För cirka 4,6 miljarder år sedan bildades vår sol och planeterna i ett moln av gas och damm. Men i det relativa närområdet exploderade även en supernova vilken kunnat slagit itu allt som sedan blev vårt solsystem. Att så inte skedde berodde troligen på molekylär gas som skyddade det damm och den gas som en gång skulle bli vårt solsystem.
”Protostjärnor bildas normalt från molekylmoln som huvudsakligen består av molekylärt väte. En protoplanetär skiva är en roterande cirkumstellär skiva med tät gas som omger en mycket ung stjärna. Den protoplanetära skivan kan ses som en ackretionsskiva, eftersom materia kan falla ner från de inre delarna av skivan till stjärnans yta. Den processen bör dock inte blandas ihop med ackretionsprocessen som tros bilda själva planeterna”. Fritt citerat från vikipedia.
Ett team av astronomer vid National Astronomical
Observatory of Japan kom fram till detta resultat efter att ha undersökt vårt solsystems skräp i form av bla meteoriter. Enligt astronomen Doris Arzoumanian
och hennes team finns ledtrådar till supernovan och efterdyningarna i
meteoriter. Dessa primitiva bergarter går tillbaka till de tidigaste epokerna i
solsystemets historia.
I synnerhet innehåller de en radioaktiv isotop av
aluminium. Aluminiumisotopen-26 är jämnt fördelat i meteoriterna. Det indikerar att det
mer eller mindre "injicerades" i solsystemets dammoln när solsystemett
bildades vilket visar på en plötslig händelse, troligen en supernova. Dessa
enorma stjärnexplosioner ger isotopen aluminium-26 och finns i meteoriterna i
vårt solsystem.
I dag finns inget kvar av solsystemets ursprungliga gasmoln.
Men vi kan hitta bevis på dess kemiska sammansättning inuti planeter och
kometer, asteroider och meteoriter som bildades av det. Det är uppenbart att det då nybildade
solsystemet överlevde supernovachockvågen och fortsatte att bilda solen och därefter
planeterna. Men hur förklaras att inte allt slogs itu med tanke på närvaron av isotopen
aluminium-26 som visar att en supenova skett som kunde fått katastrofala följder? Det är där molekylgasen kommer in.
I en artikel publicerad i Astrophysical Journal
Letters beskriver teamet cylindriska molekylfilament som bildningsplatser för
solliknande stjärnor. Flera filament skär varandra vid "nav". Sollika
stjärnor bildas längs filamenten medan stora stjärnor i allmänhet bildas vid
naven. Med tanke på stjärnornas typiska evolutionära åldrar exploderar de
massiva (stora stjärnorna som en supernova relativt snabbt i tid) som supernovor och berikar sina närliggande miljöer med tyngre element.
Dessa explosioner kan strimla stjärnbildande moln, kväva framtida tillväxt och
skada befintliga stjärnor och deras protoplanetära skivor.
Teamet antog att solen bildades i ett av dessa täta
molekylära gasfilament. Någon gång efter att födelseprocessen startat skedde en
supernova vid ett närliggande filamentnav. Teamet beräknade att sprängvågen
skulle strimla det täta filamentet som hade en storlek av cirka 300 000 år. De
kemiska bevisen i meteoriterna tyder dock på att något skyddade filamentet.
Meteoriterna bildades inom de första 100 000 åren i
solens protoplanetära skiva, alla inbäddade inuti glödtråden (formen på det
molekylära gasfilamentet). Filamentet kan ha fungerat som en skyddande
"filt" eller buffert och stoppat det värsta av chockvågen. Det fångade även de radioaktiva isotoperna från
supernovavågen och kanaliserade dem in i det fortfarande bildande solsystemets gasmoln.
Det är så man antar att isotopen aluminium 26 uppkom i meteoriterna.
Bild vikipedia på resterna efter Keplers supernova,
SN 1604. Denna har dock inte med den sedan länge exploderade supernovan nämnd
ovan att göra.
