När supermassiva svarta hål är aktiva har de en
avgörande roll för hur galaxer utvecklas. Fram tills nu har man ansett att
tillväxten utlöses av den våldsamma kollisionen mellan två galaxer som smälter samman. Men ny forskning ledd från University of Bath tyder på att
galaxsammanslagningar inte räcker för att driva ett svart hål – en reservoar av
kall gas i mitten av galaxen behövs också.
Den nya studien, som publicerats i tidskriften
Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, tros vara den första som beskriver användning av AI för att klassificera galaxkollisioner med det specifika
syftet att utforska förhållandet mellan galaxkollision, supermassiv ansamling
av svarta hål och stjärnbildning.
Hittills har koncentrationer av svarta hål
klassificerats (ofta felaktigt) enbart genom mänsklig observation. Under större
delen av sin tid är svarta hål icke aktiva fast materia kretsar runt dem.
Materia som har liten inverkan på galaxen som helhet. Men under korta faser i tid
(korta endast på en astronomisk skala troligen varar de miljoner till
hundratals miljoner år) sker stark gravitation som drar stora mängder gas till det
svarta hålet (en händelse som kallas ackretion), vilket resulterar i en
ljusstark skiva som i ljusstyrka kan överglänsa galaxen.
Det är dessa korta aktivitetsfaser som är viktigast i
galaxers utveckling, eftersom de enorma mängder energi som frigörs från
ackretionsskivan kan påverka att många stjärnor bildas i galaxen. Av goda skäl
är därför en av de största utmaningarna inom astrofysiken att fastställa vad
som får en galax att röra sig mellan sina två tillstånd – vilande och
stjärnbildande.
