Astronomer från ARC Centre of Excellence for
Gravitational Wave Discovery (OzGrav) och CSIRO i Australien har just
observerat ett udda aldrig tidigare sett beteende från en "radiovågssändande"
magnetar. Magnetarer är en sällsynt typ av neutronstjärna och en av de
starkaste magnetkällorna i universum. Astronomer har hitills upptäckt trettio av
dessa objekt i Vintergatan. De flesta av dem har upptäckts av röntgenteleskop
efter ett utbrott med hög energi från magnetaren.
De nya rön, som publicerats i Monthly Notices of the
Royal Astronomical Society (MNRAS) visar att magnetarer har mer komplexa
magnetfält än man tidigare trott. Något som kan utmana teorier om hur magnetarer
kommer till och utvecklas över tid.
Några av dessa magnetarer har också setts avge radiosignalpulser
som liknar pulsarers. En pulsar är mindre magnetiska magnetarer som producerar
strålar av radiovågor från sina magnetiska poler.
Genom att undersöka hur pulser från dessa
"radiovågstrålande" magnetarer förändras över tid kan man bättre förstå
deras utveckling och geometri.
I mars 2020 upptäcktes en ny magnetar som getts beteckningen
Swift J1818.0-1607 (J1818 ) efter att den avgett radiovågstrålning.
Märkligt nog var utseendet på radiovågspulserna från
J1818 helt annorlunda än de som sågs från andra magnetarer som sände ut dessa
likartade radiovågorspulser.
De flesta radiopulser från magnetarer upprätthåller
en jämn styrka över ett brett spektrum av frekvenser.
Pulserna från J1818 var dock vid mer låga
frekvenser än höga frekvenser – liknande det som ses i pulsarer, en annan
vanligare typ av radiovågavgivande neutronstjärna."Detta bisarra beteende har
aldrig sett förut i någon annan magnetar”, förklarar studien huvudförfattare
doktorand Marcus Lower vid Swinburne University / CSIRO. "Det verkar inte ha
varit ett kortlivat fenomen då vår nästa observation visade att fenomenet fortsatt
var igång i denna magnetar."
Studien tyder på att detta är bevis för att radiovågpulser
från J1818 kommer från slingor av magnetfält. Linjer av magnetfält som
förbinder syd och nordpolerna i form av en hästskomagnet eller solfläckar som på vår sol.
Detta till skillnad från de flesta neutronstjärnor
som ha nord- och sydpoler på motsatta sidor av stjärnan som är anslutna i ett munkkaksformat
magnetfält.
Denna säregna magnetiska fältkonfiguration som nu upptäckts
stöds också av en oberoende studie av röntgenpulserna av J1818 som detekterades
av NICER-teleskopet ombord på den internationella rymdstationen ISS.
Röntgenstrålarna verkar komma från antingen en enda
förvrängd region av magnetfältslinjer som kommer ut från den magnetiska ytan
eller två mindre men nära fördelade regioner.
Nog
är pulsarer och magnetarer svåra att förstå (min anm). Varför finns de och hur
har de uppstått. Något säkert svar på detta finns inte. Men kraftiga magnetfält
och strålningsfält finns där.
Bild på ovanstående magnetar Swift J1818.0-1607 från https://hyperaxion.com/
