Jag läser om hur Östgöta Correspondenten publicerat en skymfbild på Jesus.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157148
Visst ska man säga ifrån när någon gjort något så barnsligt och provocerande till glädje enbart för den onda makten. Men man ska inte ta lagen i egna händer eller hota den som gett tillstånd till barnsligheterna. De som gör sådant får en gång stå till svars för sina handlingar. Att döma tillhör Gud i fall som detta, inte människorna. De som publicerat har gjort sitt val, valet att skymfa, och får själva en gång ta konsekvenserna för sitt handlande. Det handlar om tryckfrihet i betydelsen av arr förödmjuka och detta var knappast meningen med den.
Humanism anno 1500-tal.
Humanism var i ropet på 1500-talet. Man läste de gamla filosofernas skrifter och översatte dem till latin. De språk man ansåg förfinade var grekiska, latin och hebreiska.
Språken som de klassiska skrifterna var nedtecknade på. Romarrikets skrifter var på latin.
De grekiska filosofernas originalskrift var självfallet grekiska medan hebreiska var bibelns språk i original.
Att studera skrifter i dess originalspråkdräkt var att gå till källan. Så görs även idag vid nyöversättningar av något klassiskt verk. Helt vad som står i en skrift kan aldrig fullt ut översättas till ett nytt språk. Grammatiken skiljer från språk till språk och känsloyttringar i ett språk kan aldrig helt förmedlas till den som inte talar språket eller är uppvuxen med det som sitt modersmål.
Även i dagens språk finns uttryck som inte helt kan översättas. Hur översätts lagom, ett unikt svenskt utryck, till andra språk för att ge ett exempel. Hur översätts och bibehålls känslan vid översättning av engelska trickster till svenska? Det är alltid problem vid översättningar av skrifter av det slag som vill förmedla viktiga tankeexperiment, som filosofiska eller religiösa alster, och inte förlora något på vägen i översättningen. Det är lätt att översättaren ger sin tolkning av texten som denne tolkar den genom sin förförståelse eller sin kultur. Och det är långt ifrån alltid hur författaren menade att texten ska tolkas. Men detta får författaren aldrig veta då denne inte är införstådd i vad hans verk innehåller känslomässigt i översättningen till ett språk denne inte behärskar fullt ut.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157148
Visst ska man säga ifrån när någon gjort något så barnsligt och provocerande till glädje enbart för den onda makten. Men man ska inte ta lagen i egna händer eller hota den som gett tillstånd till barnsligheterna. De som gör sådant får en gång stå till svars för sina handlingar. Att döma tillhör Gud i fall som detta, inte människorna. De som publicerat har gjort sitt val, valet att skymfa, och får själva en gång ta konsekvenserna för sitt handlande. Det handlar om tryckfrihet i betydelsen av arr förödmjuka och detta var knappast meningen med den.
Humanism anno 1500-tal.
Humanism var i ropet på 1500-talet. Man läste de gamla filosofernas skrifter och översatte dem till latin. De språk man ansåg förfinade var grekiska, latin och hebreiska.
Språken som de klassiska skrifterna var nedtecknade på. Romarrikets skrifter var på latin.
De grekiska filosofernas originalskrift var självfallet grekiska medan hebreiska var bibelns språk i original.
Att studera skrifter i dess originalspråkdräkt var att gå till källan. Så görs även idag vid nyöversättningar av något klassiskt verk. Helt vad som står i en skrift kan aldrig fullt ut översättas till ett nytt språk. Grammatiken skiljer från språk till språk och känsloyttringar i ett språk kan aldrig helt förmedlas till den som inte talar språket eller är uppvuxen med det som sitt modersmål.
Även i dagens språk finns uttryck som inte helt kan översättas. Hur översätts lagom, ett unikt svenskt utryck, till andra språk för att ge ett exempel. Hur översätts och bibehålls känslan vid översättning av engelska trickster till svenska? Det är alltid problem vid översättningar av skrifter av det slag som vill förmedla viktiga tankeexperiment, som filosofiska eller religiösa alster, och inte förlora något på vägen i översättningen. Det är lätt att översättaren ger sin tolkning av texten som denne tolkar den genom sin förförståelse eller sin kultur. Och det är långt ifrån alltid hur författaren menade att texten ska tolkas. Men detta får författaren aldrig veta då denne inte är införstådd i vad hans verk innehåller känslomässigt i översättningen till ett språk denne inte behärskar fullt ut.
