De har i många fall blivit besvikna på människor som de ansett som vänner och betydelsefulla. De har bedömt människor fel och genom att de sett kompisar där inga fanns har frustrationen stegrats efterhand till misstänksamhet mot alla.
Man har inte ansett sig kunna få vänskap och än mindre kunnat ge vänskap på grund av rädsla att bli besviken igen
För att skydda sig har man därför vägrat vänskap. Man har blivit mer eller mindre egen och lik forna dagars eremiter.
Eremiter har det svårt i dag då samhället har kontrollfunktioner på sina innevånare inom de flesta områden.
De accepteras dock i dag som förr att människor inte önskar umgås med andra.
Likt förr hittas dessa människor ibland efter ett de gått hädan veckor eller månader efteråt i någon lägenhet eller något hus där de isolerat sig till den grad att grannar i många fall inte vet vem personen var.
De flesta är inte uteliggare utan har någon form av bostad då de aldrig skulle klarat av uteliggarnas värld vilken är en kamp för överlevnad bland likar och samhälle.
Alla eremiter, om vi ska kalla dem så även idag, har en tragik bakom sig. Ingen föds till eremit utan skapas till en sådan genom sina erfarenheter som ofta varit ett spel av slumpen. Personen har växt upp i fel miljö eller träffat fel människor allt utifrån sina arvsanlag.
