nu uppkommit på fullt allvar undrar man om vårt samhälle blivit mer ociviliserat än det tidigare var. I dag diskuteras beväpning i bl.a. USA, förr lämnades vapen utanför när man besökte någon eller gick i kyrkan.

Men då detta verkar vara förändrat i vapnens förlovade land så påstår jag att vi blivit mer ociviliserade som människor och just därför har många i dag behov att beväpna sig även i kyrkorna.

Den näst intill heliga kyrkofriden har i dag ersatts av ondskans lakejer som skjuter och rånar vart som helst utan hänsyn till kyrka och helgedom.



Två påvar två viljor.

Det var under Bonifacius tid det blev schismer mellan påve o kung. Kung Filip ville beskatta präster hårdare för sina krig. Tiden var slutet av 1200 talet. Påven tog då till en kraftig bulla som deklarerade att ingen världslig makt har något att säga till om mot den romerska kyrkan o påven. Kungen arresterade då påven som kort därefter dog.

En underdånig påve som inte opponerade sig mot kungen valdes av kardinalerna och denne placerades i Avignon. 1378 blev slitningarna mellan franska o icke franska katoliker så skarp att man var tvungen att utse en påve till och då på den plats där en påve enligt ickefransmännen hörde hemma i Rom. Nu blev det än värre, två påvar man önskade inget hellre än att ha en påve o då i Rom. Men ingen av påvarna ville avgå eller flytta på sig.

Påvarna som levde i varsitt påvedöme skattade sitt folk å det rysligaste hittade på den ena skatten efter den andra och levde lyxliv. Mänsklighetens problem var inte så intressanta för dessa påvar utan de levde i sus o dus dag för dag. Rikedomen var enorm men folk började klaga på dessa påvars världslighet och man knorrade mer o mer. Påven som ärvt sitt ämbete av Petrus en gång i Rom var rätt plats för en påve ansåg folket. Knorrandet pågick under resten av 1300-talet. Lite om denna tid kan man läsa om här.