I en ny studie som publicerades den 29 april 2024 i The Astrophysical Journal Letters och är ett resultat av ett internationellt samarbete mellan University of Leeds, Northwestern University, USA, och Durham University varifrån studien leddes. har visats en mekanism som kan lösa ett långvarigt mysterium om sönderfallande planetbanor runt stjärnor som vår sol. I studien föreslås att stjärnors magnetfält spelar en avgörande roll för gravitationstidvatteneffekt vilket är ansvarigt för omloppsförfallet hos "heta Jupiter"-(exoplaneter).
Heta Jupitrar är massiva, gasformiga planeter som
liknar vår Jupiter men som kretsar mycket nära sina solar och vilka bara tar några
dagar för att fullborda ett varv runt sin sol.
Denna närhet utsätter både planeten och stjärnan för
kraftfulla gravitationsvågor som påverkar planetbanan och ger tidvattenvågor av gravitation vilket gör att planeterna
långsamt rör sig in mot sin sol under miljontals till miljarder år tills planeten
slutligen faller in i sin sol.
Nuvarande tidvattenteorier kan dock inte helt förklara observationen av omloppsbanans sönderfall i för WASP-12b , en het Jupiterliknande planet vars sönderfallande bana kommer att skicka den in i sin sol om några miljoner år.
En av författarna till studien, professor Adrian
Barker, professor i tillämpad matematik vid School of Mathematics i Leeds, beskriver:
"Observationen av att denna "heta Jupiter" är på väg in i sin sol och
uppslukas inom några miljoner år, är en av de mest fascinerande upptäckterna
inom exoplanetforskningen.
Nils de Vries, doktorand vid Leeds School of
Mathematics och studiens andra författare, beskriver: "Det som verkligen
är intressant med den här mekanismen är att den börjar först efter att stjärnan
har nått en viss ålder.
– För närvarande är WASP-12b den enda planet som vi
med säkerhet vet är på väg in i sin sol ---- Vår studie ger ett nytt sätt att visa
att magnetfält djupt inne i stjärnan och gravitationstidvatteneffekten verkar i
exoplanetsystem vilket kan förklara WASP-12b:s sönderfallande omloppsbana
beskriver Nils de Vries och tillägger i studien att:
Med denna nya insikt kan vi förutsäga när vissa
planeter kommer att starta denna process och våra upptäckter kommer att hjälpa
till att vägleda astronomer som vill bevittna sönderfall av en omloppsbana, beskriver
han.
Som jag förstår måste det (min teori) vara en gasplanet (jupiterliknande) och denna ska då ligga på ett visst avstånd från sin sol för att gravitationtidvatteneffekt ska kunna uppkomma och planeten i en framtid hamna i solen. Utöver det är det som jag förstår förändringar av stjärnans magnetfält över tid som ger effekten troligen i form av förändrad banhastighet för planeten som till slut ger effekten att denna far in i sin sol.
Bild vikipedia Skalenlig avbildning av solsystemets planeters
omloppsbanor (medurs med start ovan till vänster).
