Arbetsmarknaden har länge uppdelats i ett A- och ett B-lag. Praktikanter hör till B-laget sedan länge. När jag var ung kom en reform som kallades provanställning. Det fanns även något som kallades beredskapsarbete.
Sedan kom för inte så länge sedan plusjobben. Däremellan anställningsstöd och snart nystartsjobb.
Allt utom den i de flesta fall korta praktiken innebar lön för den som utförde ett arbete. Många arbetsgivare konkurerade med varandra genom att betala så bra lön som möjligt. Det var status arbetsgivarna emellan att visa att de hade ett lönsamt företag. Det innebar att de hade lätt att skaffa arbetskraft medan de med dåliga arbetsvillkor fick problem att få arbetskraft.
I dag kan vilket företag som helst genera inkomst om de tar emot fas 3 deltagare. Arbetsplatsen behöver inte ha arbetsuppgifter utan kan förvara deltagare mot att de för besväret får 5000 kr i månaden för detta. Ju fler desto bättre, det har blivit en ny inkomstmöjlighet - för företagen.
Deltagarna ska inget få, de ska sysselsättas med arbetsuppgifter som i en del fall enbart är pyssel, men inte få en inkomst av detta.
Arbetslinjen gäller inte för dessa. De ska leva på max 65 % av sin tidigare a-kassa alternativt försörjningsstöd. Inga jobbskatteavdrag ska utgå.
Att det ska löna sig att arbeta gäller inte dessa personer som istället ska förvaras som ickearbetsdugliga och gömmas på hemliga anordnares platser.
Sverige har härmed försjunkit i en människosyn som är av ett annat århundrades slag, den tid då lösdriverilagen fanns.
