Bild https://news.uchicago.edu/
En konstnärs illustration av hur den delvis smälta månen kan ha sett ut. Illustration
med tillstånd av NASA Goddard Space Flight Center.
Forskare tror att ett mycket stort föremål kraschade in i den nybildade jorden och att månen då bildades av det skräp som blev kvar vid nedslaget. Teorin kallas Theateorin.
Kollisionen var extremt våldsam, beskriver Nicolas
Dauphas, huvudförfattare till en nyskriven artikel om händelsen och ledare av
UChicago Origins Laboratory och professor vid institutionen för geofysiska
vetenskaper och Enrico Fermi-institutet. Studien genomfördes i ett samarbete
med forskare vid University of Chicago och tillämpade banbrytande tekniker för
att göra ultraprecisa avläsningar av sällsynta mineral i sten. Resultaten av
studien ger ytterligare kunskap av vår förståelse av hur både månen och jorden
bildades.
Här ges en ålder för när månen bildades och kanske också den tidpunkt då jorden blev möjlig
för livets början.
Vi vet hittills följande.
Solsystemet bildades för cirka 4,57 miljarder år
sedan. Kort därefter svalnade det och skräp for runt och kollidera och klumpade
ihop sig över tid och bildade planeterna. Forskare tror att ett mycket stort
föremål kraschade in i den nybildade jorden och månen bildades av
skräpet som kom till från detta nedslag.
Kollision var extremt våldsam, beskriver Dauphas
tillräckligt våldsam för att smälta sten; "så först måste vi föreställa
oss ett stort klot av magma som svävar i rymden runt jorden."Genom att
testa små prover av månsten som samlats in från flera Apollo-uppdrag kom man
fram till en ålder för månens avkylning: 4,43 miljarder år före nutid.
Baserat på andra studier tror forskare att det
skulle ha tagit månen cirka 20 miljoner år att svalna till den nivå den hade
för 4,43 miljarder år sedan. Om man arbetar baklänges visar det att själva
månen bildades för cirka 4,45 miljoner år sedan.
Detta visar inte bara månens historia utan också
jordens bildande eftersom kollisionen som resulterade i månen förmodligen
också var den sista stora kollisionen med jorden vilket markerar den tid då
jorden därefter kan ha blivit stabil och senare blivit möjlig för liv.
Dauphas benämner även att han tillägnade studien
till minne av sin fru geokemisten Reika Yokochi, forskningsprofessor vid
UChicago som gick bort 2024. "Hon var avgörande för alla aspekter av min
forskning", beskriver han.
Studien kan läsas här Citation: “Completion of lunarmagma ocean solidification at 4.43 Ga.” Dauphas et al, Proceedings of the National Academy of Sciences, Jan. 6, 2025.
