I mitten av Vintergatan finns ett svart hål likt det
finns i de galaxer vi hittills undersökt. Sagittarius
A är dettas namn.
Men i området runt detsamma existerar även något vi inte förstår. Misstanken att det är dammoln finns, men då dammoln som
uppför sig som om de var stjärnor vilket verkar väldigt egendomligt.
Dessa kompakta dammiga gasstavar som de kan ses som finns
nära det svarta hålet och skiftar position över tid extremt snabbt.
Hur kom de
dit och vad kommer de att bli?
Astronomer
upptäckte dess G-föremål (som de kallas, G som i gas) vid Vintergatans centrala svarta hål för mer
än ett decennium sedan; G1 sågs först 2004 och G2 upptäcktes 2012.
Båda ansågs
vara gasmoln tills de visade sig överleva det svarta hålets gravitation vilket borde
krossat gasmolnen och delat dem från varandra. Detta fick astronomer att
misstänka att de inte var gasmoln. Detta då G1 och G2 inte som gasmoln kunnat
hålla sig intakta", säger UCLA-astronomiprofessorn Mark Morris medforskare
och medarbetare i UCLAs Galactic Center Orbits Initiative (GCOI) i Kalifornien.
Synen förändrades nu på G-objekten till att de är uppblåsta
stjärnor. Stjärnor som har blivit så stora att tidvattenseffekten som utövas på
dem av det centrala svarta hålet skulle dra till sig materia av stjärnorna när de kommer
nära nog.
Men när har en stjärna tillräcklig massa för att förbli
intakt även vid ett svart hål? Kan det ha med storleken och avståndet från hålet och varför är G1-2 så
stora?
Det verkar
som att det finns mycket energi i G-föremålen vilket fått dem att svälla upp
och växa sig större än vanligtvis stjärnor är.
Astronomer tror svaret är
stjärnfusion. G-föremålen var troligast en gång två stjärnor som kretsat kring varandra
så kallade dubbelstjärnor vilka genom gravitationskraften från det svarta hålet
kraschat in i varandra. Ett skeende som under lång tid till slut resulterat i
denna katastrof. De kombinerade objekten
som härrör från denna våldsamma sammanslagning kan förklara var den överflödiga
energin kom ifrån.
Efter en sådan sammanslagning skulle det efterhand
resultera i ett enda uppblåst objekt eller distanseras till två under en ganska
lång tid, kanske en miljon år innan den framträder som en enstaka stjärna
säger ovanstående Morris.
Spännande händelser sker och har skett i vårt
universum denna är ytterligare ett exempel på en sådan att fundera på.
Bild: Sagittarius A
(mitten) med två inringade ljusreflektioner från en nylig explosion. Bild från Wikipedia.
